Nästa slag i konsolkriget

Så var E3 över för 2013. Det blev den bästa mässan på åratal tack vare framförallt de nya konsolerna, men även många nya spelserier, tjänster och liknande som utannonserats i deras fotspår. Sammantaget ger allt detta oss en bättre bild av hur det faktiskt kommer att se ut i höst när Playstation 4 och Xbox One släpps, plus att vi dessutom nu vet hur Nintendo planerat att få oss att köpa Wii U.

Så vad ska man satsa på då? Vad kommer folk att köpa? Vilken blir vinnaren av konsolerna? Har någon av dem framtiden för sig? Det är precis vad jag nu tänkte försöka bena ut i denna artikel. För även om det av väldigt många forumkommentarer att döma redan är avgjort till Sonys fördel, tror jag det är långt ifrån så enkelt i praktiken.

Två enkla argument till det är att Nintendo alltid är Nintendo. De har lyckats förr med att resa sig på nio, och med Mario-spel ute till årets julhandel och en prissänkning så tror jag de kan vara på banan igen. Det andra är att Microsoft inte direkt är ett litet och fattigt bolag som accepterar att se sig slagna utan strid. De har dessutom ett urstarkt varumärke i Xbox som är överlägset störst på den överlägset största spelmarknaden - USA.

Lägger man till faktumet att även Nintendo har en ansenlig summa pengar undanstoppade och att Sony inte varit så svaga som de är nu på flera decennier, inser man att det här kommer att bli en blodig strid. Orsakerna till att Sony på förhand utropats till vinnare är inte att halvstora serier som Infamous eller Killzone plötsligt skulle vara det nya svarta, som alla bara måste äga. Nej, det handlar mer om rättigheter.

Nintendo har alltid varit de som haft det mest uppstyrda regelverket i spelvärlden. Att man ska kunna spela det mesta regionsfritt till Xbox 360 är en självklarhet, och ännu mer så till Playstation 3. Nintendo går dock åt motsatt riktning och istället för att öppna upp sig, har man valt det motsatta och blir ännu mer slutna. Exempel på det är att Nintendo 3DS som första stora bärbara spelenhet fått regionsskydd.

En enhet avsedd att användas på resande fot med spel man inte kan köpa på resande fot, alltså. Det här väckte mycket debatt när det begav sig, och tjänar som exempel till mitt resonemang på två sätt. Det ena är att Xbox One är flera resor värre. Microsoft har tagit i från tårna för att ta fram ett onödigt komplicerat rättighetssystem för spel som de flesta Xbox One-ägare vid något tillfälle under nästa generation kommer att bli påminda om.

Det mesta är reglerat. Man kan inte låna ut sina spel hur som helst, inte sälja dem hur som helst och faktiskt inte själv spela dem när som helst. Tappar du din uppkoppling har du 24 timmar på dig att fixa det för att kunna spela vidare, annars låses dina spel. Här ska det sägas direkt att jag tror att de absolut flesta mardrömsscenarion som folk målat upp är rena fantasifoster. Det här kommer trots allt inte ens vara märkbart för den stora massan. Att vara utan internet ett helt dygn i hemmet med en stationär konsol, utan möjlighet att använda sin smartphone som tillfällig lösning, kommer bara inte att hända. Och skulle värsta tänkbara inträffa, så är det enda som händer att man inte får spela på några timmar.

Istället är det hanteringen av spelen som lär vara vad folk har mest problem med. Att barn inte längre kan bytlåna spel med sina kamrater lär förvåna många föräldrar som inte riktigt insett vad de köpt, likaså blir det ofrånkomligen mer handpåläggning i användandet med kontot och liknande när man vill dela spel med exempelvis familjen. Och att köpa med sig ett spel för att lira hos polaren gör att man måste se till att först ladda hem sitt eget konto så det inte knyts till hans användare. Och eftersom han inte längre kommer att kunna spela spelet utan din användare får han väl manuellt ta bort det efter att ni lirat klart.

Kort sagt är det lite stökigare, och lite mindre användarvänligt. Och jag tror inte riktigt att Microsoft insåg vidden av protesterna som uppstod när allt detta offentliggjordes. Konsolspelande är något man sysselsatt sig för enkelhetens skull, och den regeln har man otvivelaktigt brutit mot.

Men som jag skrev ovan tjänade Nintendo 3DS sitt syfte som exempel av två orsaker. Den andra är, att trots regionsskydd, trots att barn kan få permanenta ögonskador av 3D-effekterna, trots katastrofal batteritid, trots ett icke användarvänligt onlinesystem, trots klen prestanda och trots att det finns en konkurrent som erbjuder överlägsna lösningar till allt detta - så har Nintendo 3DS blivit historiens bäst/snabbast säljande spelenhet. Nintendo 3DS har trotsat stenhård konkurrens och hårda omdömen blivit en succé spelvärlden alltså aldrig sett maken till.

Kort sagt, jag tror verkligen inte på allt snack om att Microsofts regelverk skulle sänka konsolen. Även om du och jag tycker det är tidernas enklaste grej att hålla sig uppdaterad om vad som händer i spelvärlden finns det andra som inte ens vet att Wii U är en ny konsol eller att Playstaton 4 överhuvudtaget utannonserats. Dessa människor utgör den absolut största gruppen som ska köpa konsolerna och att tro att de har koll på det finstilta kring regelverken är att tro på tomten.

De kommer gå på helt andra kriterier när de ska köpa konsol. Och absolut viktigast där är priset. Att Wii lyckades pulvrisera Playstation 3 och Xbox 360 beror inte så mycket på de fiffiga Wii-fjärrarna, som att den var billigast. Och där är Sony oerhört väl positionerade med Playstation 4. Ett pris på $399 (4 495 kronor i Sverige) är nog mindre än de flesta av oss vågade hoppas på.

Nu ska det såklart sägas att Xbox One också kostar 4495 kronor i Sverige. Därmed är priset inte så mycket att diskutera hos oss, men Sverige är inte världen, så medan det är relevant för våra plånböcker, så säger det inget om hur folk i andra delar av världen kommer handla. Och just det är viktigt eftersom den konsolen av de båda som har flest antal köpare också kommer få bäst tredjepartsstöd.

Wii U finns såklart som alternativ, men har liksom hamnat på efterkälken. Nintendo har grava problem med att få ut spel och priset vill de förmodligen inte röra innan de känner att Wii U är redo för en ny push med spel och hela kitet. Därför tror jag att den kommer att fortsätta vara en parentes under lång tid framöver. Kanske det tar sig tids nog, men knappast för annat än Nintendos egna spel. Tredjepartsstödet har man nämligen redan nästan förlorat.

Nu säger jag absolut inte att fältet är helt öppet mellan Playstation 4 och Xbox One, men jag säger med eftertryck att det långtifrån är så avgjort som folk vill ha det till. Men med det sagt tycker jag ändå att det ser ljusare ut för Sony. Genom både mer konsumentvänliga beslut, bättre PR, roligare handkontroll och ovan nämnda prisfördel har man lyckats konvertera många konsolköpare.

Dessutom har Sony haft den goda smaken att prioritera sådant som hardcore-spelare brukar uppskatta. Det vill säga snabbare RAM, bättre grafikchip och lägre pris istället för obligatorisk Kinect. Det kanske allra fiffigaste greppet och slaget mot värste konkurrenten Microsoft är dock att liera sig med Bungie och se till att deras nästa spel Destiny är som bäst till Playstation 4. Bungie har en oerhört stor och lojal skara Xbox-spelare som varit med sedan starten. Jag tror inte man enskilt hade kunnat få en bättre lösning för att attrahera specifikt Xbox-fans.

Följaktligen har Playstation 4 på flera håll sedan E3 seglat upp som det mest förhandsbokade alternativet hos kedjor som Amazon och liknande. Något Sony behöver. Oavsett vad tredjepartsutvecklarna säger är de förmodligen väldigt glada över att få bättre kontroll över begagnatmarknaden, och om de tjänar mer pengar på Xbox One kan den snabbt bli gunstling. Redan om de skulle sälja lika mycket, är Xbox One förmodligen en klart bättre inkomstbringare, vilket kan löna sig i form av fler exklusiva grejer.

Till sist är det ju det här med spelen. Normalt ett av Sonys paradnummer, men under E3 var det faktiskt Microsoft som hade flest och bäst exklusiviteter. Dels blytunga uppföljare, men dels framför allt helt nya spelserier. Spel som Forza och Halo är helt enkelt svåra att överträffa i kommersiellt värde, medan Quantum Break, Ryse: Son of Rome och Titanfall mycket väl kan bli framgångsrika nya serier. I vissa fall handlar det säkert om tidsexklusiviteter, men de har visat sig vara nästan lika viktiga som riktiga sådana. När ett spel inte är hett längre, så är det ingen som bryr sig om fler får vara med och leka.

Sony har förmodligen flest utvecklare i branschen dock, så risken för att vi ska bli utan Playstation 4-spel är minimal. Hittills har man inte visat så många och framför allt helt nya spelserier, men förhoppningsvis får man fram en hygglig uppsättning till lanseringen som en slags pricken över det berömda i:et på en lovande konsol. Även Nintendo hade en rejäl laddning spel att visa, men förvånande många hade 2014 som premiärdatum.

Det känns alarmerande eftersom Nintendo verkligen behöver sälja konsoler nu. När Playstation 4 och Xbox One ska trängas i hyllorna blir det svårt för Nintendo att synas, även om de som sagt aldrig kan räknas bort.

För att summera tycker jag att det är Sony och deras Playstation 4 som leder efter E3. Det känns helt enkelt som en väldigt gedigen satsning där Sony gjort precis tvärtom med hur man agerat med Playstation 3 och att inte vara alltför hård i att inskränka rättigheterna är förmodligen klokt. Man ligger lite efter på spelfronten dock där konkurrensen har kommersiellt mer gångbara alternativ, men det är inget snack om att Nintendo måste öka rejält om de ska ha en chans att hävda sig och att det fortfarande är Microsoft som har en del att bevisa i höst.