Svenska
Gamereactor
artiklar

Från Playstation 2 till Xbox 360

Den sjunde och sista krönikan i Petters serie om hur han upplevt de olika konsolgenerationerna, är här. Läs om uppstarten av Gamereactor samt Xbox 360-premiären...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Uppstarten av Gamereactor var tuff. Utan att för den skull låta som Flickan med svavelstickorna var det en prövning som skulle komma att suga såväl must som lust ur denne ryggskeva förtidsfarbror. När vi i maj 2002 inledde förarbetet med Gamereactor var det en uppförsbacke som jag idag aldrig skulle orkat bestiga. En gratistidning om spel kändes såklart som en fullständigt strålande idé efter att ha drivit Missil, betalat på tok för mycket pengar för svindyr Interpress-distribution och tvingats trängas i överfulla tidningshyllor med 400 olika tidningar om båtskötsel, bantning och smink. Vi ville mer, ville göra något annat - på helt andra premisser.

Vi ville göra en tillgänglig, avslappnad, skön och framförallt intressant tidning om spel som skulle kunna tilltala den oinsatta såväl som den ultrainitierade. Svårt. Såklart. Jag ville göra en tidning som skulle gå att plocka upp överallt där spel säljs. Slippa stångas med konkurrenternas säljiga framsidor, bjuda på läsningen helt gratis och därmed särskilja oss från alla andra nordiska speltidningar. Förarbetet för min del handlade lika mycket om att välja rätt papper som att skapa vår logotyp samt kompletta magasinform. Trots nyttiga (läs: livsviktiga) erfarenheter från Missil-tiden var det massor som jag fortfarande inte riktigt hade koll på. Massor. Som gammal reklamformgivare var vår logotyp det minsta problemet, något som sattes ihop relativt snabbt och fick fungera som en slags ledstjärna för hela vår dåvarande tidningslayout.

Från Playstation 2 till Xbox 360
Det allra första numret av Gamereactor.

Jag hade tidigt bestämt mig för att försöka göra en snygg, sober, stilren men ändå aldrig avslagen eller för lugn form med hjälp av endast ett enda typsnitt. En idé som föddes ur ett semi-snurrigt samtal med en gammal kompis. Klarar du det, klarar du allt, hade han sagt ett par år tidigare. Och så fick det alltså bli. Jag designade Gamereactor helt och hållet med hjälp av tre skärningar (Roman, Medium och Bold) av Helvetica Neue. Resultatet var helt okej, även om jag idag kollar tillbaka på mycket av det som gjordes där för 12 år sedan och tvingas täcka delar av ansiktet med en normalstor skämskudde.

Detta är en annons:

Vi som drog igång Gamereactor kunde aldrig riktigt enas om val av papper. Det fanns, och finns, ju olidliga mängder att välja mellan. Det blev en mer glansig och prasslig variant än vad jag hade hoppats på men de tidiga provtrycken pekade i alla fall på en mycket god tryckkvalitet, inte minst för att vara en gratisblaska som skulle komma att delas ut på samtliga nordiska spelbutiker. Just den biten skulle visa sig bli en av de tuffaste utmaningarna under våra första levnadsår; att försöka övertyga framstående butikskedjor att plocka in Gamereactor i sina butiker, ställa upp tidningarna bland spelen och kanske till och med arbeta aktivt och använda vår produkt som en assistent i den dagliga spelförsäljningen.

Från Playstation 2 till Xbox 360
Timesplitters var ett av spelen som betygsattes i Gamereactor #1. Hela designen innehöll endast ett enda typsnitt, något som bland annat uppmärksammades under typografilektioner på Bergs designskola i Stockholm.

Jag minns mitt inledande samtal med Onoff. Deras produktchef var mycket intresserad av tidningen men menade att han inte ville plocka in Gamereactor i sina 74 butiker om produkten inte levererades med gratis-ställ, till varje enskild butik. En klart begriplig önskan men en ekonomisk omöjlighet för oss som startade utan stort förlag eller mustiga investmentpengar i ryggen. Onoff gick dock, efter många timmars övertalande, med på att själva lösa tidningsställ och plocka in vår o-prövade, tokfärska speltidning. Sämre gick det i förhandlingarna med Siba som menade att gratistidningar, i allmänhet, var värdelöst och att vi skulle vara stendöda inom loppet av ett år.

Från Playstation 2 till Xbox 360
Tre salta grabbar? Martin från dåvarande branschtidningen Manual, en ranglig gubbapa i hemsk solskärm samt Thomas Wiborgh från dåvarande Superplay.
Detta är en annons:

Den typen av skepsis stötte jag på lite överallt. Konkurrenter som Superplay dödsdömde initiativet och flertalet svenska spelutgivare trodde aldrig riktigt på konceptet. Något som givetvis sporrade oss och fungerade som nyttig drivkraft och tillförde ett jävlar anamma-tänk under de tidiga åren som i mångt och mycket var räddningen under de där utmattande, idiotlånga deadline-nätterna.

Jag kommer aldrig att glömma dagen då produktionen av Gamereactor #1 drog igång. Jag hade rekryterat skribenter under sommaren samt ringt hem min gamle kompis Jonas Mäki för att försöka övertyga honom att hoppa av det som då var Sveriges största spelsite (idag nedlagd och bortglömd) för att istället kliva över till en purfärsk, oprövad produkt som i princip ingen trodde på. Jonas blev mycket exalterad när jag över mitt köksbord och en Fanta Citron visade upp designskisserna inför det som skulle bli vårt första nummer.

Från Playstation 2 till Xbox 360
Under min resa till Valve tillbringade jag tid med Gabe Newell som vid ett tillfälle klappade sig på magen och utbrast: "Du ser ju vart pengarna från Half-Life (1) tagit vägen".

Fyra veckor innan vårt första nummer skulle levereras till tryckeriet strax utanför Köpenhamn reste jag till London för att kika på ett Superman-spel. Vi tjatade till oss en exklusiv recension av ett konsolanpassat Unreal Tournament samt delade ut betyg till Colin McRae Rally 3. Jag jobbade dygnet runt, i princip. Precis som flertalet skribenter. I oktober 2002 släppte vi Gamereactor #1 i 25 000 exemplar. Reaktionerna var minst sagt blandade.

En av våra konkurrenter kallade tidningen för "Kejsarens nya kläder" och menade på att det enbart var en slaskiga variant av Missil (vilket nu såhär i efterhand faktiskt inte hade kunnat vara mer felaktigt) medan en annan svensk speltidning beskrev oss som slarviga och amatörmässiga. Detta medan en viss förlagschef för ett stort svenskt förlag skällde ut sin speltidningsredaktion (något som vi fick veta långt senare) eftersom "de precis blivit rövsparkade av ett gäng fanzine-nördar från Norrland".

Från Playstation 2 till Xbox 360
Det allra första sommarmötet med en samlad redaktion var ett välstrukturerat sådant. På senare år har dessa sammankomster mestadels bestått av såskrig och allmänt vanvett.

Vi som hade jobbat nätterna genom för att bygga de första delarna av Gamereactor.se samtidigt som vi satte ihop vårt första nummer av vad som skulle bli Sveriges största speltidning - var alla nöjda. "Brister i korrekturen och lite väl spretigt" var kritik som vi givetvis tog till oss när vi inför nummer två laddade om (och bet ihop). Arbetet med Gamereactor.se fortskred i lite för långsam takt och under en två veckor lång period minns jag hur vi skruvade upp tempot.

Jag överdriver nog inte om jag påstår att jag jobbade 19 timmar per dygn där i ett antal månader, sju dagar i veckan. Det var sinnessjukt, för att beskriva det enklast. Fullständigt sinnessjukt. Jag var en värdelös webbdesigner och en oerfaren tidningschef/tidningsformgivare samt höll i delar av annonsförsäljningen tillsammans med vår marknadschef Morten och hade all kontakt med alla våra butiker som skrivit på avtal för att dela ut tidningen varje månad.

Från Playstation 2 till Xbox 360
Halo 2 spelades okristligt mycket, även fast det var sämre än föregångaren såväl i single- som i multiplayer.

Jag var överarbetad och utmattad när jag voltade med rallybilen och skadade ländryggen. Något som jag trodde skulle självläka inom loppet av några veckor. Ett ståbord samt en ryggrustning och massiva mängder smärtstillande tabletter fick räcka som åtgärd till en början. Det fanns nämligen massor och åter massor med jobb kvar att göra. Flera av de som hoppade på tåget tidigt trillade av allt eftersom. Vi saknade flera viktiga beståndsdelar rent kommunikativt och en utspridd redaktion plus hysteriska mängder arbete rimmade illa på vissas villfarelser om ett glamouröst liv som kringresande speljournalist-pamp.

Gamereactor nummer 2 släpptes. Tiden gick. 3, 4, 5 och 6 slutfördes och rutinerna började sätta sig. 2003 var ett ganska segt spelår men vi blev ständigt bättre och drevs av entusiasm för spelmediet och av all den viktiga feedback som ni läsare gav oss. En knallblå Gamereactor.se lanserades och trots "minkigt forum" och "korkad navigation" så växte vi, i rask takt. Under den här tiden tillbringade jag den minimala mängd fritid jag hade med Halo. Jag och tre kompisar spelade säkert tio multiplayermatcher per kväll (natt), sju dagar i veckan. Det var ett härligt slags vakuum jag befann mig i under den här tiden. Jag jobbade från sju på morgonen till tio på kvällen. Sen gick jag över till grannen och före detta skolkompisen Heffa för ett par timmar Halo-röj. Kopplade bort allt jobb och bara brassade mig genom de kultklassiska multiplayerbanorna "Hang Em High" och "Rat Race".

Från Playstation 2 till Xbox 360Från Playstation 2 till Xbox 360
Ett hav av Gamereactor-tidningar. Vårt första kontor var mer som en soptipp. Till höger: Emil Hall och Anders Ringfelter pratar igenom diverse designval inför lanseringen av Gamereactor.se (den blå siten).

Året därpå hade Gamereactor hunnit bo in sig i de svenska spelarnas medvetande. Vi fick som enda nordisk speltidning besöka Valve för att provspela det kommande Half-Life 2, en resa som jag personligen aldrig kommer att glömma. Fyra ursköna dagar hemma hos studion bakom Gordon Freeman, middagar med en ultrahungrig Gabe och en insyn i skapandeprocessen av världens nästa bästa spel som jag än idag tänker på med jämna mellanrum.

Halo 2 släpptes och våra instängda system link-matcher tog steget ut på nätet. Vi fick recensionsversionen 13 dagar innan spelet släpptes och förutom singleplayermys inför vår recension tillbringade jag okristligt mycket tid i multiplayerläget för att försöka skaffa mig en fördel inför den stundande releasen och det haussade onlineläge som givetvis skulle sjösättas samma dag. Jag minns mycket väl besvikelsen när jag inom loppet av några minuter faktiskt insåg att mitt 13 dagar långa försprång, då jag hårdpluggat de nya vapnen och banorna, inte gav mig något som helst övertag.

Från Playstation 2 till Xbox 360
Jag spelar svenskutvecklade GTR, i skinnjacka.

Att krypa runt i hemmets trygga vrår och vinna system link-matcher mot skjutglada polare var såklart något helt annat än att få stjärten våldssmiskad på regelbunden basis av vilt gapande fjortonåringar över Xbox Live. Jag minns ilskan. Jag minns flera av de briljanta banorna (vem kan glömma Ascension?) och det usla, usla slutet i spelets singleplayerkampanj.

I april 2005 blev vi tillfrågade av Microsoft om vi ville resa till Seattle för att för första gången kika närmare på uppföljaren till Xbox. Vi tackade självfallet ja och Jonas Mäki reste över Atlanten och vi skrev om allt från handkontrollen till gränssnittet, grafikprocessorn, de planerade premiärspelen samt nya Xbox Live. Gamereactor 27 proppades med exklusiv, stekhet spelläsning och jag minns hur enormt nöjda vi var med innehållet när vi väl lämnade sidorna till tryck. De första officiella bilderna på Xbox 360 skulle svenska gamers mer eller mindre få glutta på i vår tidning, något som nu, såhär åtta år senare, aldrig skulle hända igen.

Från Playstation 2 till Xbox 360
Artikeln "Slumpens Superstar" var vår allra första (Gamereactor 1) och en av tre artiklar under de senaste 12 åren som tryckts på höjden. En mardröm för dig som läsare men en ljuvlig dröm för mig som formgivare.

Men något gick snett. Någon på vårt danska tryckeri tog med sig sidor hem, scannade in bilderna på maskinen och spred de på nätet. Överallt fanns nu de första officiella bilderna på Microsofts extremt efterlängtade uppföljare till Xbox, med vårt namn på. Microsofts pressavdelning imploderade av ilska och det hotades med både det ena och det andra medan vi febrilt försökte ta reda på vad som hänt, och hur? En kortare utredning pekade mycket riktigt på bristande rutiner hos vårt dåvarande tryckeri samt en tryckare som kanske var lite väl sugen på Xbox 360. I slutändan släpptes såklart Gamereactor 27 som sedan kompletterades med en längre artikel om vårt Seattle-besök på Gamereactor.se.

Ett halvår senare minns jag mycket, mycket väl den dagen då Jetpack ringde och meddelade att de via flygfrakt hade ett Microsoft-paket som skulle levereras till oss i ilfart. Detta var fyra veckor innan den europeiska releasen av Xbox 360 och klockan hann slå 21:00 innan Jetpack stod utanför redaktionsdörren med en silvrig aluminiumväska proppad med purfärsk teknik.

Det var jag och Jonas som packade upp den första Xbox 360-konsolen vi någonsin hade fått klämma på. Det var en högtidsstund. Som gamer, spelsamlare och entusiast var jag såklart sugen på en helt ny spelmaskin och som chefredaktör för Sveriges största speltidning var jag givetvis toksugen på ny hårdvara vilket alltid motiverar och inspirerar såväl mig som resten av redaktionen.

Från Playstation 2 till Xbox 360
Xbox 360 släpptes 2005 och Gamereactor var på plats i Seattle månaderna innan premiären för att smygkika lite på konsolen.

Med konsolen följde en nätverkskabel samt en DVD-skiva med ett litet smidigt miniprogram som skulle installeras på en Windows-dator för att på så sätt kunna grabba våra egna screenshots. Detta var det första vi testade, bisarrt nog. Jag körde några varv runt Paris-banan i Project Gotham Racing 3 medan en vilt flåsande, ohyggligt upprymd Mäki grabbade screenshots för brinnande livet. Flera gånger större och flera gånger snyggare än alla bilder vi tryckt på diverse PS2/Xbox-spel under de senaste fyra åren, något som fick oss båda att slicka oss vildsint om läpparna. Nya möjligheter, nya tider. Jag stannade uppe den natten och spelade igenom Perfect Dark Zero samt tillbringade ett antal timmar i en pippigul Lamborghini Gallardo.

Från Playstation 2 till Xbox 360
Omslaget till Gamereactor 27, tidningen som läckte från tryckeriet och var skyldig till olovlig spridning av de första officiella bilderna på Xbox 360, in ze world.

De följande veckorna var hektiska, minst sagt. Jag och Jonas delade på allt som behövde skrivas om såväl maskinen som om premiärspelen och crunchade som vildar för att hinna bli klara. Jag minns hur mycket jag gillade Project Gotham Racing 3 trots det där hemska Kudos-systemet. Jag minns hur lite jag gillade releasefiaskot Perffect Dark Zero samt det ytterst mediokra Kameo: Elements of Power. Jag minns hur imponerad jag var av Call of Duty 2-konverteringen samt av handkontrollen som står sig som en av de absolut främsta genom alla tider.

Från Playstation 2 till Xbox 360
Pippigul Lambo i Project Gotham Racing 3. Den allra första bilden vi grabbade från ett Xbox 360-spel.

Xbox 360 har levt ett längre och mer intressant liv än så gott som alla andra spelkonsoler. Idag, snart nio år efter att den först släpptes i Europa, är det i det närmaste fantastiskt att maskinen fortfarande mäktar med och fortfarande erbjuder genomtrevliga och förhållandevis snygga spelupplevelser. Jag har njutit av några av mitt livs bästa äventyr, skjutit några av de mest pricksäkra skotten samt genomfört några av de mest samlade asfaltssladdarna jag någonsin mäktat med, i sällskap av just Xbox 360. Halo 3, Gears of War, Grand Theft Auto IV, Bioshock...

Flera av de senaste tio årens främsta actionspel har jag spelat på Xbox 360 och trots risigt gränssnitt och handkontroller som laddat ur sig på tok för snabbt är det en spelenhet som jag aldrig kommer att glömma. En konsol som varit viktig för mig personligen, men framförallt för Gamereactor. Det har varit ett sant nöje att skriva tusentals texter om spel till Xbox 360 och det är med en högst improviserad mini-honnör som jag avslutar denna babbliga krönika. Tack för att du hängt med och läst om mina personliga upplevelser inför varje ny konsolgeneration.

Läs tidigare delar i denna artikelserie:
Del 1: Från Colecovision till NES
Del 2: Från Master System till Mega Drive
Del 3: Från Super Nintendo till Playstation
Del 4: Från Saturn till Nintendo 64
Del 5: Från Nintendo 64 till Dreamcast
Del 6: Från Playstation 2 till Xbox

Från Playstation 2 till Xbox 360Från Playstation 2 till Xbox 360


Loading next content