Svenska
Gamereactor
artiklar

Chockerande dödsfall (del 2)

Slutet på artikeln om slutet på älskade karaktärer är äntligen här. Följ med från plats fem till ett och se ifall din absoluta chock är med...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
Chockerande dödsfall (del 2)

Innan du börjar titta över plats fem till ett på listan så kör vi en liten repetition från förra artikeln: Det finns spoilers här inne och går du in så går du in på eget bevåg. Vi tvår våra händer om ditt spel blir spoilat då du trots allt fått en ordentlig varning här och nu. Väljer du att klicka dig vidare så säger vi bara, för att anknyta till formen på skylten här ovan: Här slutar allmän väg.

(Artikeln handlar om följande spel: Half-Life 2: Episode 2, The Walking Dead: Season 1, Bioshock, Final Fantasy VII, Red Dead Redemption)

5. Eli Vance (Half-Life 2: Episode Two)

Detta är en annons:
Chockerande dödsfall (del 2)

Vi var nog få som väntade oss ett dödsfall i Half-Life-serien, än mindre ett så smärtsamt som detta. Half-Life har varit många saker. Spännande, enigmatiskt och dystert, javisst, men sällan hjärtskärande sorgligt. Efter att Alyx Vance med nöd och näppe klarat sig undan vad som hade varit det mest traumatiska dödsfallet i mannaminne kände vi oss säkra; i Half-Life dör inte huvudpersonerna. Valves verkliga plan var kanske mindre traumatiskt, men långt mer chockerande. Det var istället Alyx far, spelets genommysige fadersgestalt som fick smaka suggestiv sugrörstentakel under våra sista hjälplösa minuter i Half-Life 2: Episode Two. Han som lade grunden för motståndsrörelsen, han som skapade seriens ikoniska "Gravity Gun", han vi riskerade livet för att rädda ur fängelset bara några timmar tidigare.

Våra sista minnen från Half-Life serien var av en flyende Advisor, en gråtande Alyx och en livlös Eli. Ingen mystisk kostymklädd G-Man för att stanna tiden och rädda hans liv; inga atonalt trallande Vortigaunts för att hela honom med larvextrakt. Vi fick heller aldrig höra vad han skulle säga om vår gemensamme vän, den gåtfulle G-Man, något som fått många sörjande fans att spekulera kring om det var kostymnissen själv som orkestrerade Elis död. Själva bryr vi oss knappt; konspirationsteorier är en klen tröst när vi har en hel lista med dödsfall att sörja.

4. Carley (The Walking Dead)

Detta är en annons:
Chockerande dödsfall (del 2)

Det gruppliga samtalet blir mer och mer intensivt. Inte hjälper det att vi står vid sidan av vägen. Bredvid en skramlig gammal husbil. I ett post-apokalyptiskt samhälle fyllt till bredden med de levande döda. Fast det är ju så livet är när man hänger runt i The Walking Dead-seriens värld. Vid vägkanten grinas det över vem som stulit medicin och gett till fienden. Alla i gruppen pekar ut den skranglig och nervösa ungkalven Ben som en tjuv. Alla förutom en. Den godhjärtade reportern Carley. Hon står upp för Ben, även när diskussionen börjar balla ur. Hon pratar om att vara rationell, att lyssna till hjärtat och se sanningen. Men plötsligt hörs ett skott. Carleys ansikte fylls med blod. Sedan ligger hon där på marken. Och bara sådär så är hon borta.

Vi fick ingen varningen, ingen indikation på att hon skulle bita i gräset. Plötsligt är hon bara död. Med glasartad blick stirrar vi sorgset på vår skärm i hopp om att vi, i rollen som Lee, kan rädda henne. Carley och Lee utbyter ju flirtiga blickar och visar tydlig uppskattning för varandra så hon måste ju kunna överleva. Eller hur? Oavsett vad vi innerst inne vill så är den bistra sanningen att det här inte är någon solskenshistoria och Carleys öde förblir detsamma. Spelar du dina kort på ett annat sätt så kan Carley möta sin undergång tidigare i spelet, men det är inte på långa vägar lika chockartat som detta. För det som sker vid den där vägkanten är en av de största tragedierna i hela säsong ett av The Walking Dead enligt oss här på Gamereactor. Och har du spelat igenom hela den första säsongen så vet du garanterat att det inte är någon lite titel.

3. Andrew Ryan (Bioshock)

Chockerande dödsfall (del 2)

"Här ned på botten, där är det toppen" säger ju Sebastian. Den en gång store affärsmagnaten Andrew Ryan torde ha under sina sista sekunder i livet tänkt tvärtemot vad den sjungande krabban tyckte. För nu låg han där, död, med en golfklubba intryckt i skallbenet. Och allt detta var vårt hantverk. Inte ett frivilligt sådant ska tilläggas, men likväl var det genom vår hand som Ryan mötte sin skapare. Vi var knappt halvvägs igenom spelet och plötsligt låg undervattenspalatset gud framför våra fötter mördad. Av oss. Och där, när vi svingar golfklubban om och om igen som den värsta Annika Sörenstam så inser vi just hur styrda vi är, att alla våra handlingar är förutbestämda.

Att inte få välja Ryans öde utan enbart vara en lydig eker i hjulet vid hans bortgång stack i våra ögon och ögonblicket då klubban till slut stillade sig så kände vi hur hjälplösheten och chocken fortfarande satt kvar i oss. Trots att vi återfått kontrollen om karaktären så visste vi längst bak i våra huvuden att valen vi gjort och kommer att göra aldrig är våra egna. Andrew Ryans död var och är en sällsynt chockerande händelse på helt egen hand samtidigt som det var en fasansfull insikt om de "egna" valen man gjort genom spelets gång. Vi kommer sent att glömma det här ögonblicket. Även om någon ber oss snällt.

2. Aerith (Final Fantasy VII)

Chockerande dödsfall (del 2)

Risken finns att du som läsare dyker in i denna text med en djup suck. Blomflickan Aerith må vara offret bakom spelvärldens mest uttjatade dödsfall, tillika världens mest vedertagna spoiler. Vad som trots allt skiljer den moderna människans syn på hennes bortgång åt, stärks i slutändan av ett enda, avgörande faktum.

Du måste ha upplevt det.

Vi fick lära känna henne, lät oss vägledas genom hemligheterna bakom hennes ursprung och kom i slutändan att bry oss om henne. Inte bara som ett kärleksintresse ur Cloud Strifes förvirrade mako-ögon, utan som en karaktär med ett oväntat djup och en viktig roll i strävan efter att besegra Sephiroth. Att hon dessutom var fullkomligt fenomenal magiker och lyckades hålla gruppen vid liv med hjälp av den gjorde att en hel generation insåg att ingenting kan tas för givet, inte ens i spelens annars så förlåtande värld.

Låt oss minnas att detta var 1997, då de historieberättande i spel sällan sträckte sig längre än kidnappningar av flickvänner och strider mot arga skräcködlor. Plötsligt fick vi perspektiv på saker och ting. Den enda personen som hade möjlighet att stoppa den annalkande undergången var nu död, och vårat hat mot Sephiroth växte sig bara starkare när hon föll ihop, livlös i Clouds armar efter att ha genomborrats av den enorma klingan. Slutet på Final Fantasy VII:s första CD-skiva står sig än idag som ett av de mest minnesvärda dödsögonblicken i ett spel, någonsin, och vi är helt övertygade om att spelbranschen inte befunnit sig där den befinner sig idag - med berättarmässiga mästerverk såsom The Last of Us och Mass Effect - om inte Aerith tagits ifrån oss i det där templet för 17 år sedan.

1. John Marston (Red Dead Redemption)

Chockerande dödsfall (del 2)

Man trodde ju faktiskt ända in i det sista att han skulle överleva, den gamle kobojsaren. Självfallet var det hoppet i ständig kamp med logiskt tänkande. En man mot så många skjutjärn var ju dödsdömt direkt från start. När John Marston slår upp de där ladugårdsdörrarna accepterar han sitt öde och Rockstars episka västern-opus Red Dead Redemption ger oss spelare en sådan rak höger att vi knappt kan hålla oss kvar i sadeln.

Att vi ens får en chans att göra motstånd mot den ilskna hop med fiender som står utanför de där dörrarna, med revolvrar och gevär laddade till tänderna, är egentligen endast ren och skär grymhet då vi allra innerst inne vet att döden är den enda utvägen för Marston. Och direkt efter att vi slängt iväg några snabba skott, möjligen tagit med oss en eller två skurkar, så kommer det. Det mullrar och det ekar och skur på skur av kulor börjar penetrera vår käre, laglöse kamrat. Han står fortfarande upp efter att krutröken lagt sig, blodig och fylld med hål. Sakta går han ned på knä för att slutligen segna ner på den dammiga präriemarken.

Scenen ramas in med otrevlig perfektion utan någon som helst musik och ljudet av Marstons ivriga flåsande, som en vild jakt på luft som är precis utom räckhåll, får oss än idag att skaka i obehag. John Marstons blodiga och oväntade bortgång är utan tvekan det mest självklara valet på den här listan. En enorm chock.



Loading next content