Killzone 2 - Kriget rasar

"Det räcker inte med att vi gör vårt bästa, ibland måste vi göra precis vad som krävs". Winston Churchills ord känns lika aktuella nu som för 50 år sedan. Jag blickar ut över ett brinnande landskap där en av spelhistoriens våldsammaste slag precis avslutats. Döda kroppar överallt, tomhylsor i drivor och marken har målats mörkröd av blodet från de fallna soldaterna.

Vi anlände till en främmande planet för att kriga mot en fiende vi hela tiden vetat för lite om. Vi underskattade motståndet, vi felbedömde hela situationen, och det räcker inte längre med "vårt bästa". Om mänskligheten inte ska riskera total utrotning krävs mer. Mer av mig, mer av oss alla.

Kriget på Helghan rasar. Efter en tre veckor lång attack mot hemplaneten Vekta retirerade den del av Helghasts armé som hade överlevt de blodiga striderna. Tanken var att slå tillbaka mot dem på deras egna planet, innan de hunnit omgruppera, innan de hunnit hämta andan.

Undermåliga vapen, en splittrad armé och låg moral. Det var någon som informerade oss om att vi skulle kunna slå oss fram från utkanten av Helghans huvudstad med enkelhet och innan veckans slut nå stadens centrum. Det var fel. Vi har slagits i veckor nu, stött på betydligt tyngre och mer kraftfullt motstånd än någonsin och vår armé har splittrats.

I Killzone 2 kritiserar och refererar Guerrilla friskt till modern tids mest utmärkande konflikter. Felbedömningen av motståndet doftar av Vietnam-krigets bristfälliga intelligens medan Helghast-rasens ruskiga förmåga att samarbeta samt deras fanatiska förkärlek för en egen typ av krigspräglad estetik för direkt tankarna till Nazi-tyskland och det tredje riket.

Den överdrivet optimistiska inställningen till krigets start- och slutfas känns som en snaskig parallell till läget i Irak och hela soppan framkallar en olustig och hotfull atmosfär som Killzone 2 fullkomligen dränkts i. Detta är krig 2.0. Detta är på riktigt.

Det första spelet släpptes i november 2004, exklusivt till Playstation 2. Den relativt färska utvecklingsstudion Guerrilla Games fick i uppdrag av Sony att producera företagets svar på Halo. En tuff uppgift. Minst sagt. Killzone var mer strategiskt krävande än exempelvis Halo och hade en del problem rent tekniskt. Många klagade över spelkontrollen och en ibland onödigt ryckig skärmuppdatering gjorde att framförallt amerikansk press avskydde Guerrillas spel.

Vi på Gamereactor hyllade vi konceptet, det estetiska samt den spelmässiga inriktning på grundläggande militärtaktik som Guerrilla kryddat Killzone med. Helghast var en av de coolaste och mest otäcka spelfiender vi någonsin stött på och miljövariationen var underbar. Killzone sålde dåligt, dock. Sony misströstade ändå inte utan beordrade Guerrilla Games att omedelbart påbörja arbetet med uppföljaren, till företagets nästa konsol.

När Killzone 2 först visades på E3-mässan i Los Angeles 2005 var det i form av en för-renderad filmsekvens. Men Sony inledde mässan med att hävda att hela sekvensen var renderad med hårdvaran i Playstation 3. Hela världen häpnade. Ett par veckor senare tvingades Sonys starke man Phil Harrison ut i brittisk spelpress där han erkände att filmsnutten från Killzone 2 inte var renderad med Playstation 3-hårdvaran utan var gjord av en skotsk effekt-studio. Världen suckade.

Tre år gick, och vi har bara fått se små, små delar av Guerrillas efterlängtade uppföljare. För varje gång vi fick smygkika på kriget på Helghan, har det dock sett bättre och bättre ut. Under Games Convention-mässan i somras visades en hel bana upp och världspressen var eniga; Killzone 2 var lika snyggt som den häpnadsväckande, förrenderade filmsnutt som visades på E3 för tre år sedan.

Guerrilla hade nåt enormt på gång, åtminstonde med det grafiska. För ungefär fem veckor sedan mottog vi en nästan komplett förhandsversion av Killzone 2. När paketet från Sony revs upp och vi fann skivan som pryddes av Killzone 2-loggan trodde flera av oss att det var något slags dåligt skämt. Det har hänt på sin höjd två gånger tidigare under Gamereactors sexåriga historia att vi mottagit en förhandsversion mer än fyra månader innan spelet faktiskt ska släppas.

Guerrilla är "nästan" färdiga, svarade Sony på våra frågor om hur vi kunnat få Killzone 2 så fort. Efter fyra års aktiv utvecklingstid är Killzone 2 strax fullständigt, och det märks tydligt att all tid och de 300 miljoner som utvecklingen hittills kostat har använts väl.

När jag startar Killzone 2 tänker jag tillbaka på hur allt började. Året var 2112, i början av koloniseringen av det terranska solsystemet. Ett rymdskepp försvann och alla ombordvarande troddes ha omkommit. Men ödet hade andra planer. De landade på en oupptäckt planet som döptes till Helghan. Andra rymdskepp fortsatte till en annan planet och kallade den för Vekta. Snabbspolning framåt, genom ömsesidigt missnöje och avundsjuka planeterna emellan, som först kallades konflikt. Självklart handlade det om ett krig.

Helghan var en lortig och ogästvänlig planet. Sjukdomar och den dåliga luften försvagade aldrig invånarna, utan odlade i stället något starkt och väldigt ont. Ur flyktinglägren föddes hela arméer som svor på att slåss för sin övertygelse. Ur forskningen föddes muterade superkrigare. Helghan slog till slut till, den första attacken mot Vekta inleddes och det var här det första spelet började.