Att sticka eller inte sticka

Klick klick... klick... klick-klick-klick-klick BAM. Klick. Klick. Klick-klick-klick BAM. KLICK BAM.

Det karaktäristiska ljudet från en arkadjoystick liknar inget annat. De robusta switcharna runt själva stickan och slamrandet från de extremt känsliga knapparna rasslar intensivt i takt med spelet, och man kan höra en superattack innan den kommer, när man toksnabbt skakar fram ett dubbelt helvarv eller för den delen en SPOD i Virtua Fighter.

97% av alla fightingspel som har släppts sedan 1991 har varit gjorda för att spelas med en arkadjoystick. Rimligt, eftersom de har släppts i arkadhallarna och sedan konverterats hem. Alla grundprinciperna för hur man gör specialattacker i Street Fighter (och i förlängningen alla spel) bygger på joystickrörelser, som inte alltid är lika logiska på ett styrkryss. Kvarts-, halv- och helcirkelrörelser är kanske lite kluriga att få till, men de går i alla fall ganska lätt att få in med lite övning. Men när man ska hålla bakåt, sedan fram, bak fram i snabb följd utan att råka glida uppåt är ett mindre helsike på en tre kvadratcentimeter stor plastbricka.

Sen bygger nästan alla fightingspel på att man trycker in flera knappar samtidigt. Prova själv på en handkontroll. Det går inte. Möjligen att lägga tummen över två åt gången, men tre? Den enda lösningen är att använda resterande 250 knappar på kontrollen till att göra snabbkombinationer, men då tar man bort själva känslan av vad man egentligen gör och har istället en spelkontroll som består av åtta eller tio knappar istället för bara tre, fyra eller sex, och ett i grunden enkelt och logiskt spel blir både omständligt och komplicerat.

Till stor del handlar det om vana. Jag har spelat Street Fighter på pad uteslutande sedan 1997 (innan dess spelade jag PC-versionen av Super Turbo, på tangentbord, så egentligen borde jag vara diskvalificerad från alla smakdiskussioner någonsin), och varenda Alpha- och III-spel nötte jag med en Dual Shock, via adapter för att kunna köra Dreamcast-versionerna. Jag var fullständigt inkörd på det och något annat kom aldrig på fråga.

Andra spel gjorde sitt bästa för att dra in mig i stickträsket. När jag köpte en Neo-Geo fanns inget alternativ, där spelar man med stickor och därmed basta. I alla King of Fighters-spel är därför sticka obligatoriskt. Inför Virtua Fighter 4 gjorde jag också ett medvetet val. Eftersom jag aldrig riktigt spelat serien tidigare kunde jag börja på ny kula (närmare bestämt den gula kulan på Namcos sköna PSone-sticka) och lära mig spela det på riktigt från början. Virtua Fighter är så kalibrerat för sticka att det finns hela karaktärer du praktiskt taget aldrig kan använda ordentligt med en pad. Inga kompromisser, hardcore hela vägen.

Men nu har alltså turen kommit till Street Fighter IV. Beväpnad med den bastanta Real Arcade Pro 3-stickan jag införskaffade lagom till Virtua Fighter 5 har jag bestämt mig för att uppleva även Street Fighter som det ska upplevas. Jag har trimmat bort konstigheterna och börjat få till allt jag vill, och jag märker redan att det går mycket smidigare. Felprocenten som man oundvikligen får med en digitalpad, särskilt om den sitter på en 360-kontroll, är mer eller mindre borta. Äntligen kan jag fokusera på taktik och att försöka utnyttja de nya fokusattackerna. Jag kan slåss med motståndaren istället för handkontrollen.

Egentligen är det underligt att en arkadjoystick ses som något obskyrt och über-hardcore-tillbehör som är onödigt för de flesta. Detta när ett av världens bäst säljande spel kräver minst en plastgitarr och gärna en hel PVC-orkester i vardagsrummet, med egenhändigt reparerade pedaler. Kanske är skillnaden att Activisions och EA:s gitarrer följer med närmast gratis, medan en arkadsticka trots allt innebär en rätt stor extrakostnad.

Men vi kan dra en annan parallell. Rattar. Stora rattar, fyllda av plast. Du kan spela vilket bilspel som helst med en handkontroll. Det vore självmord att släppa ett spel utan stöd för handkontroll. Men faktum är att bilspel är gjorda för ratt och seriösa spelare kör med ratt, allt från billiga rattar för runt femhundringen till spektakel för flera tusen med silverpläterade pedaler och blingad växelspak. Inte för någon sorts elitism, för att kunna skryta med att de har lagt tre gånger så mycket pengar på sitt spel än du. Utan för att det faktiskt fungerar bättre, och blir roligare. Vilket kanske är den viktigaste biten överhuvudtaget.

Street Fighter IV fungerar utan sticka. Till och med Virtua Fighter 5 fungerar utan sticka. Men om du tänker spela i någon större utsträckning så rekommenderar jag varmt att du kollar in alternativen. Det är en mycket prisvärd investering i slutändan.

Så, nu när jag har övertygat dig om att en arkadsticka måste ligga i varukorgen tillsammans med ditt Street Fighter IV om några veckor: vilken arkadsticka då?

Generellt får man vad man betalar för. Det finns två generella prisnivåer: från 500-700 kr och sen från 700 och obegränsat uppåt. De billigare är allmänt lite segare i rörelserna och har inte lika exakt respons. Du får fortfarande bättre känsla än en handkontroll, men på riktigt hög nivå kommer du att bli frustrerad, på samma sätt som att en Guitar Hero-spelare aldrig nöjer sig med Playstation 3-versionen av III:ans gitarr på grund av lagg.

Det magiska ordet är Sanwa. Utan att grotta ner mig för mycket i detaljer (som jag ändå inte kan) är Sanwa tillverkaren av standardkomponenter i arkadkabinett. Stickor och knappar som är gjorda för att slitas i och hamras på i åratal utan att paja, och för att tillfredsställa de allra kräsnaste Virtua Fighter-rävarna. Ju mer du betalar, desto större är sannolikheten att delarna faktiskt är gjorda av Sanwa och inte någon sorts kopia.

Vilka alternativ finns då? På Xbox 360 finns det ett gäng alternativ. Budgetalternativet är Hori Fighting Stick EX2, som sålts under ett par olika namn och oftast dekoreras med olika spel. Den "officiella" Dead or Alive 4- och Soul Calibur-stickan, samt även den japanska Street Fighter IV-stickan, är EX2. Den fungerar, men är inte bäst. Cirka 80 dollar får du betala för den.

Snäppet bättre är den nya Mad Catz FightStick. Mad Catz har haft ett halvtaskigt rykte, och på sistone har de köpt upp Joytech som inte heller varit någon leverantör av kvalitativ plast. Men insatta källor svär att Mad Catz har skärpt sig och använt bästa kvalitet på grejorna. Den kostar snäppet mer än EX2 men ska också vara mycket bättre. Fördelen med FightStick är också att den kan uppgraderas till bättre komponenter utan några större elektronikkunskaper.

Ska du sedan satsa på kvalitet finns det två alternativ, nämligen Horis nya lyxsticka Real Arcade Pro EX eller Mad Catz FightStick Tournament Edition. Båda kostar närmare 150 dollar och kan redan vara svåra att få tag på, men då har du också det bästa i stickväg och ett verktyg som kommer att hålla generationen ut, om inte längre. FightStick TE är lika uppgraderingsvänlig som den billigare versionen.

På Playstation 3 finns ungefär samma utbud, med några tillägg. Horis olika varianter på Fighting Stick EX2 finns också här, om än förstås inte i Dead or Alive-variant. Mad Catz FightStick finns förstås också.

I kvalitetsavdelningen finns något fler alternativ. Både Mad Catz FightStick Tournament Edition och Hori Real Arcade Pro 3 finns för ungefär 130-150 dollar. HRAP3 köpte jag själv tidigare för en mindre summa men den nya utgåvan har gått upp i pris. Jag kan dock garantera riktigt sjukt bra kvalitet på den. Om du sen på ett magiskt sätt skulle snubbla över en Virtua Fighter High Grade så är den precis vad den heter: en riktig toppsticka för ett riktigt toppris, som också förstås fungerar med Street Fighter tack vare sex knappar.

Generellt gäller att Horis spakar kräver import, medan Mad Catz kommer att lansera sina stickor även i Europa i samband med Street Fighter IV. De har dock nackdelen att de kommer att vara hett eftertraktade, så det kan vara smidigare att beställa en Hori trots dyrare frakt. Dessutom är jag fortfarande aningen tvivlande till om Mad Catz verkligen har fixat bättre kvalitet.

Om du sen inte vill bekymra dig med dyra, tunga arkadstickor och fraktkostnader finns det några alternativ för att slippa styrkryssen på 360-kontrollen och Dual Shock 3, även om du förstås missar hela stickgrejen. Mad Catz släpper FightPad i olika utgåvor, till ett lägre pris än en vanlig standardkontroll och bättre styrkryss samt sex knappar på framsidan. Sen finns också nyutgivna Saturn-dosor med USB-kontakt, som förstås fungerar perfekt till både PC och Playstation 3, som du kan hitta på Ebay i mängder.

Jo, angående PC så ska alla arkadstickor med sladd fungera där utan större problem. HRAP3 fungerar garanterat, och även 360-stickorna som följer standardprotokollet fungerar med samma drivrutiner som den officiella kontrollen. Så om du tänker vänta till PC-versionen av Street Fighter IV kan det vara värt att förse sig redan nu. Så du inte gör om mitt misstag och spelar med tangentbord...