Att göra Musse episk

Någonstans i London. DJ Nånting pumpar ut skräniga beats i den tegelklädda festkällaren och tajmar scratchandet till slingor av Steamboat Willie som projiceras på väggarna. Musse Pigg ska "återuppfinnas". Spelmakarlegenden och gamle Deus Ex-skaparen Warren Spector har på DJ Pling-Plongs nuvarande scen nyss talat om musens ständiga reinkarnationer och hur löjlig Musse var i 80-talskostym och axelvaddar. Det uttalandet blir ironiskt just i denna stund, när den svartvite Musses djurplågarkryssning MTV-klipps sönder i spastiska loopar och nutidsfixeringen når precis samma höjder. Men tanken bakom själva spelet Epic Mickey, och inte all PR kring det, är intressant på riktigt. Warren Spectors Wii-exklusiva titel behöver varken DJ Hejhopp eller slagord som "en Musse Pigg för 2000-talet" för att vara intressant.

För egentligen ser man ju inte framåt eller på nutiden, utan bakåt. Till Epic Mickey har man lånat en rad bortglömda Disney-figurer för att rama in historien. Oswald the Lucky Rabbit till exempel, serievärldens svar på Pete Best eller Buzz Aldrin, är det långt ifrån alla som känner till. Spökplumpen har aldrig varit någon megastjärna. Och precis som jag visste du kanske inte heller att "Gremlins" inte bara är en skräckkomedi från 80-talet, utan en grupp lömska Disney-figurer. I Epic Mickey har alla dessa bortglömda figurer en egen värld, en slags limbotillvaro kallad Cartoon Wasteland, där de tvingas vänta i evighet på en publik. En kreativt briljant idé, som tagen från en av Lasse Åbergs feberdrömmar, och Warren Spector ger under presentationen mycket credit till Disneys "think tank", en grupp spånare som kommit fram till mycket av grundkonceptet.

I den introsekvens av spelet som Spector visar upp väcks Musse Pigg av en svart sörja som drar med honom till detta ödeland. Den första delen av spelet går enligt Spector helt enkelt ut på att få svar på frågan "var är jag?" och då Musse är fastspänd i en tortyrmaskin(!) känns det som en relevant undran. Den långörade kaninen Oswald dyker lyckligtvis upp och räddar Musse och till slut blir äventyret spelbart. Tidigt introduceras Musses huvudförmågor, hans pensel och färg, som kan användas på antingen kreativa eller destruktiva sätt. I början av banan vi får se saknas bitar av en trappa och med några enkla svep med Wii-fjärren målas nya steg fram. Musse har även en thinner som används för att ta bort de bitar av världen du vill bli av med.

Efter en stunds spelande stöter Musse på... tja, det är Kalle Anka, men ändå inte. Hans ögon är röda och han består av mekaniska delar. Inte tillräckligt många dock, utan cyborg-ankan (tillverkad av den desperat enslige Oswald) behöver repareras och Musse får i uppdrag att hitta mekaniska ankdelar som finns utspridda lite överallt på banan. Detta uppdrag är valfritt att genomföra, och så kommer större delen av Epic Mickey att fungera; stora världar där du själv väljer vilka åtaganden du gör. Sidouppdrag ger dig belöningar som till exempel "sketches", skisser av nya förmågor som helt enkelt innebär nya förmågor. En av dessa är en klocka, som genom ett tryck på styrkorset får tiden att sakta ned. Mycket användbart i spelets plattformsekvenser och enligt Spector har testspelare löst problem med kombinationer av färdigheter han och hans team aldrig förutspått själva.

Även själva spelstilen kommer att bjuda på viss valfrihet. Vill du använda din pensel och thinner till att skapa eller förstöra? En god eller (nästan) ond Musse Pigg kommer att växa fram beroende på hur du tar dig an uppdragen, och hur du använder målarutrustningen. Musses egenskaper, och till och med hans animationer, förändras om du är en skapande eller förstörande spelare, och även spelets bifigurer kommer att påverkas av dina handlingar. Detta är helt i enlighet med hur Musse Pigg skildrats genom årtionden; ni minns väl vilken jävel musen var i Steamboat Willie? För att blidka familjemålgruppen försäkrar dock Spector oss om att Musse ständigt kommer att vara en hjälte i spelet, trots de tuffare egenskaperna.

Designmässigt är detta en fullträff; Epic Mickey är riktigt unikt, mörkt och kreativt. Cartoon Wasteland är långt ifrån någon glad Disney-värld och Warren Spector försäkrar oss under visningen dessutom att "vi har inte ens visat de riktigt mörka platserna än". Att man tagit sig dessa friheter och siktat på något mer moget är mycket välkommet och att kunna utforma en mer ilsken Musse känns märkligt lockande. Frågan är då förstås, kommer Junction Point och Disney kunna nå ut till dagens unga genom denna approach?

- Vi når unga helt enkelt genom att göra Epic Mickey till ett spel, och inte till exempel en film eller en serietidning. Wii är en stark plattform bland unga spelare och trots upplägget räknar vi med att nå ut till såväl unga som de i 25, 30-årsåldern, berättar Warren Spector för Gamereactor.

Trots vuxen och smått surrealistisk design är det svårt att bortse från att all artwork verkligen hade kunnat komma till liv på en konsol med bättre prestanda. Ett Epic Mickey i HD-grafik hade verkligen varit smaskigt, och även om äventyret ser genomarbetat ut är det inte i samma klass som exempelvis Super Mario Galaxy, än mindre så jämfört med titlar till storebrorskonsolerna. Det blir helt enkelt lite torrt och lite platt på Wii, men Spector har inte uteslutit att spelet kommer till andra format:

- "Aldrig" är ett starkt ord. Ursprungligen skulle vi göra Epic Mickey till flera format. Mitt mål var dock att försäkra kvalitet, och ett av sätten att göra det var att fokusera. I detta fall fokusera på enbart en version. Det var ett farligt val, men vi gjorde så. Jag vill göra det bästa spelet någonsin, och det kan jag bara göra om vi fokuserar, berättar Warren Spector.

Konceptet är strålande, återanvändandet av gamla karaktärer en fräsch lösning, och designmässigt är det ytterst tilltalande. Vi behöver veta mer om banornas upplägg och om hur spelkontrollen faktiskt känns innan vi vet om det blir roligt hela vägen, dock. Men ska Musse Pigg återfödas är detta ett mycket fräscht sätt att göra det på. Detta kan säkerligen bli mångas favoritspel nästa år. Inte bara Lasse Åbergs.