Visst älskar vi utmaningar. Det är lite av spelarens natur. Ett spel ska vara något att bita i, att få se en Game Over-skylt då och då blir bara en rolig sporre och inget total katastrof. Men så finns ju ...de där andra spelen. De riktigt svåra. De som designats med ondska av någon som går igång på tårar. Vi presenterar, med viss ångest från minnen av nederlag, De Svåraste Spelen Någonsin.

10. R-Type
Plattform: Arkad / Amiga Utvecklare: Irem Premiär: 1987

Det spelade liksom roll hur många power-ups vi hade eller hur koncentrerade vi var. R-Type sparkade våra bakdelar gång på gång och så hänsynslöst hårt att vi funderade på att ge upp det här med spelande helt och hållet. Denna shooter krävde enorm trial-and-error och vi var tvungna att memorera såväl fienderas attackmönster som bandesignen och det hela gjordes "aningen" svårare av att vårt skepp var en värdelös skrothög lika lättmanövrerad som Orson Wells i en trasig kundvagn. Den som tog sig genom hela R-Type förtjänar vår respekt - tror vi.

9. Shinobi
Plattform: Playstation 2 Utvecklare: Overworks Premiär: 2002

De gamla Shinobi-spelen var svåra. Riktigt håriga och extremt oförlåtande. Ändå var de ingenting jämfört med vad Segas senaste ninja Hotsuma ställdes inför i Shinobi-comebacken 2002. Banorna var rysliga och krävde nästan utomjordiskt perfekt plattformshoppande, och bossarna var så grisiga att de knappt gick att besegra. Och som bara för att göra allt ännu lite jävligare var kameran dessutom urusel, och ofta gjorde så att spelaren hamnade ur bild i de mest kritiska av ögonblick.

8. Contra
Plattform: NES Utvecklare: Konami Premiär: 1987

Många av de gamla NES-spelen var sjukt svåra, men Contra tog priset. Även fast man spelade som välpumpat muskelberg dog man omedelbart om man snuddade vid en förlupen kula eller så mycket som rörde vid en motståndare. Trots det var Konami inte blyga att skicka på fiender. De kom i horder. Uppifrån, nerifrån, rakt fram ifrån, bakifrån och alla väderstreck däremellan. Och sköt gjorde de, frikostigt. Värst var banan vid vattenfallet där man skulle plattformshoppa uppåt under kraftig beskjutning, och samtidigt bara hade små, små avsatser att stå på. Minsta snedsteg och man var stendöd. Att Contra var det första spelet där man kunde fuska till sig 30 extraliv med den klassiska Konami-fuskkoden är kort sagt ingen slump...

7. Mega Man 9
Plattform: Wiiware / PSN / XBLA Utvecklare: Capcom Premiär: 2008

Våra varma retrokänslor gick fort över till kokande envishet när vi avnjöt Capcoms 8-bitshyllning Mega Man 9. Äckligt svåra minibossar, sadistiskt små plattformar att hoppa mellan och livsvarliga taggar runt varje knut. Här fanns ingen slide-manöver och Mega Mans skott kunde inte laddas upp. Även om du visste den perfekta ordningen att klara banorna och spöa bossarna på, var Mega Man 9 brutalt svårt. Men vi älskade det och påmindes om att det på många sätt var bättre förr. Bättre och hårdare.

6. Ninja Gaiden Black
Plattform: Xbox Utvecklare: Team Ninja Premiär: 2004

Visst, vi kunde välja svårighetsgraden "Ninja Dog" i Ninja Gaiden Black. Enda kruxet var att man blev ständigt hånad av spelet, med glåpord och rosa rosetter. Därför valde vi i stället nivån "Master Ninja" och... blev pulvriserade. Exploderande fladdermöss och spegelversioner av Ryu var enormt svåra nytillskott och att vi bara tålde tre, fyra träffar gjorde spelet nästintill omöjligt. Ryus feta specialslag Flying Swallow gjordes svagare och pärsen tvingade oss i fosterställning.

5. Bit Trip Void
Plattform: Wiiware Utvecklare: Gaijin Games Premiär: 2010

Bit Trip-serien har alltid krävt zen-liknande koncentration och gudasänt tålamod. I Bit Trip Void kontrollerade vi ett svart hål och var tvungna att undvika vita pixlar som stormade över skärmen. Tillräckligt svårt med ett litet svart hål, men om vi ville ha någon poäng att skryta med var vi tvungen att låta hålet svälla upp. Krockar var nästan oundvikliga och utmaningen var som att dra en ballong oskadd genom ett piggsvinsbo. Den sista, tretton minuter långa banan gäckar oss fortfarande...

4. F-Zero GX
Plattform: Gamecube Utvecklare: Amusement Vision Premiär: 2003

Hisnande hastigheter och svävande berg-och-dalbane-lopp utan räcken var svårt så det räckte. Farthinder och brutala motståndare med extrem road rage gjorde inte saken lättare. F-Zero GX krävde hårfin precision och kunskap om banorna för att nå en hyfsad placering. Vi föll ständigt av banan och förnedrades av bottenplaceringar. Med hatblandad kärlek minns vi fortfarande pinan med att försöka knäcka "Very Hard"-nivån, för att låsa upp fordonen från F-Zero AX. F-Zero GX var ljuvligt svår framtidsracing.

3. Richard Burns Rally
Plattform: PC / Playstation 2 / Xbox Utvecklare: Warthog Premiär: 2004

Du kanske trodde att Forza 3 utan assists var en simulator? Att dina skills i Colin McRae-spelen skulle göra dig till en riktigt bra rallyförare, om du bara fick chansen? Då ska du testa Burns Rally, och blir rejält satt på plats. Här visade sig en vanlig kurva vara en riktig best, det gällde att bromsa i exakt rätt ögonblick, växla ned och sedan gira perfekt för att sedan gasa sig ur svängen. Kartläsaren var livsviktig, att hitta rätt spår likaså. En totalt oförlåtande och fascinerande svår simulator.

2. Super Ghouls 'n Ghosts
Plattform: Super Nintendo Utvecklare: Capcom Premiär: 1992

Ett tillfälle i Super Ghouls 'n Ghosts fick både vuxna män, kvinnor och hela soffgrupper att börja gråta. Om man mot förmodan tog sig förbi alla überstarka fiender och faktiskt klarade spelet, kom ett besked. Detta var inte "det riktiga slutet". En vända till krävdes. Vi kastades tillbaka till första banan och gapade uppgivet. Fler superzombies. Fler sadistiska låtsaskistor som förvandlade en till baby. Dessutom var vi tvungna att hitta "Goddess Bracelet" och inte förlora den innan bossen.

1. Battletoads & Double Dragon: The Ultimate Team
Plattform: NES / Megadrive Utvecklare: Rare Premiär: 1993

Hur svåra spel än designas kan man lita på att älskvärda galningar med intressant doft ändå knäcker dem till slut. Megadrive-versionen av Battletoads & Double Dragon: The Ultimate Team släpptes 1993. Sommaren 2009 dokumenterades den första varvningen av spelarna Brooks Stratman och Austin Walker. Det är 16 år det, fulla av sensationellt svåra fighter, en livsmätare som tycktes ha hål i botten och boss-baben Dark Queen som fortfarande finns i våra mardrömmar. Hardcore var bara förnamnet.