Vi spelar Deus Ex: Human Revolution

Hackern visste något. Något han inte hade hållit munnen stängd om. Nu satt han i skiten. Adam Jensens uppdrag: Dra honom ur den. Han var villig att låta sina cybernetiska kolfibervantar sköta snacket om det behövdes.

Han hade precis anlänt till Heng Sha utanför Shanghais kust. Cybernetikens Silicon Valley. En stad så korpulent med pengar att den hade slukat hela ön som den var byggd på. När landets regering sedan bestämde att cybernetikföretagen inte fick expandera till närliggande öar så hade företagen sagt "F it" och byggt en till stad ovanpå den gamla. Babel-style. Adam Jensen diggade attityden. Staden, inte så mycket. En enorm, smutsig asfaltstårta där svärmen av neonskyltar var likt flugorna som kretsade kring en enorm avskrädeshög. En hög som var en smältdegel av kapitalism, kommersialism och fler subkulturer än vad tidens datorer kunde räkna till. Det var en metropol bland metropoler. Någonstans i det här gyttret fanns hackern och Adam Jensen behövde hitta honom. Fort.

Eidos Montréals kontor, Kanada, Maj, 2010

Gång på gång utsett till tidernas bästa PC-spel så är det första Deus Ex det enda spelet som nämns i samma andetag som Half-life. Eidos Montréal har gett sig på den otacksamma uppgiften att göra en uppföljare/prequel till den monumentala action-rpg-bibeln. Detta samtidigt som de byggt upp sin nya studio från grunden. Jag frågar Creative Directorn Jean-Francois Dugas om de får mycket sömn på Eidos?

Han skrattar så högt att det blir ringar på vattnet i våra glas, varpå han gestikulerar en trött grimas och svarar "Nej, vad är det du menar?" varvid ett nytt gapskratt tar vid. På frågan om vad han skulle vilja säga till alla Deus Ex-purister ute i världen som ojar sig över att Warren Spector eller Harvey Smith inte är med på projektet, att det nya spelet har en regenererande hälsomätare och att det hela ska bli nerdummat, så svarar han.

"Missförstå mig rätt nu. Det första Deus Ex-teamet med Harvey Smith och Warren Spector var ett riktigt guldgäng, men samtidigt gjorde de även uppföljaren Deus Ex: Invisible War som blev sågat av fansen. Så jag tycker nog allt att folk är lite orättvisa mot oss. Vi är alla hardcore-fans av ursprungsspelet, så vi vet vilken prestige det ligger i projektet och vad som förväntas av oss. Det kommer vara samma varierande spelande indelat i action, smygande, hackande och social interaktion som i det första spelet. Vi kommer inte heller tumma på komplexiteten likt Invisible War, men vi vill så klart inte heller stänga ute nya spelare. Det vore bara trångsynt."

Det första som slår mig när vi får se Deus Ex: Human Revolution in action för första gången, är hur konsolmarknaden verkligen tagit över spelvärlden. Deus Ex-serien, som trots några tidigare konsolportningar, alltid varit så synonym med mus och tangentbord har till sist fått anpassa sig efter tiden och blivit ett konsolspel. Kanske är det därför som teamet valt att göra spelet så självständigt?

Även om spelet huvudsakligen är i första-person så byter det jämt och ständigt till en 3:e personsvy. Som i konversationer, särskilda attacker, eller när Adam Jensen tar skydd mot en vägg i eldstrider. Tankarna förs snabbt till ett gäng av årets senaste AAA-titlar som Batman Arkham Asylum, Assassins Creed och förstås ångpunks-rivalen Bioshock. Det tycks som att Human Revolution söker vara en mix av samtliga, samtidigt som de försöker addera en social interaktion på det hela.

Heng Shas nedre plan, 2027

Adam Jensen gick stadens gator fram. Han upptäckte sin reflektion i ett av butiksfönstren. Det var svårt att veta vart människan började och maskinen slutade på honom. En senig uppenbarelse med illa dolda augmentationer, spetsig skäggväxt, bitter utseende och ett serienummer i pannan. Det hade inte alltid varit så här. Reflektionen försvann och så gjorde nostalgin.

Han skar genom folkvimlet som en kniv. I den här delen av staden sparkade man neråt och slickade uppåt. La du huvudet mot gatan så gick det att höra stadens puls. Två orytmiska slag ifrån en hjärtattack. Gatorna på nivån han befann sig var fyllda av horor, ramen-hak, elektronikmånglare och ungdomsgäng. I ett hörn stod en högerkonservativ och propagerade för Darwins-lov. Att evolutionen skulle ha sin naturliga gång och att människan inte skulle ta kontroll över den med några artificiella kroppar. Adam Jensen kände avsmak. Högern är bra ombytlig trots allt. Vad hände med gamle JC? Idag var Jesus inte mer än ett motiv på en t-shirt.

Han kom fram till nattklubben. Det gyllene skenet från staden gav platsen en skum karaktär. Som om pärleporten till himmelriket hade legat på en bakgata. Enligt hans uppgifter skulle klubbägaren veta vart hackern befann sig. Adam frågade vakten vid ingången om chefen var inne. Vakten: tjurnacke och ett huvud längre än Adam, men inte cybernetiskt förstärkt. Bad Adam att dra. Adam sket i att vara trevlig. Flashade säkerhetsbrickan och fräste genom tänderna. Vakten backade. Adam inne. Inga ventilationstrummor den här gången.

Stället var packat. Pumpande techno i högtalarna. Köttfabriken på högvarv. Folk letade partners, om så bara för natten. Adam Jensen också, fast på sitt sätt. Han frågade vidare efter "chefen". Fick nobben. Tålamodet började tryta. Valde den snabba vägen och snodde en id-bricka från en vakt på toaletten och klampade upp till VIP-våningen. Där var aset. Klubbens ägare stod bakom bardisken. Adam kände igen honom från bilden. Kopplade på charmen och presenterade sig. Ägaren svarade lika kallt som metallegeringen på hans protes-arm. De småpratade. Jensen försökte styra samtalet i ett försök att klättra uppför konversationsträdet, men gubben var hal som en ål. Hävdade att han inte kände hackern. Det stod fet lögn stämplat i pannan på honom. Adam bröt samtalet. Väntade ut klubbägaren istället. Tjuvlyssnade senare utanför hans kontor. Klubbägaren skällde ut en vakt efter noter. Frågade varför de inte hade "fixat" hackern än. Jackpot! Jensen snappade upp adressen de nämnde. Kände till stället. Det var ett lagerlokalsområde.

Eidos Montréals kontor, Kanada, Maj, 2010

På frågan om varför de valde att köra på en prequel till Deus Ex istället för en direkt uppföljare så svarar Narrative designern Mary De Marle att det kändes som den mest intressanta tidsepoken att jobba i. Teamet har utgått från en förskriven bibel som funnits för spelserien och vars timeline sätter år 2027 som året då cybernetiska proteser och förstärkningar blir en het världsfråga. Vilket ger historien chansen att kännas mer trovärdig och närliggande än om den hade tagit plats 100 år in i framtiden. Hon tar upp aktuella exempel på vår tids "augmentationer" och hur konflikterna redan börjat synas i exempelvis Paralympics där proteser börjat klassas som fusk.

"Spelet är satt i en tid då människan bryter upp bekantskapen med sin egen evolution och börjar forma den själv. Darwin är den nya Jesus och oändligt med pengar cirkulerar i frågan. Det är bäddat för konflikter"

När teamet pratar om Deus Ex: Human Revolution så belyser de inte själva spelbarheten lika mycket som de pratar sig varma om historien och den visuella stilen på spelet. Eftersom allt är väldigt "hysch hysch" och hemligt kring storyn i spelet så får jag inget vidare intryck av den. Det är cyberpunk, så mycket är jag med på. Vad gäller den visuella biten av spelet så vill jag däremot bara ställa mig upp och applådera. Deus Ex: Human Revolution ser helt ljuvligt ut.

Konflikten mellan människa och teknik kan nämligen skönjas i hela den artistiska formen som Eidos givit spelet. Renässansens jordnära guldfärger har blandats med Willam Gibsons Neo-noír-svärta. Det hela ger spelet ett utseende olikt något annat som jag sett i mediet. Tänk filmen The Fountain fast med cyborgs så får du en någorlunda hum. Det är subtilt och smakfullt samtidigt som det är mäktigt och drabbande. Kort sagt så vill jag redan nu tapetsera mitt rum med screenshots från spelet.

Även om utvecklarna själva inte går in på det, så blir den visuella stilen en sån fin allegori över hela spelet. Renässansen var en brytpunkt för kulturen och konsten. Det var övergången mellan medeltiden och den moderna tiden. Vilket känns som en naturlig återspegling när Human Revolution utspelar sig i en liknande brytpunkt mellan människa och maskin. Den andra renässansen om man så vill.

Heng Shas industriområde, 2027

Adam Jensen var framme. Skylten sa att lokalen tillhörde ett klädföretag. De dussintalet beväpnade vakterna som gick omkring på området sa annorlunda. Adam hade packat en automatkarbin som livförsäkring. Utanför stängslet lät han sina cybernetisk armar göra jobbet. Rykte upp ett håll i stängslet som om det varit strumpbyxorna på en prostituerad. Han smög sig fram mellan lådorna på innergården. Smög mot vaktstationen.

Området var stort. Kameror överallt. Luften var kvav även om han var utomhus. Den bestod av stora delar svavel ifall instrumenten inte ljög för honom. Det gjorde de aldrig. Framme vid vaktstationen. Öppnade ett fönster. Klättrade in. Därinne: Typisk vaktkupé. Stökiga omklädningsrum, vapenskåp, kaffeautomat och det han letade efter. Kontrollpanelen till säkerhetssystemet. En sömnig vakt satt och stirrade på ett dussintal skärmar vid panelen. Adam Jensen på fjäderlätta steg, smög upp på honom bakifrån. Vakten var död innan han ens insett vad som börjat hända. Knivbladet som Adam hade fällt ut ur armen var i legerat stål, en meter lång. Kniven hade gått igenom stolsryggen, klippt ryggraden på vakten och slutligen stött i skrivbordet på andra sidan. En ren träff. Kontrollpanelen, oskadd. Adam hackade den.

Han bröt sig in säkerhetssystemet, skrev över filer, stängde av alarm, satte övervakningskamerorna på att loopa de fem senaste sekunderna. Området var nu oskadliggjort så när som på vakterna. Med kamerorna ur funktion kunde han börja jaga. Kontainrarna var hans djungel. Vakterna hans byte. Första vakten naglades upp mot en vägg. Två andra hoppade han ner på från en högre höjd, Batman-style. Lät knivarna gå ut från armbågarna den gången istället och maximerade styrkan. Natti. Jensens sensorer spelade över området. Såg hjärtfrekvenser från andra sidan en vägg. Ställde sig intill. Beräknade avståndet. Tog sats och klippte till med näven rätt igenom både väggen och vaktens huvud på andra sidan. Kusten klar.

Adam gick mot huvudbyggnaden. Hjärtsensorn gav tecken på folk innanför. Han sket i att gå direkt in i lokalen. Sensorerna visade att det fanns ytterligare fyra personer där inne. Klättrade upp på taket istället. Hittade ett takfönster. Såg vakterna i ring därnere. Gjorde entré. Vakterna helt lost. Fattade inte vad som hade hänt. Han slog ner mitt ibland dem. De cybernetiska inplantaten på hans kropp stod med luckorna öppna på vid gavel. Han spann runt likt en dansör och lät mikrobomberna från luckorna göra processen kort. Ekot från explosionerna rang ut i lokalen. Vakterna låg som fyra trasdockor på marken. Adam Jensen stegade mot lagerlokalens kontor. Stannade upp. Hörde motorn från en helikopter. Piss.

En metallisk kub for igenom taket. Glasbitar regnade som nysnö. Kuben mätte kanske 5 gånger 5 meter. Den vecklade ut sig själv. Två röda senare stod en fyrbent tank framför honom. Adam Jensen osäkrade automatkarbinen. Lyssnade till när tankens kulspruta varvade upp. Som musik inför ett crescendo. Han bjöd upp till dans.

Eidos Montréals kontor, Kanada, Maj, 2010

För att vara en stortitel så tar Deus Ex: Human Revolution många risker. Spelet tar medvetet avstånd från sitt ursprung så väl som många av spelvärldens mest inrutade områden. Det finns ett tydligt sug och driv från Eidos att pröva nya saker och gå vidare med serien.

På frågan om huvudteamet tycker att dagens spel blivit bekväma så svara samtliga att "Det kan nog vara så." Det finns inte så mycket plats längre för utsvängda produkter berättar de. I alla fall inte bland de stora titlarna. Därför känns projektet Human Revolution extra nervöst för dem eftersom spelets publik kanske inte vet att de faktiskt är spelets publik. På gott och ont valde teamet att inte göra det lätt för sig. Förhoppningsvis får de utdelning när spelet släpps.

Alla Deus Ex-fan boys och PC-purister ska alltså vänta ett tag med att starta motorsågarna. Istället kan ni andas ut och se fram emot ett ambitiöst projekt som stadigt blickar framåt samtidigt som det står tryggt med rötterna i det första Deus Ex. Nostalgi är ett gift och förhoppningsvis kan Human Revolution bli botemedlet vi alla behöver. För i verkligheten såväl som i Deus Ex värld, så råder en ny tid. Det ska bli spännande och se vart den för oss.