Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
artikel

Uppdateringsraseri

Tiden när man bara kunde starta sin spelkonsol och sätta igång med att spelande är ett minne blott, och värre kommer det att bli enligt Jonas Mäki...


Jag tänker absolut inte påstå att det var bättre förr, för det var det inte. Generellt i alla fall. Däremot finns det såklart enskilda grejer som var bättre. Under min mellanstadietid på Fjällängskolan i Östersund, sprang jag och mina vänner hem till mig var och varannan lunchrast för att hinna spela några minuter. Någon ville se det där Punch-Out jag pratat så mycket om, spela Excite Bike eller titta på det sprillans nya Super Mario Bros 2.

Det var ont om tid, lunchrasten var en halvtimme och det tog fem minuter att lämna klassrummet och klä på sig, fem minuter att springa hem och sedan lika mycket tillbaka. Men rasten var en halvtimme lång, så vi hann alltid lira lite. Jag startade TV:n och min NES, och sedan var det bara att sätta igång och spela. Möjligen att jag fick blåsa lite i någon kassett som på grund av de billiga kontaktdon Nintendo satt i ofta glappade. Men ändå, från att allt var avslaget till spelets menyer på tio sekunder. Sedan var det bara att trycka på Start-knappen och sätta igång (på den tiden var Start verkligen just Start, så A- och B-knapparna gick inte att använda för att sätta igång spelet).

Att på några sekunder starta TV, konsol och spel var ingen konst för några generationer sedan.
Detta är en annons:

Det var under en spelkväll i samband med julledigheten det slog mig att något liknande hade varit helt omöjligt idag. Jag hade bjudit över hemvändande vänner för några omgångar Smash Bros på åtta personer samt såklart Mario Kart 8 till Wii U. Det stod även lite Halo: The Master Chief Collection på delad skärm till Xbox One på det oskrivna schema, och det vankades även TowerFall Ascension till Playstation 4. Så långt gick allt bra. Vi hade fenomenalt trevligt och kunde återigen konstatera att spel aldrig blir särskilt mycket roligare än när goda vänner trängs i samma soffa. Det var när de började botanisera bland mina spel till framför allt de två sistnämnda konsolerna det började strula.

"Får jag se Dead Rising 3?", frågade en polare, vilket jag såklart gärna visade upp, zombiefantast som jag är. Serien är en av mina favoriter och jag tycker fortfarande att de överväldigande horderna av odöda är bland de bästa exemplen på att högre prestanda kan användas till annat än mer realistisk grafik. Jag tog därför glatt fram skivan och stuvade in konsolen, varpå jag möttes av information om en ny uppdatering. På 16 gigabyte. Ett projekt som skulle ta i runda slängar en timme.

Dead Rising 3 är ett underhållande spel, men räkna med att behöva patcha innan du sätter igång.

Vi fick spela något annat, och önskemål kom om att få se Killzone: Shadow Fall. Men nä, samma sak där, först skulle Playstation 4 uppdateras och efter det förhindrade en enorm uppdatering till själva spelet bryskt alla försök att ha roligt. Och som ett slags parodi fortsatte det på samma sätt. Destiny gick inte att visa, Sunset Overdrive gick inte heller att starta och så vidare. När vi tröttnade och istället skulle spela lite tagteam i WWE 2K15 så, ja, det var bara att sätta igång med att uppdatera. Någon wrestling hann vi inte med att spela.

Den här gången var problemet framför allt det faktum att hela vardagsrummet var fyllt med ett tjog personer som inte alls hade någon lust att sitta titta på en sakta klättrande stapel som visade hur mycket som var kvar av uppdateringarna. Jag har ju via jobbet lyxen att ha tillgång till alla konsoler och kunde hjälpligt undvika det värsta strulet genom att starta en burk för att uppdatera titlar medan vi spelade på en annan för att åtminstone hinna visa åtminstone någon ny titel.

Inte ens ett utpräglat multiplayer-spel som WWE 2K15 går snabbt att komma igång med längre.

Men detta är även ett problem när jag ska spela själv. Det här med att bara sätta sig ned, plocka upp handkontrollen och köra något lättsamt spel i en kvart är idag nästan omöjligt. Det är alltid något som måste uppdateras, är det inte spel så är det konsol, serverstrul kan göra att det inte går att komma åt sina sparfiler och för den som inte använder standby-läget tar det 1-2 minuter bara att starta sin enhet.

Faktum är att inte ens Nintendo 3DS går fri från uppdateringshysterin, och när jag häromdagen skulle låsa upp fler troféer i det bärbara Smash Bros under en kortare flygresa, stötte jag på patrull. Visst kunde jag få spela, men först skulle jag packa upp en present Nintendo skickat mig i form av ett Pokémon-demo, därefter skulle spelet uppdateras i några minuter. Det var bara att fälla ihop enheten och lyssna på en bra podcast istället.

Nintendo 3DS behöver titt som tätt uppdateras, så det gäller att se till att du fixat detta innan du startar en längre resa.

Det var som sagt inte bättre förr, men det känns som att användarvänligheten tagit rejält med stryk de senaste åren med enheter och spel som konstant måste uppdateras. Det har gjort att man på fullaste allvar bör se till att det finns fem extra minuter av ens speltid reserverad till rent administrativt pyssel när man egentligen helst bara vill bombardera Toads gokart med röda skal, tukta tyskar i Halo, putsa på rekordtiderna i Trials eller hitta ytterligare ett vansinneshopp i Grand Theft Auto V.

Jag förklarar härmed de korta spelstunderna som något utrotningshotat och tror det kommer bli ännu värre framledes i något som spelmakare och konsoltillverkare faktiskt bör ta sig en funderare över i dessa tider då folks tid är mer bristvara än någonsin. Den korta spelstunden är helt enkelt på väg bort, trots att det för väldigt många spelare är allt som står till buds.

Detta är en annons: