Skurkar på Steam

Tommy är elva år och älskar att spela Counter-Strike. Och Fifa. De titlar hans pappa försöker pracka på honom tycker han ärligt talat är våldsamt långsamma, tråkiga old school-shit-bläh-suck. Han har en green-screen, kamera och stativ på sitt rum för att mata sin personliga kanal på Youtube med crazyness. Den heter "Teddypöjken" och har 477 följare. Ibland äter han och kompisarna ketchup blandat med messmör, bostongurka och kalvfond. Därefter springer de runt och klökar som dårar i lägenheten så att marsvinen blir oroliga och hunden förvirrad. Actionkameran rullar eftersom sånt går hem bland följarna. I sina vildaste fantasier drömmer pappan att Tommy ska bli ett viralt fenomen så att pengarna rullar in, pappan får "casha" ut innan gubbe men i sina klara stunder förstår pappan att det bara är en lustig hobby i den nya tiden. På pappans tid i samma ålder var interaktiv underhållning att slänga döda grodor på varandra.

Tommy spelar i lokalt knattefotbollslag och har därmed alibi från de gängse fasansfulla vuxenmisstankarna om potentiell övervikt och allmänt dekadent leverne framför sin terminal. Så långt är allt som det ska, så långt The everyday drama of a youngster.

Men:

I går, på väg hem från skolan, blev Tommy rånad av en 19-åring som tog allt Tommy gillar bäst. Allt han hade i ryggsäcken. Alla hans sparpengar, alla sköna prylar han sparat till och på, och när han kom hem, fullständigt otröstlig och förnedrad, så fattade föräldrarna empatilöst ingenting. Hur kunde det här gå till? Hade han pengar på sig får han väl skylla sig själv! Och det är väl ändå inte så farligt att förlora lite av det där skräpet han drar runt med i ryggan?

Den reaktionen låter ju knappast normal men icke för ty så är detta den twillightzone som råder mellan analoga och digitala världar. Tommy i den tweakade historien är med bara en liten överdriven liknelse min son Henry. Han är, just, elva år och fick nyligen sitt Steam-konto hackat med nära nog exakt de följder som beskrivs enligt ovan. Någon tog sig in på hans konto, stal alla hans skins i Counter-Strike, sålde dem och köpte ett spel som han sedan "trejdade" över till ett annat konto. Floder av sorg är en bra beskrivning av förlusten. Floder av sorg och floder av vanmakt, för när han sätter sig där, elva år ung, och knattrar ett brev till steam-supporten (på engelska) så vet både han och jag att det förmodligen inte kommer leda till ett bra resultat.

Jag läste brevet innan han skickade det och blev lika stolt och rörd som Forrest Gump blev över sin grabb i den där scenen ingen glömmer som sett den. Hans engelska är så bra. Men när jag läste svaret som kom nästa dag blev jag arg. Ett standard-jada-jada som inte låter sig förstås på något enda språk, men helt intuitivt mellan raderna fanns inget att missförstå - Steam vill inte ta sitt ansvar över huvud taget.

Finns det ett värde i lärdomen? Ja, som tur är. Det är i sådana här situationer vi föräldrar inte får kasta in ett par hundra kronor och bara låta händelsen passera för då blir vi en slags medbrottslingar till en moralvärld som kan eskalera till vilket tok som helst. Vi måste växla upp och ta ett nytt sorts ansvar. Om de blir rånade på riktigt, ja då ringer man ju polisen. Men hur gör vi i den digitala realiteten? Det är väldigt svårt, men utgångsläget måste absolut vara att ta det på fullständigt allvar och ryta - högt. Så här får det fan inte gå till.

Ungefär så skrev jag med lite fler och bättre ord direkt måttade mot Steams solarplexus, och poängterade att jag befunnit mig i spelvärldar på ett eller annat sätt i drygt tjugo år och aldrig varit med om en sämre support. Om det funkade? Ja, det gjorde det den här gången. Steam gick plötsligt med på att återställa Henrys konto exakt så som det befann sig vara dagen innan incidenten. Så, sprid ordet, använd gärna denna historia som referens och inofficiellt prejudikat om det händer er eller någon i omgivningen. Det gör det nämligen, ofta och överallt.

En annan gång ska jag berätta om hur jag satte i system att klaga på för högt tuggmotstånd i Djungelvrål hos Cloettas konsumentservice. Jag fick en halv hatt med karameller som plåster på såren. Rätt ska va rätt. Boom!