Svenska
Gamereactor
artiklar

Redaktionsdispyt: Online- eller lokal multiplayer?

Redaktionen har diskuterat och debatterat huruvida multiplayer på nätet eller offline är bäst

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
Redaktionsdispyt: Online- eller lokal multiplayer?

Petter säger: Det var bättre förr
Det känns trist att vara den där gamla gubbjäveln som sitter i sina manchesterbyxor bakom ett gammalt skjul och muttrar om hur mycket bättre var förr i tiden men i den här frågan är det svårt för mig att göra annat. Jag föredrar nämligen fortfarande multiplayerspel där internet inte är en del av ekvationen. Visst älskar jag att nöta varvtider mot andra motortokar i iRacing (online) och visst har jag haft skoj med framförallt Halo 3 men överlag är det offline-upplevelserna tillsammans med en bunt kompisar i samma soffa som står sig som mina mest minnesvärda multiplayerupplevelser. Att det dessutom trollas för mycket när jag försöker lira lite Forza 5 på nätet, eller varför inte Call of Duty: Black Ops 2, gör att jag rycker ur fibersladden, muttrar lite lågmält och lirar lokalt - istället.

Redaktionsdispyt: Online- eller lokal multiplayer?

Jerry säger: Helst offline, faktiskt
För att på bästa sätt kunna avgöra vad jag gillar mest, brukar jag mäta olika saker i skratt. Multiplayer är inget undantag och skratten blir aldrig lika högljudda över nätet, som under de där magiska kvällarna då vi faktiskt lyckas med den vuxna omöjligheten att samlas fyra personer under samma tak. Det är något barnsligt underhållande med att tjuvglutta på de andras skärmar, för att på så vis få reda på exakt när man ska avfyra den där blixten i Mario Kart, så att ens vänner förminskas och deras fordon sladdar pladask ner i vattnet. Även när jag ska köra något som endast stödjer online-multiplayer, föredrar jag att dra ihop mini-lan där vi slår upp våra teveapparater bredvid varandra. Därmed lirar vi lokalt trots att spelandet tekniskt sett sker över nätet. Dark Souls, Divinity: Original Sin och GTA Online avnjuts bäst på detta sätt.

Detta är en annons:
Redaktionsdispyt: Online- eller lokal multiplayer?

Carl säger: Lokalt, intimt och ilsket!
Jag spelar väldigt sällan online-multiplayer. Finner ingen direkt glädje i att sitta i en lobby och vänta, lyssna på ryssar som gormar och svär, uppleva serverkraschar, bli utkastad, behöva vänta i lobbyn igen och - när allting fungerar - knäppa anonyma P12:or i match efter match tills handkontrollen signalerar att batteriet är lågt. Det är soffan som gäller för mig. Enkla, rättframma spelupplevelser som kan delas framför en och samma teve. Split screen i Halo, Mario Kart och Trials Fusion, gitarrdueller i Guitar Hero 3 och hysteriskt armviftande framför Mario Party och Wario Ware - mina bästa multiplayerminnen är alla knutna till sällskapet i samma rum. För mig ska det inte vara krångligare än att koppla in fyra handkontroller och köra. Jag ställer mig helhjärtat bakom den uttjatade med ack så riktiga devisen "less is more".

Redaktionsdispyt: Online- eller lokal multiplayer?

Oliver säger: Jag lurade mig själv länge
Jag tror att de flesta av oss håller de intima soffspelsessionerna från "the good 'ol days" som några av våra käraste spelminnen. Jag minns hur jag och klasskompisarna möttes varje fredag och spelade Smash Bros till Gamecube tills solen gick upp. Jag minns hur jag och min bästa vän bockade av Gears of War, Resident Evil 5 och Halo 3 på delad skärm under julledigheten. Men nu är vi vuxna, nu har vi aldrig tiden till att ägna hela helger åt spelandet. Att mötas för någon match i Titanfall eller Battlefield över Xbox Live innan läggdags är ett lättare åtagande på regelbunden basis. Och vet ni vad? Jag har vant mig. Med partychatt-systemet har vi fortfarande de där omogna och tävlingsinriktade gnabben, faktiskt till den grad att den enda aspekten av umgänget vi nu går miste om är när min idol tillika bästa vän Sebastian börjar slåss och sparkas när han åker på stryk - och det klarar jag mig utan. Jag lurade mig själv och trodde länge att jag längtade tillbaka till "simplare och bättre" tider. Men när vi i dagsläget faktiskt spelar på delad skärm kan jag bara koncentrera mig på lägre bilduppdatering och att jag inte får lika mycket plats på TV:n.

Detta är en annons:
Redaktionsdispyt: Online- eller lokal multiplayer?

Björken säger: Jag vill ha en vän att ta på.
Jag har verkligen försökt att komma in i den där gemenskapen som är online-spelande. Bland annat så hade jag en kort sommarromans med det genom Battlefield 3 men det bar aldrig frukt. Det blev för ensamt för mig. Men konceptet, att kunna dra igång ett spel och hoppa ut på nätet för att sedan få spö av någon argsint liten knatte från Melbourne är något alldeles otroligt. Det är en fantastisk bedrift som verkligen inte kan få tillräckligt med applåder. Med det sagt så är det absolut inget för mig. Saken är den att jag endast spelar multiplayer när det är i lag med goda vänner och även då så behöver jag närhet. Jag vill ha svettiga high-fives och kramar vid vinst, fläskiga lår och gäddhäng att slå/nypa/bita vid förlust samt verbala hagelsalvor med tillhörande saliv och dålig andedräkt vid oanständigt spelbeteende. Jag behöver kött. Jag vet att vi i kompisgänget blivit äldre och att dessa stunder blir svårare att ha tillsammans men när vi väl får till dem så blir de alldeles underbara. Det blir oftast en helhelg av det då alla bor så långt ifrån varandra och något vi minns med ett leende resterande del av året. Så jag väntar hellre på att mina vänner ska komma till mig eller vice versa framför att bli utkastad från digitala väntrum, krångla vid lagfördelning, behöva lyssna på brusiga röster i hörlurar, uppleva anslutningsproblem och annat tjafs bara för att få spela tillsammans med dem.

Redaktionsdispyt: Online- eller lokal multiplayer?

Mäki säger: Jag spelar bara online
Visst LAN:ade jag en hel del på 90-talet, inte minst på gymnasiet, vilket på flera sätt påminde om att spela online, inte minst när motståndarna satt i andra rum än mig själv. Men det var med Dremcast jag på allvar bekantade mig med onlinespelande, vilket sedan fulländades med Xbox Live och sedan dess har jag aldrig blickat bakåt. Lokalt multiplayer har sin tjusning i ett fåtal spel och fighting, men mer är det inte, och istället föredrar jag att roffa åt mig hela skärmen ensam och uppleva unika saker mot folk jag inte känner som överraskar mig på daglig basis genom att bjuda på nytänkande kreativitet. Det spelar ingen roll om det är förstapersonsskjutare, rollspel, racing eller något annat - jag spelar nästan bara multiplayer online. Att dela upp skärmen känns bara frustrerande och leder ofelbart till en sämre upplevelse, för att inte tala om det faktum att det uppmuntrar fuskande genom att kika på de andras små fyrkanter. I spel som är gjorda för det, så visst, men för min egen del har jag flyttat ut online för länge sedan.

Redaktionsdispyt: Online- eller lokal multiplayer?

Simon Säger: Att vara uppkopplad är smidigare
Det var mycket länge sedan jag faktiskt samlade kompisgänget för lokalt soffkrig. Visst, det var roliga tider, men jag har sedan länge accepterat att det sällan händer nuförtiden - särskilt då de flesta av oss bor i olika städer. I en tid där vi ständigt är uppkopplade grabbar jag hellre tag i headsetet och håller kontakt med USA-polarna eller helt enkelt bekvämt lutar mig tillbaka och får stryk av skrikande tolvåringar själv. Jag gillar utrymmet och smidigheten som onlinespelandet medför och håller med Mäki om att delade skärmar och ett dussin handkontroller endast passar ett fåtal spel. Hade du frågat mig för sju år sedan hade jag svarat att jag föredrar lokal multiplayer då jag var insnöad i spel som Halo och Call of Duty, men idag är det sällan något som jag ägnar en tanke åt.

Redaktionsdispyt: Online- eller lokal multiplayer?

Andreas säger: Online it is!
Mitt första minne av att jag spelat på delad skärm är då jag och min kusin spelade kungen av multiplayer, Goldeneye 007, på hans Nintendo 64. Sedan har det fortsatt med Muppet: RaceMania med min syster, och slagsmål både på skärmen och i soffan när jag och polarna skulle kora mästaren i James Bond 007: Nightfire. Eller då jag och en av mina närmaste i sistnämnda spel gav oss på fyra datorstyrda mördarmaskiner armerade med sprängämnen med svårighetsgraden på max. Vi stod och kramade efter att vi klarat av det. Men det är svunna tider nu. Många av oss 90-talister, inklusive mig själv har nu antingen jobb eller plugg so bas och sen är det ena aktiviteten eller andra som bidrar till ett fullt schema. Likt Oliver så håller jag med om att det är enklare med en match online men att man då, då går ihop under säg ett LAN då alla knep, knytnävar och förolämpningar är tillbaka. Men mellan sammankomsterna är det crosschatt som sköter omogna kommentar på spelet medan det är online som gäller.



Loading next content