Svenska
Gamereactor
artiklar
Super Mario World

Save: Mario i 16 bitar

Gamereactors nyhetsnisse samt mest fanatiska spelsamlare berättar om Super Mario World

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Julen 1992 var magisk, jag minns julafton som om det var igår. Det var då mitt stora spelintresse väcktes till liv. Jag var bara sex år gammal och jag hade redan hunnit snegla på efterföljaren till NES i några nummer av Nintendo Magasinet som jag hade tjatat till mig av min mor när vi gått förbi tidningshyllorna i butikerna. Min familj ägde sedan tidigare ett NES med alla de tre obligatoriska Super Mario Bros-spelen. För det mesta fick jag bara sitta och titta på eftersom det var min bror och min syster som höll konsolen varm dagarna till ända. Men när Super Nintendo lanserades här i Sverige sommaren 1992 så visste jag omgående att jag ville ha den - trots min ringa ålder. I tidningarna hade jag länge betraktat lanseringstitlarna som F-Zero, Super Mario World samt Super Tennis och bara gottat mig åt den ljuvligt vackra grafiken.

HQ

Samma år som Super Nintendo släpptes fick vi dessutom konsolen i julklapp av vår mor, inklusive det fenomenala Super Mario World som bundlades ihop med konsolen. För första gången någonsin i Super Mario-serien introducerades Yoshi. Den gröna lilla dinosaurien som sedan dess har varit en stor del av många av de framtida Super Mario-spelen. Jag minns såväl min första reaktion när jag startade spelet. Det var som natt och dag gentemot NES-spelen. Grafiken var ljuvlig, spelvärlden var större än någonsin och bossarna var utomordentligt mysiga och betydligt roligare att stampa in skallen på än i de tidigare släppta Super Mario-spelen. Jag bara satt och gapade.

Super Mario World

Jag älskade spelet över hela mitt hjärta och all min fritid gick åt till att ägna tid åt detta fantastiska äventyr. Det hände till och med att jag låg vaken vissa kvällar i väntan på att övriga familjemedlemmar skulle gå och lägga sig. Då tassade jag upp, tyst som en mus och stängde av ljudet på vår tjock-TV samt spelade så länge som jag bara orkade.
Mitt storslagna äventyr gick från värld till värld, när jag klädd i en gul kappa red framåt på min Yoshi.

Jag minns hur jag dräpte bossar efter bossar och hur Mario på sitt egna lilla humoristiska sätt förstörde deras slott. Specialvärlden var kanske det mest provocerande jag stött på i hela mitt liv och tack vare den synnerligen höga svårighetsgraden höll det på att kosta min kära mor en ny handkontroll. Jag kämpade förgäves - om och om igen - och fortsatte kämpa med denna problematiska värld som i stort sett var omöjlig att bemästra för en liten grabb som mig. Men min uthållighet gav resultat och jag skryter fortfarande om hur mitt sexåriga jag tog sig igenom den sjuhelsikes svåra specialvärlden. Jag fortsatte nöta spelet och bara några månader senare hade jag lyckats med den enorma prestationen att fixa den åtråvärda siffran 96 på startmenyn. Det vill säga klara spelet till 100 procent genom att hitta alla hemliga utgångar och dylikt. Ett spelminne som har etsat sig fast och som kommer följa med mig ner till graven.

Detta är en annons:

Spelet håller fortfarande lika bra idag som det gjorde då - för 22 år sedan. Det finns väldigt få speltitlar som kan ge mig samma sorts nostalgivärde som Super Mario World. Julen 1992 glömmer jag aldrig. Det var den bästa dagen i hela mitt liv. Det händer fortfarande att jag med jämna mellanrum tänker tillbaka på denna magiska dag som bara var starten på mitt sjukligt enorma spelintresse. Super Mario World är i mitt tycke fortfarande världens bästa plattformsspel där Nintendo lyckades göra allting perfekt. Miljöerna, bossarna, utmaningen och en grafik som var långt före sin tid. Jag vill ännu en gång passa på att tacka min mor för att hon för en gångs skull köpte det jag allra helst önskade mig. Tack mamma!

Relaterade texter



Loading next content