Meningslösa sysslor (1)

Ibland vill man inte hoppa på nästa uppdrag, kanske inte ens köra i mål eller ge sig i kast med nästa bossfight. Ibland vill vi bara slöa omkring, fördriva tid, bete oss som idioter och pyssla med det med meningslösa som spelvärlden erbjuder. Vi har sammanfattat några av de mest poänglösa sysslor vi pysslat med i diverse spel de senaste 20 åren.

Letat efter Big Foot i GTA: San Andreas (Jerry)
För tio år sedan gick rykten om att självaste Big Foot skulle finnas någonstans vid Mount Chiliad i Rockstars (första) version av USA:s västkust. Likt så många andra, gick jag på jakt i flera timmar, i dagar. Jag tillbringade hela helgen med att leta efter denna håriga ruskprick, det blev till slut något av en besatthet för min del. Fotstpåren fanns ju där, då måste väl Big Foot i egen hög person också göra det? Svaret var nej och alla timmarna var bortkastade.

Döda alla simmar. Med eld (Petter)
När det allra första The Sims-spelet släpptes gjorde jag i princip ingenting annat än att starta en familj, adoptera barn, flirta med grannen och sen mörda hela rasket med en njutningsfullt elak köksbrand. Där snackar vi något av det mest meningslösa som går att göra i ett spel genom alla tider, trots detta och trots mängder med jobb som väntade på att bli undanstökat, lade jag hela veckor på att agera skrikskrattande polygonpyroman.

Övat Fatalities i min ensamhet (Petter)
Jag vet inte huuuur många timmar jag tillbringat med att öva in avancerade avslutningar i träningsläget i Mortal Kombat för att vid skarpt läge sen enbart misslyckas. Jag har suttit där, hört orden "FINISH HIM!" 1000 gånger och sen bara smackat mina slaskiga överdimensionerade korvfingrar mot handkontrollen som när man duttar en bananklase mot en miniräknare, för att misslyckas och riva av det ena avgrundsvrålet djupare än det andra när den "intränade" avslutningen misslyckades för 124:e gången i rad.

Slagit sönder alla lådor i Half-Life 2 (Petter)
Jag gav mig fan på att jag skulle slå sönder alla lådor i Half-Life 2, allihopa skulle krossas. Jag var övertygad om att det skulle ge mig någon slags helsjuk superbonus, vilket det naturligtvis inte gjorde. Men där kröp jag runt på Gordons bara knän med kofoten i högsta högg och hackade sönder varenda trälåda i hela spelet. Helt i onödan. Det måste ha tagit säkert 40 timmar.

Skjuta sönder tavlor i Max Payne 2 (Calle)
Fysikmotorn i Max Payne 2 var helfestlig. Jag kunde sällan gå in i ett rum utan att skjuta på alla tavlor och lösa föremål jag kunde hitta, bara för att se fysikmotorn jobba. Väldigt, väldigt dåligt polisarbete av herr Payne. Vad kan Mona ha tänkt egentligen när karln envisades med att hopskjuta sönder varenda tavla han passerade? För min del handlade detta om ett beroende, i slutändan. Jag blev beroende av att panga ned varenda tavla som hängde på någon av spelets tusentals väggar. Jag gick så långt att jag klev in i ett rum proppat med lejda hejdukar och siktade in mig på tavlorna först, innan jag dödade samtliga fiender för att kunna avancera. Där snackar vi koncentrerad meningslöshet.

Namnge alla Pokémon (Aldin)
När jag var ung och väldigt, väldigt omogen gillade jag ge så dumma namn som möjligt åt mina pokémon. Jag kunde spendera flera timmar med att komma på fullkomligt idiotiska namn åt specifika pokémon. Ett favoritnamn var "Penis" för Metapod. För när jag använde kraften "Harden" kom texten: "Penis used harden". Och om kraften misslyckades följdes det upp av "But if failed!". Pubertal humor så här i efterhand men ack vad roligt det var när man precis blivit byxmyndig och hade för mycket tid.

Skjuta palmer i Crysis (Simon)
När jag först spelade Crysis var jag överimponerad av de förstörbara miljöerna och att skjuta sönder palmträd i separata delar var en av mina favoritsysslor. Med Strength Mode aktiverat slösade jag ledigt bort dussintals magasin på att sänka skog och log snett under tiden. Spelets inledande kapitel var proppad av härliga träd och jag dödade dem alla. Några nordkoreanska soldater såg jag inte till.

Skjuta namnet på väggen i Halo (Petter)
Jag försökte skjuta hål i bergsväggen på Battle Creek som perfekt formade mitt förnamn, i veckor. Startade en multiplayermatch på två spelare, lät den andra handkontrollen vila i den tomma soffan och satte mig själv på golvet för att sekunden senare börja precisionsskjuta en vägg med förhoppningen om att texten "Petter" skulle se ut som Helvetica Neue.

Leta genvägar i Mario Kart 64 (Petter)
Jag har stångat fler osynliga (och synliga) polygonväggar i Mario Kart 64 än i något annat spel, någonsin. Jag hade bestämt mig för att bli först i världen med att hitta mängder av väl dolda genvägar och tillbringande säkert hela veckor med att gnida texturer i hopp om ett fynd, helt i onödan dock. Istället borde jag såklart faktiskt ha övat på att bli snabb i spelets tävlingar.

Tackla lokalbefolkning i Assassin's Creed II (Hernborg)
Synen av en brunstig Ezio som plöjer sig fram längst med Florens färgglada renässanskvarter kommer aldrig att försvinna ur mitt huvud. Detta då jag spenderade alldeles för många timmar i form av att just, plöja mig fram längst med Florens renässanskvarter med mina vässade armbågar i allra högsta hugg. Små, italienska köpmän i roliga hattar flög till både höger och vänster, tillsammans med trälådor och innovativa skägg. Och allt till ljudet av mitt febrila gapskratt.