LIVE
HQ
logo hd live | Pepper Grinder
See in hd icon

Chat

X
      😁 😂 😃 😄 😅 😆 😇 😈 😉 😊 😋 😌 😍 😏 😐 😑 😒 😓 😔 😕 😖 😗 😘 😙 😚 😛 😜 😝 😞 😟 😠 😡 😢 😣 😤 😥 😦 😧 😨 😩 😪 😫 😬 😭 😮 😯 😰 😱 😲 😳 😴 😵 😶 😷 😸 😹 😺 😻 😼 😽 😾 😿 🙀 🙁 🙂 🙃 🙄
      Svenska
      Gamereactor
      artiklar

      Så jävla Moink!

      Gamereactors krönikör Roger Rosenlund skriver om marsvin, att levla samt hur Tribal Wars upptog merparten av hans vardag...

      Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

      * Obligatoriskt att fylla i
      HQ

      Moink! Som mitt skumögda marsvin Marcus brukar "säga" när man varit utom synhåll en stund. Varefter han maniskt och morotslängtande klistrar sig vid gallret med sin grågula, slokande mule. Jag lovar, i basker och randig tröja skulle den gamle gnagaren lätt passera för en fransk porträttmålare. Underläppen har precis samma form och färg man kan räkna med efter ett livslångt bruk av löst packade Gauloises utan filter.

      Spontant känner jag att vidare råttreferenser är överflödiga men det vore ju oförlåtligt om jag inte också nämner Marcus långhåriga kavaljer och till döden tillgivne partner Paul. Jag vet precis hur ni tänker och visst är det så - i den buren vajar flaggan i regnbågens färger. Rökande gay-gnagare åsido, det finns värre bekymmer i världen. Och eftersom allt har sin plats kan väl den här spalten istället anses vara lämplig att ifrågasätta den fula riktning mikrobetalningar tagit. Ett lömskt och girigt fenomen som förstört nöjet i hela spelvärldar. Låt mig leda det i bevis med en ganska sann historia.

      Så jävla Moink!

      Runt 2008 gjorde jag research för en artikel om små men snabbt växande strategispel från Tyskland. Olika banala fantasygränssnitt på ett i grunden klonat gameplay som främst lanserades mot casualspelare vars stora intresse i livet är att levla och just inget annat än levla. Levlingsvurmet känner alla till, den kan snabbt övergå till total idioti men den sitter djupt i våra beteenden och är därför mänskligt försvarbart. Många i dessa spel tycktes däremot vara obenägna att anfalla och med den analysen klar kom mina, Remington-67:s, första framgångar.

      Detta är en annons:

      Det gick mycket snabbt att fastna, men jag fastnade på inget sätt "casual" utan fullt ut crack-style-fanatic i ett spel som visade sig sakna tidsperspektiv. Det var som en turnering Svarte Petter på en ovanligt virrig demensavdelning. Dagarna går, ingen kan ge ett vettigt besked, alla har haft det dåliga kortet tjugofem gånger men vem har Unga Fröken Bagare? Ingen bryr sig. Det tog två år innan världen var vunnen. Varje dag minst två timmar. Siffror i rutor, tidspress, tajming. Kul?

      Ja, det var faktiskt kul. Hamnade man dessutom i rätt stam så fanns sköna existenser att hänga med under nattliga rajder. Här fanns den opålitlige Svenskt_Afro med sitt sanslöst underhållande snicksnack och sånger från betongen - i alla fall om man svalde hans in-character oreserverat. Och BaliBali, gynnaren som på något sätt alltid lyckades trixa sig in i fiendens stammar. Målet var som alltid att upprepa sin standardbravad: radera deras forum.

      Nephin minns jag väl, en smart överlevare som gick och blev pappa mitt i allt. Och Rovet, Ebolas, Psykos, Lönneborg - trygga ledare behövdes för att hålla ordning på Dobrogitarristen Van Leer och andra flippade kamrater. Men framförallt, min högt vördade vapendragare Hellraiser II. Den hemlige som först efter två år avslöjade att han bodde I Finland och samlade, liksom jag, på gamla gevär. Semper Fi, bro!

      Midgame i Tribal Wars är mitt bästa spelminne någonsin. Alla åldrar var representerade upp till den ständigt skräckslagne Hugo-Peter, pappa till nån yngling i spelet. Vi backade upp och behöll honom som maskot tills han slutade frivilligt, mest troligt av medicinska skäl. Den gubbens hjärtskärande oro för inkommande var obetalbar men knappast nyttig för hans egen hälsa. Så, vad är poängen? Jo, allt detta var gratis. Gratis att börja med. Ville man sedan utöka gränssnittet för några euros så gick det bra men att köpa rena fördelar i förlängningen - det gick inte. Bara tid, skills och envishet gällde.

      Detta är en annons:
      Så jävla Moink!

      Jag gjorde en liten tripp till en av de nya världarna nyligen I ett anfall av hemlängtan och pinsamt hopp om att bli ihågkommen som en champ. När jag slog upp portarna i den nya världen blev det i stället något i stil med Jesus berömda kaoz-dag I templet. Googla Joh, 2:13, det står i klartext: "Där stodo månglare och penningväxlare... där såldes duvor". I Tribal Wars säljs förvisso inte duvor men I stort sett allt annat en lat individ kan behöva för att boosta sitt game med ett minimum av ansträngning.

      Ökad produktion: 40p per resurs. Sänkta kostnader för bygge: 30p. Halvera byggtid: 10p. Och så där håller det på i varje tänkbart led. "20 procent vid 600 premium-p!". Köp, köp, köp! Jag spelade i ett par månader och plöjde givetvis ner ett par hundringar men ni fattar ju att det inte blev roligare för det. Bara lätt. Och konstigast av allt, det verkar ha blivit allmänt accepterat. Min fina spelvärld. Hur kunde det bli så? Vet inte alla att en köpt seger helt saknar eget värde?

      Så sjukt, så trött, så jävla Moink!



      Loading next content