Visst, Jokern är besegrad, åtminstone för tillfället, men Arkham Asylum är ödelagt. Därmed finns det inte längre någon plats för alla de ohyggliga psykopater som tidigare fanns inlåst bakom dess tjocka stenmurar. Quincy Sharp som tidigare var fångvaktare på Arkham har tagit på sig äran för Jokerns nederlag, och under det år som gått sedan föregångaren valts till borgmästare i Gotham City.
Hans åtgärd för att få bukt med alla extrema galningar var att köpa upp en stor del av Gotham Citys fattigare kvarter. Bygga rejäla murar runt området och sedan låta buset husera fritt i vad Sharp döpt till Arkham City, så länge de bara betedde sig illa där innanför. Som övervakare för det milt sagt riskabla projektet anlitas psykologen Hugo Strange, som dock tycks ha en egen agenda planerad. Och en lirare som Two-Face har heller inga planer på att hålla sig till dealen utan vill gärna åtnjuta respekt. Något han tänker åstadkomma genom att mörda Catwoman.
Batman själv är milt sagt skeptiskt mot hela idén om Arkham City där ondskan och galenskapen frodas precis utanför Gotham City. Och han har också haft en romans med Catwoman, och har inga planer på att låta ex-flickvännen falla offer för Two-Face, och beger sig därför till Jordens sannolikt farligaste plats, Arkham City där äventyret tar sin början.
Till skillnad från hur det brukar vara i den här typen av spel, är Arkham City en direkt fortsättning av Arkham Asylum. Det betyder att ingen märklig naturkraft strippat Batman på alla coola prylar han samlade på sig i föregångaren, ett öde som annars drabbar hjältar som Samus Aran, Spider-Man, Kratos och Dante mellan varje nytt spel. Tvärtom får man starta med allt man hade efter det första spelet, komplett med en del nya, och naturligtvis finns det ytterligare en massa fräscha prylar att samla på sig. Dessutom kan några av de gamla nyttjas på fler sätt än tidigare, så det är numera fullt möjligt att exempelvis spraya sina motståndare med sprängdeg istället för att bara kunna rasera väggar.
Målsättningen från Rocksteady är skyhög, och att man planerat detta långt i förväg hittade vi bevis för redan i Batman: Arkham Asylum där den som utforskade området ordentligt kunde hitta kartor och planer för Arkham City på Sharps kontor. Då visste ingen vad det var, när uppföljarens upplägg alltså i själva verket fanns där fullt synlig som ett av de coolaste påskäggen i spelhistorien.
Rocksteady har helt velat undvika att göra ett Batman 1,5 och tanken är att det ska finnas så mycket nyheter i detta spel att det ska överträffa allas högt ställda förväntningar. Utvecklingen påbörjades redan innan Batman: Arkham Asylum var färdigställt och det är redan i ett så pass bra skick att det redan nu är möjligt att spela igenom det från början till slut. Ännu släpps inte Batman: Arkham City förrän om ett helt år, tid Rocksteady tänker använda till att lägga in fler funktioner och verkligen finslipa spelupplevelsen.
Där Arkham Asylum mestadels bestod av trånga ytor där Batman fick använda sin list för att ta sig omkring bland alla galningar, består Arkham City av en hel stad. Det finns alltså betydligt mycket mer ytor att röra sig på, vilket lett till att Rocksteady har stuvat om spelbarheten ordentligt. Några exempel på det är en radiomojäng som kan användas för att avlyssna vad fienden har för sig i staden, en Bat Claw som låter dig komma åt avlägsna föremål samt rökbomber för att snabbt kunna undkomma större folksamlingar. Fienden kan också attackera på långt håll nu, vilket Batman självfallet kan kontra på samma sätt som i närstrid.
De långa avstånden tillryggaläggs lämpligtvis flygande som det anstår en riktig läderlapp, och just denna funktion har sett över rejält. Nu har man betydligt bättre kontroll över vad man gör och kan till exempel störtdyka mot marken för att slita med sig någon gangster från marken. Det går även att greppa tag i föremål runt omkring medan man flyger för att ta ny sats så man snabbt kan ta sig mellan husfasader, landa på lyktstolpar eller höga statyer.
Arkham City är dessutom uppdelat i distrikt mellan olika gäng som tagit över delar av staden, ledda av skurkar som Jokern och Two-Face. På en del håll är det förenat med livsfara att synas, så det gäller att överlista kötthögarna till fiender med att vara riktigt slug. Strid går dock inte att undvika helt, och det redan urgrymma kampsystemet från ettan har sett över ytterligare. Nu kan Batman till exempel slåss mot två fiender samtidigt och även nyttja flera av sina tillbehör i strid.
The Riddler, Gåtan, är också tillbaka med nya gåtor att knäcka. Den här gången har han inte haft samma tid att förbereda sina vansinniga tankenötter dock och det är upp till Batman att gå lite burdusare fram med de kriminella för att få fram ledtrådar. Man kan till exempel scanna ett gäng och se vem som bedöms ha viktig information, och sedan försöka dänga alla utom just den personen. Vilket är lättare sagt än gjort när man studsar runt i en vansinneskombo och möblerar om ansiktet på köttberg efter köttberg. Sedan gäller det att förhöra vederbörande får att få nödvändiga ledtrådar.
Eftersom man kommer ha en helt annan frihet i Arkham City har Rocksteady även lassat på med sidouppdrag. Nu kan du träffa birollsinnehavare som behöver få något ärende uträttat för att samarbeta, vilket ökar på variationen och ger längre speltid för den som vill dryga ut sitt äventyr med lite sidospår. Alla är nämligen inte superskurkar, och med den nya korrupta regimen i Gotham är det lätt att bli inlåst i Arkham City, det gäller även politiker som råkar tycka lite annorlunda och andra till synes oskyldiga.
Batman: Arkham City lovar extremt gott redan nu och blotta tanken på Rocksteadys kunskap, Warners djupa plånbok och det redan underbara grundkonceptet gör att vi inte kan annat än tro att vi har en riktig höjdare framför oss och möjligen en seriös kandidat till årets spel 2011.