Svenska
Gamereactor
artiklar
Metal Gear Solid V: The Phantom Pain

Metal Gear Solid V - Intryck

Slutet är nära. Vi har tagit en titt på Snakes återkomst. Är det samma gamla eller är det nya knep på gång?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Redaktörens anmärkning: Följande intryck baseras på de samlade tankarna vi fått efter ett lite mindre än en vecka långt besök hos utvecklarna, som ägde rum tidigare den här månaden. Vi skulle få möjlighet att testa både enspelarläget som såväl Metal Gear Online innan embargot lyftes. Men som ni kanske vet så försenades onlinekomponenten och den slutgiltiga versionen skulle vara tillgänglig när spelet släpps den 1:a september. Därför kommer vår recension först när vi hunnit spela detta ordentligt. Till dess, här är våra intryck från besöket.

Året är 1984 - NASA har precis skjutit upp rymdfärjan "Discovery", Ronald Reagan ställer upp för omval och på radion är det Bruce Springsteen som gäller. I Afghanistan växer motståndet mot den Sovjet-stödda regimen och det är den här verkligheten som möter Snake då han vaknar upp efter nio år i koma. Efter att ha förlorat allt - sitt hem, sina kumpaner och inte minst en arm samt det faktum att hans bästa år är förbi - är det en sliten Snake som tagit otroligt mycket stryk efter händelserna i Metal Gear Solid V: Ground Zeroes. Vad han ska göra nu? Bygga upp ett nytt liv, en ny armé, ett hem...? Eller ska han hämnas sina stupade kamrater? Alla dessa frågor får vänta då det går upp för honom att han har hamnat i skottlinjen för ett flertal konflikter.

Metal Gear Solid V: The Phantom Pain
Gamereactors recension av Metal Gear Solid V: The Phantom Pain postas så snart vi hunnit testa allt grundligt.

Efter att ha sett ett par mellansekvenser, komplett med några nya mysterier och den obligatoriska toaletthumorn, rullar spelet igång. Metal Gear Solid V:s första stunder känns tämligen bekanta. Det är först då du sitter på hästryggen med ett enormt Afghanistan under hovarna som du inser att Hideo Kojimas senaste bygge är olikt allt han tidigare gjort. Åtminstone sett till skalan för detta är Metal Gear Solid V: Ground Zeroes gånger hundra. Kontrollerna och smygandet må vara bekanta men den här gången får vi mer av allt. Det är mer mark att täcka, flera uppdrag att åta sig, mer prylar att leka med, bättre grafik, dynamiskt väder, sandstormar, björnar, växter att samla och små djur att fånga. Metal Gear Solid har på allvar tagit klivet in i den öppna världen.

Detta är en annons:

Men med en stor och öppen spelvärld finns ju alltid risker. Som att världen faller på grund av för lite innehåll eller att kärnan i spelet går förlorad till förmån för "val". I det här fallet kommer nog många inbitna fans att känna sig besvikna, eller åtminstone lite vilsna, då femman inte längre kör på noggrant utformade områden där uppdragen tar plats utan istället får vi en stor öppen värld. En enorm värld kryddad med ikoner för både militärbaser och utposter. En plats som aldrig är sig lik. Den är i ständig förändring beroende på vad du och dina fiender gör. Med det sagt gäller det nu att inte bara kunna kartan utan och innan, du måste också kunna anpassa dig. Kunna smälta in.

Metal Gear Solid V: The Phantom Pain
Detta är antagligen Hideo Kojimas sista Metal Gear-spel.

Ett exempel på det är ett uppdrag vi fick ta del av. Vi var tvungna att kapa en lastbil vars last var av intresse. Då vi släpptes lös hade vi ingen aning om vart denna lastbil befann sig på kartan. Det krävdes ett smidigt inbrott i ett fientligt läger samt lite detektivarbete innan vi hittade några dokument där rutten beskrevs. Just i det ögonblicket hade vi lite val att göra. Hur skulle vi gå tillväga för att få tag på lastbilen? Ligga på lur någonstans utmed vägen, och överraska de intet ont anande med en ordentlig dos sprängmedel?

Kan fungera men då riskerade vi att skada lastbilen till den milda grad att vi, även om vi fick tag på den, inte skulle kunna ta med den tillbaka. Eller försöka ta över den innan den anslöt till den militära eskorten och då genast bli mycket svårare att övervinna. Detta kunde åstadkommas genom att kalla in en lufträd som effektivt utplånade eskorten. Valmöjligheterna är många och även om Snake tidigare haft lite av varje att tillgå så känns det som Metal Gear Solid har mer gemensamt med Hitman-serien just nu än med andra delar i Solid-serien.

Detta är en annons:
Metal Gear Solid V: The Phantom Pain
Metal Gear Solid V: The Phantom Pain lovar mycket gott.

En annan stor del av Metal Gear Solid V: The Phantom Pain är att återuppbygga Snakes bas. "Gears" växer inte på träd och därför behövs det rekryteras fotfolk. På samma manér som i Metal Gear Solid: Peace Walker kan man helt enkelt kidnappa fiendesoldater genom att knyta fast deras ben i små luftballonger som sedan skjutsar hem dem till basen. När de övertygats om att gå med i din armé kan du sedan själv sätta dem på poster som matchar deras skicklighet. Exempelvis vapenutveckling, informationssamling eller något helt annat. När du inte spionerar kan du knalla runt i din bas efter eget huvud. Mingla med dina soldater, ta en dusch eller bara sitta och ta det lugnt medan din lilla bas växer sig allt starkare. Vi tilltalades av idén om ett virtuellt hem. Att hantera och skräddarsy basen är dessutom en barnlek.

Det finns en stor kontrast i Metal Gear Solid V: The Phantom Pain. Medan gameplay pendlar mellan nagelbitande hjärtat-i-halsen-moment till rent utav galna inslag (lådor någon?) så är historien både klart mörkare och allvarligare än någonsin tidigare. En utav Snakes vänner, Kazuhira Miller, har blivit allt mer misstänksam och hämndbegäret har växt sedan armen och benet förlorats under fångenskap. Snake pratar allt mer sällan men när han mumlar något är det inte längre David Hayters aningen irriterade stämma som ljuder, utan Kiefer Sutherlands kalla tolkning.

Metal Gear Solid V: The Phantom Pain
Den 1 september är det premiär till PC, Playstation 3 och 4 samt Xbox 360 och Xbox One.

Kojima har också slaktat en gammal vana. Snake pratar inte längre om spionfilmer eller vilket djur som smakar si eller så. Det är slut med småpratet. Nu pratar han och Miller istället tunga ämnen som att förlora någon, hämnd och barnsoldater. Detta ger en otroligt intressant och mörk dialog. Med andra ord: inget som föreslås om du hävdar bryta isen på en fest.

Skämt åsido, efter trettio timmar tillsammans med Metal Gear Solid V: The Phantom Pain kan vi säga att vi fått lite mer än bara det ena och det andra i kategorin minnesvärda ögonblick. Serien må vara ganska vuxen, allvarlig och tung men historien lyckas fortfarande överraska även om tempot för tillfället inte är det snabbaste. Det starkaste kortet här är gameplay. Det är betydligt mycket mer av det jämfört med "filmen" Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots (jamen... kom igen, totalt 8 timmar mellansekvenser i ett spel?). Det känns även mer lättillgängligt, varierat och mer intressant än något tidigare spel i serien. Det är ett spel med en öppen värld, och om Snake kunde kosta på sig ett eller två skämt om grodor, så skulle vår gissning på att det här kommer bli ett utav årets spel inte bara vara otroligt stor. Den skulle vara skriven i sten.

Relaterade texter

4
Nu finns Quiet spelbar i Metal Gear Solid V

Nu finns Quiet spelbar i Metal Gear Solid V

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Det har gått tre år sedan Metal Gear Solid V: The Phantom Pain släpptes och lika lång tid sedan Konami sade att de inte skulle fokusera lika mycket på spel längre. Med...



Loading next content