Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Gamereactor Sverige
artiklar

Den döende speltypen

Otaliga genrer och omtyckta spelserier har försvunnit de senaste åren. Helt i onödan, menar Jonas Mäki i ny mastig artikel...


Utvecklingen inom spelvärlden har de senaste åren kommit att kretsa kring allt färre spelserier, och om en ny ska lanseras så gör utvecklare och utgivare hellre en spinoff än något nytt. Ett spel som Fable Legends är väldigt lite Fable-rollspel, medan Forza Horizon är långt från simulatorernas Forza Motorsport, bara för att ta två exempel från denna höst.

Det lämnas även mindre åt slumpen. Om ett spel kostar en miljard kronor att utveckla så funkar det inte att ha halvdana menyer, ställen där folk fastnar och liknande. Det testas och testas för att skapa en produkt som uppskattas av så många som möjligt. På det sättet får man ett spel som blir lite uddlöst, men som är desto mer finslipat och välproducerat. Om du så vill är det som att jämföra en riktigt välarrangerad poplåt som vevas på radio i två-tre månader för att sedan försvinna, som väldigt få kommer betrakta som ett sant mästerverk om tio år.

Forza Motorsport 6 och Forza Horizon 2 har egentligen bara bilar gemensamt.
Detta är en annons:

Tidigare var det lite mer garagerock över spelindustrin där det inte alls var lika välproducerat och spelen hade sina sidor som dock ofta gav dem karaktär tack vare minnesvärda bossfighter, något riktigt coolt element eller en udda idé. Båda varianterna har såklart sina fördelar, och varför jag alls tar upp detta har inget att göra med kvaliteten på spel då och nu, utan för att det uppstått en annan konsekvens av utvecklingen - nämligen försvunna subgenrer och speltyper.

Jakten på att göra spel strömlinjeformade, anpassade och låta dem kretsa kring det som är populärt just nu har nämligen resulterat i de helt enkelt försvunnit. Åtminstone från etablerade spelföretag. Ta svävarracing till exempel. En gång en stekhet genre med F-Zero och Wipeout som genregiganter alla andra ville efterlikna. Microsoft kände att de behövde en utmanare och satsade på exklusiva Quantum Redshift och så sent som för sju-åtta år sedan lanserades Fatal Inertia, vilket ansågs vara ett stort Xbox 360-spel som senare även konverterades till Playstation 3.

Svävarracing var en så viktig genre för drygt tio år sedan att Microsoft skapade egna alternativet Quantum Redshift.

Av olika anledningar slutade genren vara het, varpå den försvann praktiskt taget fullständigt som över en natt. Inte ens Nintendo vill kännas vid F-Zero och Sony tycks ha begravt Wipeout trots fansens böner. Om det inte är en storsäljare så är det inte mödan värt längre, tycks resonemanget gå och idag är det möjligen någon mindre indie-utvecklare som kan tänkas syssla med detta. Det mest intressanta på väg är Formula Fusion, vilket utvecklas av rutinerat folk från Team 17, Rockstar och framför allt nedlagda Sony Studio Liverpool - det vill säga före detta Psygnosis.

Det finns naturligtvis hur mycket andra exempel som helt, ta bara hur alla andra världskrigsspel av actionmodell försvann i ett nafs. Det var inte hett där och då, varpå alla direkt övergav idén och genren var stendöd. Nu är det ingen som vågar göra något av detta och alla satsar på science fiction-krigsföring, allra helst i en inte alltför avlägsen framtid. Det kommer givetvis snart resultera i att även detta koncept dör av utmattning varpå ett nytt måste till.

Track & Field II var aldrig populärt för att det var realistiskt, utan för att det var roligt.

En annan genre som dött är arkadsportspelen. En gång i tiden var serier som Track & Field guld värda, Virtua Tennis sålde som smör och NBA Jam var stort även bland de som inte ens gillade basket. Praktiskt taget vartenda sportspel har utrotats tills det numera ofta bara finns ett eller högst två alternativ per idrott. Dessa är sedan fullt licensierade och så välfyllda eftersom allt från fjolåret följer med och utgör bas för den nya versionen, att det inte går att konkurrera.

Det inkluderar alltså även arkadsport som försvann på kuppen, trots att exempelvis 3 on 3 NHL Arcade (som mig veterligt är ett av de sista lyckade i denna genre) blev en stor framgång som åtminstone hemma hos mig än idag tas fram och spelas någon gång per år även av de som inte gillar hockey. Även friidrottspelen försvann i samma veva, kanske för att de inte har någon självklar organisation och samma mängd namnkunniga atleter att licensiera för igenkänningsfaktorn.

3 on 3 NHL Arcade blev en stor succé, trots det bestämde sig någon för att det inte fanns ett intresse för denna typ av spel.

Helt i onödan. Friidrott kan vara hutlöst underhållande och ett nytt Track & Field (eller något från Sega) med riktigt bra arkadfriidrott, skulle kunna bli en helt makalös succé. Kolla hur Mario & Sonic-spelen säljer, och de är till råga på allt horribelt usla. På samma sätt tror jag att ett Virtua Tennis som inte är realistiskt eller tillkrånglat som de senare delarna skulle kunna bli väldigt stort. Till och med ett spel som SSX fick en släng av realismsleven när det rebootades härom året. Spelföretagen tror inte själva på grundkonceptet och försöker anpassa det för en publik som inte spelade originalet - samtidigt som de som spelade originalet inte vill spela eftersom det inte känns som samma spel.

Såhär kan jag fortsätta. Kolla på alla mech-spel som släpptes för 10-20 år sedan. Inte bara japanska, utan även västerländska. Vi snackar Mech Assault, Zone of the Enders, Mech Warrior, Steel Battalion, Armored Core, otaliga Gundam-spel och så vidare. Idag finns de möjligen som tillbehör i spel som Halo 4 eller Titanfall, men annars är de generellt borta som huvudsakligt inslag i spel.

Steel Battalion: Heavy Armor var ett uruselt spel, men bidrog tyvärr till uppfattningen att mechas i spel är stendött.

Det intressanta med historier och öden som dessa är att utgivare och utvecklare ofta fegar i onödan. Med få undantag har till exempel 3D-plattformsspel aldrig varit överdrivet populära. Till och med självaste Mario har svårt att hävda sig och enbart New Super Mario Bros till Wii har sålde mer än båda Super Mario Galaxy och Super Mario 3D World tillsammans. Ändå förmodar jag att de är betydligt dyrare att utveckla.

Det här har avskräckt folk, och Sony har nästan pensionerat Ratchet & Clank (ja, jag vet att ett nytt är under utveckling, men det har inte precis sprutat ut nya delar i serien de senaste fem åren och det kommande spelet sammanfaller med en film) och Microsoft har låtit bli att göra ett nytt Banjo Kazooie. Men när gänget som utvecklar sistnämnda hoppade av Rare för att istället göra andliga uppföljaren Yooka-Laylee via Kickstarter, så fullkomligt sprutade pengarna ut ur fansens fickor.

Fans som suktade efter ett nytt Banjo Kazooie fullständigt dränkte Yooka-Laylee i Kickstarter-pengar.

Microsoft skulle nog inte medge det, men de har satsat helt fel. När de väl gjorde ett Banjo-spel till Xbox 360 så hade konceptet modifierats till oigenkännlighet och försäljningen dök. Slutsatsen blev att folk inte ville ha Banjo - vilket är helt fel. De vill ha Banjo, men i ett äkta Banjo Kazooie-spel. På samma sätt har Sega i åratal sagt nej till Shenmue och rent av låtsats som att spelet inte existerar, och det är förmodligen det enda riktigt stora spel som det inte finns någon återutgivning av annat än en småslapp version av Shenmue 2 till Xbox. När trean nu äntligen utannonserades trots ganska fattig grafik, vilket säkert förbättras, så fullkomligt dränkte fansen projektet med pengar. Pengar som hade kunnat gått till Sega.

Och såhär kan man fortsätta. Konami ville inte ge Koji Igarashi fria händer att göra ett nytt Castlevania såsom han ville. Istället experimenterade de med 3D tillsammans med spanska Mercury Steam. Resultatet blev att Igarashi gick till Kickstarter för att göra andliga Castlevania-uppföljaren Bloodstained: Ritual of the Night - vilket blev det dittills största Kickstarter-spelet någonsin. Jag förmodar att en och annan Konami-chef sov risigt när detta blev uppenbart.

Hur kommer det bli nu med Hideo Kojima som lämnat studion trots fenomenal Metal Gear-försäljning av femman? Kommer han göra något nytt projekt som blir dunderstort medan Metal Gear tappar drastiskt? Mighty No. 9 är ett annat bra exempel på detta där Mega Mans skapare (och tillika mannen bakom Dead Rising, Onimusha, Lost Planet med flera) lämnade Capcom efter ett gräl för att göra något annat. Keiji Inafune är i allt väsentligt det Mega Man han velat göra men inte fått, och spelet är en galen succé redan innan det ens släppts.

Så vart vill jag komma då? Ingenstans egentligen, mer än uppmärksamma hur många genrer som försvinner, ofta helt i onödan. Ett dåligt säljande spel är allt som behövs innan något rebootas och kommer tillbaka i en hel annan skepnad som ofta går ännu sämre. Att lägga till fler och fler funktioner gör inte nödvändigtvis ett spel bättre och allt fansen vill ha är ofta mer av det som var så bra. Nu är det allt mer likriktning och strömlinjeformade spel som släpps, och variationen börjar tyvärr ta lite stryk.

Jag håller därför tummarna för att någon vågar göra ett spännande spel baserat på andra världskriget med en rysligt bra story, utvecklar ett löjligt häftigt svävarracingspel, fixar ett friidrottspel man kan nöta i åratal i jakten på nya världsrekord och tar fram ett multiplayerspel med kralliga mechs där vi återigen får skjuta varandra till plåtströssel medan en dåndande baslåda knäcker våra trumhinnor. För variationens skull och för att intresset faktiskt finns där. Det är dags att sluta låta efterlängtade genrer förpassas till historiens soptipp helt i onödan.

Detta är en annons: