Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Gamereactor
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Gamereactor Sverige
artiklar

Kommer Nintendo fortsätta jaga fel publik?

Den före detta Nintendo-dyrkaren Oliver Thulin kåserar om var den japanske jätten trampade fel och hur de kan bli störst, bäst och vackrast igen...


Det är alltid spännande när det blir dags för konsoltillverkarna att prata om ny hårdvara. Det är en inblick i hur framtiden för industrin ser ut, en försmak på hur miljontals kommer spela sina spel. Just nu är det givetvis hett med spekulation kring Nintendos nästa konsol, NX. Det går teorier om att det blir tal om en enhet som kombinerar den bekvämligheten med en vardagsrumscentrerad stationär hemkonsol med den bärbara. Många räknar med att handkontrollen kommer ha en skärm, precis som i fallet Wii U, detta dels för att de patent vi hittills sett antyder det och sedan också för att The Legend of Zelda: Breath of the Wild som släpps till NX när det väl blir dags drar nytta av skärmen på Wii U.

En grej som jag har tänkt mycket på den senaste tiden är ett uttalande från demonproducenten, tillika pappa till allt Nintendo-fantasten håller kärt, Shigeru Miyamoto. Kontentan var att företaget helt enkelt inte pratade om NX i större utsträckning då för att de "utforskar en ny idé" för maskinen. Vad denna nya idé är eller innebär kan vi ju bara spekulera kring men min känsla är att det är ytterligare en modig, trendig grej som ska "revolutionera" spelmediet.

Vi vet inte mycket om NX ännu, men ett av spelen som är bekräftade att släppas till den är The Legend of Zelda: Breath of the Wild
Detta är en annons:

För det är ju så det har sett ut nu, sedan år 2006 när Nintendo lanserade Wii och krossade motståndet på konsolmarknaden. Maskinen var en hejdundrande succé och den förändrade spelindustrin för alltid. Inte långt efter att Nintendos framgångar blev ett faktum började både Sony och Microsoft fila på egna rörelsekänsliga styrdon, med varierande resultat. Varken Sonys Move eller Microsofts Kinect kunde välta Nintendos domination, även om åtminstone Kinecten blev en hyfsat lyckad affär för Microsoft.

Jag tror dock att anledningen till att Wii blev så stor har med så mycket mer att göra än att den var billig, att kontrollen var annorlunda och fräsch och att den hade spel som folk ville ha. Alla dessa saker är givetvis en faktor men viktigast av allt tror jag var att konsolen kom precis rätt i tiden. Tajmingen kunde inte ha varit bättre och det är en av anledningarna till att efterträdaren Wii U misslyckades.

Wii startade en hel våg, en generation av "casual gamers". Den kom med spelet Wii Sports, en annan viktig faktor, som var den perfekta mjukvaran att demonstrera maskinens styrkor och egenheter med. Det var ett spel som vem som helst, bara vid första anblick, kunde plocka upp och spela utan någon som helst förkunskap om kontrollscheman eller knappvana. Wii blev snabbt den självklara underhållningsenheten för familjen att ha i vardagsrummet och det var ett populärt inköp bland ålderdomshem.

Med Wii och Wii Sports fick Nintendo en fullträff som formade företaget till vad det nu är.

Wii Sports var så övertygande bland en stor skala av casual-marknaden att det egentligen var det enda de behövde. Spel som The Legend of Zelda: Skyward Sword, en titel ur en av Nintendos mest älskade varumärken, såldes i lite över 4 miljoner exemplar till en maskin med en användarbas på över 100 miljoner. Tredjepartsutvecklare hade i många fall otroliga svårigheter med att sälja spel på Wii eftersom att efterfrågan på nya spel till maskinen var förhållandevis låg. Jag känner själv många barnfamiljer som har en Wii med Sports-spelen, Mario Kart Wii och kanske någon enstaka extrasak som Wii Fit. Utmärkta titlar som Zack & Wiki: Quest for Barbaros' Treasure, Punch-Out!!, Metroid Prime Trilogy och No More Heroes kunde ha blivit mycket större hits om inte konsolen de utvecklades till var mer populär bland folk som inte nödvändigtvis spelar TV-spel än de som gör.

Det var det mest förödande misstaget Nintendo gjorde med Wii U, de förlitade sig naivt på att den casual-marknaden skulle vara där igen och hänga på butikslåset bara för att de inte släppte Wii-namnet. Inte nog med att de helt sabbade avtäckningen av konsolen genom att kommunicera maskinens budskap slarvigt (det finns fortfarande folk som tror att Wii U är en kontroll till Wii), de missbedömde helt och hållet marknaden de siktade in sig på. För den publiken hade sedan länge gått över till att spela Angry Birds, Candy Crush och Hay Day på sina smartphones. Därav vikten i deras tajming med Wii; innan 2006 var inte smartphones i närheten lika vanliga som de är idag och Wii var det som lättast kunde erbjuda den typen av banal underhållning som dess målgrupp sökte. Den typen av spelare köper inte en hel dedikerad konsol att spela på när de får precis vad de behöver från enheten de ständigt har omedelbar tillgång till i fickan eller handväskan.

Spelen som Nintendo producerar för Wii U har alltid hållit hög klass men de är bundna till en konsol som få spelar på.

Den målgruppen de hade behövt i sin hörna var den mer hängivne gamern, som gjorde Playstation 4 till en av de snabbast säljande konsolerna någonsin. Stora delar av den gruppen av fans hade dock hunnit tröttna ganska snabbt på vad Wii hade att erbjuda och fördjupade sig istället i Microsofts eller Sonys ekosystem.

Jag tror att de som är villiga att köpa Nintendo-konsoler idag är de som har varit villiga sedan 80-talet. De som köpte NES, Super Nintendo, Nintendo 64 och Gamecube. Den skaran som gjorde Wii så framgångsrik har som sagt gått vidare till andra betesmarker vid det här laget. Därför hoppas jag att, vad Nintendo NX än visar sig vara, de inte försöker sig på något onödigt gimmickartat och att de faktiskt försöker återuppväcka Nintendo-fantasten i mig.

Det fanns en tid när jag inte brydde mig om något annat än Nintendos grejer. Jag spelade på Nintendo 64 istället för Playstation och var nöjd. Jag spelade på Gamecube istället för Playstation 2 och Xbox och var nöjd. Visst sneglade jag trånande mot grejer som Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty och God of War men... jag var nöjd och belåten. Jag hade vad jag behövde. Det var Wii som knäckte mig, som tvingade mig att börja leta efter vad jag ville ha på andra håll och köpte mig en Xbox 360 med Gears of War.

För många vad Wii startskottet på vad som vissa kanske skulle vilja kalla för Nintendos förfall, vilket är paradoxalt med tanke på hur framgångsrik konsolen var på marknaden.

Nintendo har en rejäl uppförsbacke att kravla upp för om de vill bli störst igen. Jag är inte helt säker på vad det är de behöver göra exakt, men jag är övertygad över att de måste sluta jaga de spelare som bara konsumerar mobilspel numera. Bortsett från det kan jag ju bara utgå från vad jag själv önskar. Jag är ju som sagt en gammal Nintendo-fanbärare i hjärtat. Och jag är inte ens säker på om jag nödvändigtvis vill att NX ska vara ett prestandamonster - jag har kommit underfund med Nintendos plats i konsoltreenigheten. De är generellt sett duktiga på att göra underverk med den kräm de faktiskt har, särskilt i och med att deras spelserier sällan sysslar med fotorealism.

Däremot vill jag ha en konsol som har en intern hårddisk som är större än 32 gigabyte. Jag vill se mindre överflödigt krimskrams och jag vill ha en onlinetjänst som hör hemma på den här sidan 2010-talet. Jag vill kunna spela deras multiplayerspel med kompisarna med röstchatt och användarvänligt såväl som responsivt gränssnitt. Jag vill slippa påtvingat viftande, manicker som mäter hjärtfrekvens, kladdande på pekskärm, värmesensor, mikrofoner och annat som faktiskt inte behövs för att spela Mario.

Det lär inte dröja länge innan Nintendo lyfter på skynket och visar vad NX faktiskt är. Jag ser personligen väldigt mycket fram emot att kunna lägga spekulationer bakom mig och få se vad Nintendo har att komma med. För de behöver vända på steken och visa att de är en kraft att räkna med fortfarande. Och inget skulle göra mig lyckligare än ett Nintendo som känns riktigt, riktigt hett igen.

Detta är en annons: