Timesplitters 2 - vilken version är bäst?

Det första Timesplitters släpptes ursprungligen enbart till Playstation 2 av en hoper avhoppade Rare-programmerare. De hade tidigare mästerverket Goldeneye till Nintendo 64 på sitt samvete och Timesplitters kändes på flera sätt som en naturlig utveckling av det spelet. Nyligen har Timesplitters 2 släppts, men vilken version ska man ha om man är lycklig nog att äga två eller tre av de nu släppta konsolerna, och är någon så dålig att köpvärde saknas?

Här är en liten guide som förhoppningsvis kan användas som hjälp när man ska välja vilken version man ska införskaffa.

Timesplitters 2 - Playstation 2

Playstation 2 är den äldsta av de nuvarande konsolerna, och det märks givetvis rent grafiskt. Spelet har som brukligt är till Playstation 2 dålig kantutjämning, samtidigt som texturer ofta för tankarna till Nintendo 64. Dessutom fyller PAL-versionen av Timesplitters 2 till PS2 inte ut riktigt hela tv-skärmen. Nu är ju grafik inte allt, brukar folk snabbt påpeka. Och givetvis är det så. Spelbarheten är istället på topp, faktiskt den bästa till de tre formaten. Detta tack vare Dual Shock 2, som ju är handkontrollen spelet en gång i tiden skräddarsyddes för. Tack vare dess fyra axelknappar och tryckbara analogspakar behöver man i multiplayer aldrig lyfta fingrarna från analogspakarna, och kan således fullt ut koncentrera sig på lemlästning.

Till Playstation 2 finns ett filter som gör att grafiken blir suddigare vid häftigare rörelser. Varför man valt att göra så är oklart, men vad som är mera klart är att det snabbt upplevs som aningen irriterande. Anmärkningsvärt är också att Playstation 2 är den enda versionen som dras med så kallade slow downs, det vill säga att flytet blir sämre då det sker mycket i skärmen samtidigt. Inte heller blir det pluspoäng för de ibland övermänskligt långa laddningstiderna.

Rent allmänt kan man anta att Playstation 2 är den konsol där Timesplitters 2 lär användas på fyra spelare minst. Detta eftersom det krävs en förhatlig multitap, något vi borde ha varit kvitt efter Nintendos briljanta drag att införa fyra kontrollportar som standard i och med Nintendo 64. Har man dock investerat i en svindyr sådan så kan man dock spela och ha kul ? förutsatt att man inte har för många vänner. Av någon anledning finns en begränsning av hur många användare man kan skapa på ett minneskort. Jag lyckades spränga den gränsen snabbt och fick således skaffa ett minneskort till. Märkligt! Har man dock ett lagom antal vänner och en multitap så är dock Timesplitters 2 till Playstation 2 furstlig underhållning.

Timesplitters 2 - Xbox

Xboxversionen av Timesplitters 2 är märkbart snyggare än den till Playstation 2. Faktumet är att det är den snyggaste versionen av alla. Men för att överhuvudtaget se skillnader gentemot kubversionen så måste man stå mitt emot det fåtalet väggar som försetts med detaljtexturer. Dött lopp mellan kub och box rent grafiskt alltså. Klart är att bildkvaliteten på denna version är betydligt behagligare än PS2-diton. Dessutom kan man i denna version spela med full bild, något som uppskattas varmt! Dock ska det sägas att trots att denna version av Timesplitters 2 ser bäst så är det långt från den Xbox-standard man vant sig vid. Det är helt enkelt "bara" en förbättring jämfört med Playstation 2-versionen.

Spelet är inte gjort med boxens kontroll i åtanke, och det märks. Funktionerna för ducka och sikta har man lagt på de tryckbara analogspakarna, och de som spelat Halo kommer därmed omedelbart att känna igen sig. Självfallet går allt att konfigurera, men det går tyvärr aldrig att få samma ljuvliga kontroll som man får till PS2. En anmärkningsvärd sak med Xboxversionen är att det förekommer små buggar. I vissa lägen kan man inte se all text. Det förstör inte spelandet, men det gör däremot faktumet att siktandet är oprecist. Att skjuta i närheten av en fönsterbräda gör ofta att man skjuter i fönsterbrädan, trots att man höll hårkorset precis mitt i den lede fiendens svettiga anlete.

Att spela multiplayer till Xbox är annars en fröjd, även om man bjuder över hela kvarteret för några fina omgångar så är det bara att fylla på med nya användare där framför allt kubmänniskorna får skyffla minneskort så det står härliga till. Klar fördel för mig som har runt femtio personer som kommer och spelar på mer eller mindre regelbunden basis.

Timesplitters 2 - Gamecube

På många sätt är Gamecubeversionen av Timesplitters 2 den ultimata versionen. Det ser lika bra ut som till Xbox, minus buggarna den har. Dessutom plus fördelarna med fyra kontrolluttag till skillnad från Playstation 2. I teorin alltså. För ingen version av Timesplitters 2 är lika svårspelad som den till Gamecube. Dels har den lilla gula analogspaken ytterst begränsat rörelseutrymme jämfört med övriga två format. Men framförallt så har den bara tre knappar man kan komma åt utan att lyfta fingrarna till skillnad från fyra på Xbox och sex på Playstation 2. Det resulterar i att man måste släppa en analogspak oftare än i de båda andra versionerna när man vill sikta, ducka, ladda om eller ställa sig vid ett stativmonterat vapen (beroende på hur man konfigurerat kontrollerna).

Kubversionen har annars samma föredömligt korta laddningstider som Xbox har, nästan lika snygg grafik som dessutom fyller ut hela din TV. Spelet har dock lite av samma problem som Xbox-versionen, det håller inte standard Gamecube-klass. Annars är spelet lika precist som till Playstation 2. Däremot kan det ibland vara märkligt när man skjuter folk med prickskyttegevär. En klockren träff kan av ockulta orsaker bytas mot en miss. Endast versionen till Playstation 2 är hundra procent godkänd på den punkten.

Minneskorten till Gamecube var ursprungligen bara 0,5 megabyte. Nu finns visserligen större kort, men de är bara 2 megabyte, och därmed långt från lika generös med utrymmet som Playstation 2 och Xbox. Det blir ett problem för den som bara har ett kort, vill skapa någon egen bana samt ha många kompisar som spelar. Det ryms helt enkelt inte! Kubfolket får, liksom PS2-folket, skaffa sig ett extra minneskort om de ska envisas med att ha många vänner att spela med.