Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Gamereactor Sverige
artiklar
Halo 5: Guardians

5 saker vi avskyr i Halo 5: Guardians

Nummer sju i Gamereactors artikelserie handlar om kriget mellan Locke och Master Chief


Halo 5: Guardians belönades av högsta tänkbara betyg av Mathias Holmberg när det begav sig, och det var onekligen något alldeles extra 343 Industries levererade. De visade att de verkligen hörsammat kritiken Halo 4 fått, att de hade visioner för att ta spelet framåt, var noga med extremstabil bilduppdatering och nyskapade rejält när det kommer till hur DLC hanterades. Men det betyder inte att allt var frid och fröjd. Här är fem saker vi hatar med Halo 5: Guardians.

Halo 5: Guardians
Detta är en annons:

(1) Spartan Locke är hemsk
Vi älskade, älskar och kommer alltid älska Master Chief. Den tyste protagonisten som räddat både universum och Xbox otaliga gånger och som alltid finns där när han behövs som mest. Även om vi inte ser honom under actionsekvenserna, så vet vi ju att det är honom vi spelar som tyst, stenhård och extremt pålitlig oavsett hur dåliga oddsen än är. Men till Halo 5: Guardians ville 343 Industries låta oss stifta bekantskap med en ny Spartan-krigare för att ha något att bygga vidare på, och det gick i bästa fall... sådär... Spartan Locke sliter av sig skärmen så snart tillfälle ges och saknar helt mystiken kring Master Chief. Han har ingen tyngd eller pondus överhuvudtaget och framstår bara som en fåntratt när han medverkar. 343 Industries själva var ändå så förtjusta i sin skapelse att de tvingade oss att spela som honom under merparten av äventyret trots att vi verkligen inte ville, och tydligen fanns ingen på plats som kunde informera dem om att tvångsmatning inte är bästa sättet att bygga något fansen älskar.

(2) Big Team Battle är undermåligt
När Halo: Combat Evolved släpptes var det fortfarande ovanligt med dödsmatcher till konsol och i de fall det erbjöds så handlade det om action på delad skärm där man hela tiden kunde tjuvkika vad motståndarna gjorde. Halo lät oss koppla ihop flera TV-apparater och åtskilliga av våra absolut främsta spelminnen skapades där och då. Sedan dess har Big Team Battle varit självklar stapelvara i Halo-världen, och även om det finns spel med betydligt fler deltagare idag är det ändå få spel som ger den den maffiga känslan av fullskaligt krig som Halo gör med bara åtta mot åtta. Men i Halo 5: Guardians ville 343 Industries att vi skulle lära oss älska Warzone, och tog därför bort Big Team Battle. Återigen tvångsmatning, alltså. Warzone är definitivt underhållande, men är man sugen på pizza så är man, då spelar det ingen roll att någon annan vill att vi bara ska käka hamburgare. När Big Team Battle till slut släpptes till spelet, lät man banurvalet bestå av Forge-skapade sådana i ett försök att få spelarna att välja något annat istället och i slutändan suger Halos kanske roligaste spelläge tyvärr i Halo 5: Guardians på grund av rent och skärt sabotage.

(3) Storyn har inget riktigt slut
Det är ju så med mellandelarna i trilogier att de varken har en riktig början eller ett riktigt slut. Det gör ofta att den delen av storyn är svagast. Men det är ingen självklarhet och i exempelvis fallet Star Wars: The Empire Strikes Back är det starkaste delen i hela trilogin. Tyvärr trampar 343 Industries tidigt i klaveret och vet inte riktigt hur de ska hantera historien om Master Chief när det enda de verkligen vill göra är att pensionera honom. Det resulterar i en story med logiska luckor större än en Brute-ledare där Master Chief plötsligt ska förgöras. Lägg till det att 343 Industries så gärna vill ha en twist till storyn att de tar i för kung och fosterland för att göra Cortana mer förvirrad än någonsin på ett sätt som svårligen går ihop med resten av universumet.

Halo 5: Guardians

(4) Hopplöst svårt att hitta/lägga till Forge-banor
Forge är något som mer än väl kompenserar för avsaknaden av moddar i Halo-världen, där otaliga riktigt driftiga gamers skapat häpnadsväckande välgjorda egna alster att spela på. Det började med Halo: Reach, byggdes ut kraftigt i Halo 4 och i Halo 5: Guardians är det som ett eget spel i sig självt där folk skapar dödsmatcher på bowlinghallar, kart-race i Super Mario-miljöer, flygstrider från första världskriget och lagbaserat krig som leksakssoldater i en normalstor lägenhet. Problemet är bara att lika ivriga som 343 Industries varit att göra Forge omfattande och underbart - lika mycket har de bortprioriterat att göra det lätt att hitta de bästa banorna, och om du mot all förmodan skulle lyckas har de för säkerhetens skull gjort det extra krångligt att lägga till dem. Resultatet har blivit den bäst gömda hemligheten i Halo 5: Guardians som så många missar istället för ett av spelets kanske enskilt största försäljningsargument.

(5) Färgschemat är hopplöst trist
Halo var länge ganska unikt i förstapersonssammanhang där realism ofta varit ledordet när det kommer till grafik. Halo gick emot strömmen med starka färger och en design som många upplevde som närmast småbarnslig och starkt inspirerad av serietidningar. När genren blev alltmer grå och brun i takt med att Call of Duty, Medal of Honor och Battlefield växte i popularitet, fortsatte Halo erbjuda kulörta strider mellan det knallröda och illblå laget och lila fiender i storyn. Bungie började dock nosa på det mer grå/bruna med Halo: Reach och när 343 Industries tog över var de tvungna att göra ett val. Skulle de gå tillbaka till den gamla designen, fortsätta på Bungies eller göra något eget. Hedervärt nog tog de sistnämnda, men tyvärr blev det inte helt lyckad. De satsade på en solblekt och allmänt urtvättad känsla till Halo 4 som ytterligare förstärkts i Halo 5: Guardians. Det är verkligen hög tid att lämna detta nu. Ingen gillar urtvättade kläder och det är hög tid att ge Halo tillbaka sin färg igen.

Detta är en annons: