Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Gamereactor
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Gamereactor Sverige
artiklar

Tidernas bästa lanseringstitlar (1)

På fredag är det äntligen dags för Nintendos nya konsol och då även releasen av nya Zelda. Petter kikar igenom ett tiotal konsollanseringar genom spelhistorien och väljer sin favorit när det kommer till premiärspel...


Att lansera en helt ny spelkonsol kräver såklart massor. Inte minst när det kommer till pengar och den mängd som läggs på marknadsföring. Reklamen ska träffa rätt, också. Helt av allt nå både initierade spelare, redan införstådda fans och nya kunder. Bredda målgrupp utan att skaka av sig de som redan satt undan pengar för att köpa den nya maskinen samma dag som den släpps i butik. Det finns gott om exempel på hur detta gjorts på ett bra sätt, och på flertalet dåliga. Mega Drive, till exempel, marknadsfördes på ett snillrikt sätt där man drev med konkurrensen (främst Nintendo) samtidigt som man var tydliga med att informera köparna om att konsolen var cool. Att det fanns attityd i produkten och de titlarna som följde med den.

Ett ännu bättre exempel på när just den typen av reklam fungerat otroligt väl är Playstation och releasen av denna. Sony använde sig av en brittisk reklambyrå som mer eller mindre skrev om regelboken för hur TV-spel skulle och kanske framförallt "kunde" marknadsföras. Reklamfilmerna, som började sändas på TV och bio, i juni 1995 var obeskrivligt coola och inte sällan märkliga. De kändes, då, som en mix mellan MTV och ett urflippat rave-party utan att någonsin framstå som något annat än självmedvetna och olidligt originella. Playstation marknadsfördes som något annat än alla tidigare konsoler och blev därmed också något annat, inte minst i spelköparnas ögon. Det var inte längre en maskin reserverad för pojkrummet, för de med akvarieglas-tjocka glasögon och mer än lovliga mängder acne. Playstation var cool och du som köpte den, var därmed också cool.

Detta truck har sedan dess använts i omgångar men aldrig lika effektivt. Faktum är att Sony flera gånger misslyckats med att inkludera den där coolhetsfaktorn i reklamfilmerna för Playstation 3 och Playstation 4 och har därför, på senare tid, bestämt sig för att inte ens riskera att hamna i den där fällan - igen. Ingen konsol säljer bra utan efterlängtade, stekheta storspel, dock. Det spelar naturligtvis ingen roll hur frän själva maskinen är om det inte finns titlar som publiken verkligen vill uppleva och här har det svajat ganska ordentligt under de senaste 25 åren. Jag har listat "launch titles" till en rad olika format, vävt in personliga minnen samt åsikter och försökt kora det jag anser vara världens bästa konsollansering sett till spelen.

Detta är en annons:

Playstation [29:e september 1995]
• 3D Lemmings
• Battle Arena Toshinden
• Jumping Flash!
• Kileak: The Blood
• Novastorm
• Rapid Reload
Ridge Racer
• Wipeout

Man behöver inte vara något slags spelhistorie-orakel för att begripa att Sony hade problem med att få ut de riktigt heta storspelen till sin förstfödda konsol lagom till lanseringen. Det dröjde i och för sig bara några ynka veckor innan titlar som Tekken och Destruction Derby (två ordentliga succéer) gjorde titlarna ovan sällskap på spelhyllorna men den rätt trista samling som väl fanns tillgängligt på releasedagen var bortsett från främst två spel inte särskilt mycket att hänga i julgranen, ärligt talat. Ridge Racer var mästerligt, i och för sig. Ett av de allra bästa racingspelen genom alla tider och titeln som till en början gjorde att Playstation sålde bra. Alla ville lira arkadtiteln som nu konverterats, utan kompromisser, till Sonys nya spelmaskin. Wipeout var ju coolt, början på något nytt men var samtidigt så pass trögstyrt och utmanande att det idag inte ens går att jämföra med den flera gånger bättre uppföljaren. I övrigt var lanseringstitlarna till Playstation inget vidare. Toshinden visade upp vad hårdvaran mäktade med och det tredimensionella slagsmålet var en cool grafikdemo, precis som Jumping Flash, men i övrigt är det nog inte många som tittar tillbaka på 29:e september 1995 och tänker "herregud, Kileak: The Blood, vilken milstolpe!"

Nintendo 64 [1:a mars 1997]
• FIFA 64
• Pilotwings 64
• Star Wars: Shadows of the Empire
• Super Mario 64
• Turok
• Wayne Gretzky's 3D Hockey

Även fast FIFA 64 var grötigt fult och även fast Wayne Gretzkys eget hockeyspel var ungefär lika underhållande som en normalstor dos stjärteksem, var denna uppsättning inte helt dålig. Pilotwings, Turok och framförallt Super Mario 64 var alla tre ursnygga, haussade, läckert sammansatta mastodontproduktioner som på den tiden drev utvecklingen framåt och förtrollade spelare världen över, inte minst när vi pratar Marios 64-bitarsdebut. Jag minns mycket (mycket) väl dagen då min recensionsmaskin anlände och hur jag, nio dagar innan den svenska lanseringen, slet upp lådan och inom loppet av minuter var igång med vad jag fortfarande anser vara ett av de absolut bästa spelen genom alla tider, alla kategorier. Faktum är att Super Mario 64 var så oförskämt mästerligt att det mest troligt hade räckt. Nintendo hade mest troligt kunnat sälja miljoner och åter miljoner N64-enheter bara med hjälp av den korpulente rörpularens första 3D-promenad och jag håller i och med detta (och Turoks vilda dino-dödande) denna samling launchtitlar rätt högt.

Sega Saturn [8:e juli 1995]
• Clockwork Knight
• Daytona USA
• Virtua Fighter

Ja, det fanns verkligen bara tre spel vid lanseringen av Segas 32-bitsmaskin och även fast det känns förbenat svagt såhär i efterhand minns jag dagen och den följande månaden som rent av magisk. Detta eftersom samtliga tre av lanseringstitlarna var fenomenala. Riktigt, riktigt bra spel varav två konverterats, utan egentliga kompromisser, direkt från AM2-arkadspelen. Clockwork Knight var ett sidoscrollande plattformsäventyr proppat med karaktär och originalitet och den kvalitet som Daytona USA och Virtua Fighter erbjöd, då, gick aldrig att ta miste på. På ett sätt kan jag såhär 22 år senare även tycka att Sega var modiga som struntade i att strössla med nonsenstitlar som Gretzky Hockey, från diverse tredjepartsutvecklare, och istället bara tryckte ut tre egna spel som alla var väldigt, väldigt bra.

Sega Dreamcast [27:e november 1998]
• Blue Stinger
• Dynamite Cop
• Expendable
• Incoming
• Pen Pen TriIcelon
• Sega Rally Championship 2
• Sega Bass Fishing
• Sonic Adventure
• Toy Commander
• Virtua Fighter 3 TB

Även fast "skräckspelet" Blue Stinger var ungefär lika läskigt som Jonas Mäkis Halo-skillz och även fast beat up em-fiaskot Dynamite Cop står sig som något av det sämsta jag testat i hela mitt liv, står sig denna uppsättning lanseringsspel som en av de bästa genom alla tider. Sega Rally 2 var nämligen fantastiskt underhållande (även om det inte alls levde upp till föregångaren, särskilt inte såhär i efterhand) precis som det oväntat beroendeframkallande Bass Fishing samt Toy Commander (plågsamt bortglömd och framförallt underskattat). Sonic Adventure var, trots en del svaga banor, dessutom fullständigt magiskt - inte minst eftersom det på den tiden, åtminstone under vissa väl valda sekvenser, var det absolut snyggaste spelet som någonsin hade släppts. Konverteringen av arkadklassikern Virtua Fighter 3 rundade av en uppsättning spel som gjorde en underbar maskin rättvisa och jag kommer absolut att minnas min första Dreamcast-vecka som en fantastisk sådan.

Sega Mega Drive [30:e november 1990]
• Alex Kidd in the Enchanted Castle
• Altered Beast
• Columns
• Golden Axe
• Space Harrier II
• Super Thunder Blade
• Thunder Force II

Jag hade sparat pengar i ett drygt år. Jag minns den här dagen som om det vore igår, faktiskt (även fast jag å andra sidan knappt minns var jag bor nuförtiden). Jag var 13 bast, hoppade på cykeln och drog iväg till leksaksbutiken Barnens Hus i Östersund med ryggsäcken hastigt slungad över de späda axlarna. Jag köpte en Mega Drive plus Alex Kidd, Golden Axe och Columns. De följande månaderna var underbara, minns jag. Det är nog ingen särskilt fet överdrift att fastslå att jag lirade Golden Axe mer än vad jag spelat något annat 16-bitarsspel (möjligen ndantaget Streets of Rage, då). Segas "launch titles" till Mega Drive var en ljuvlig samling kvalitetsspel och även om variationen sett till speltyp av lite snäv anser jag att detta var en mycket stark line-up. Allt utom Thunder Force II älskades besinningslöst av undertecknad.

Super Nintendo [11:e april 1992]
• F-Zero
• Super Mario World
• Super Tennis

Precis som i fallet Saturn höll sig Nintendo till tre egenutvecklade superspel när de släppte Super Nintendo. Och såhär 25 år senare känns det som en cool sak att göra. Det visar på ett stort självförtroende och med tanke på hur vi idag rankar framförallt Super Mario World som det bästa Mario-spelet genom alla tänkbara tider, är det lätt att kora denna skrala samling "launch titles" till en av de bästa någonsin. F-Zero var stilbildande, utmanande och superläckert medan Super Tennis med enkelhet står sig som ett av de främsta sportspelen jag testat - fortfarande. Jag minns hur jag lånade min grannes konsol ett par veckor efter releasen och lirade dessa tre så ögonen blödde. Bra spel, bra konsol.

Detta är en annons: