Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Gamereactor
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Gamereactor Sverige
artiklar
Super Mario World

Spelet som startade allt (Fredrik)

Dags för Freddan att berätta lite om spelet som fick honom att börja toksamla på allt vad spel heter


Julen 1992 var ett magiskt ögonblick. Det var då som jag och mina syskon packade upp ett sprillans nytt Super Nintendo med spelet Super Mario World. Jag var endast sex år gammal men jag hade sedan tidigare lärt älska den lilla rörmokaren tack vare de populära VHS-filmerna som min mor hyrde åt mig på min lokala videobutik, och självklart hade jag också tagit chansen att spana in mina syskon när de lirade Nes-spelen. Super Mario World var däremot det första spelet jag fick glädjen att avnjuta själv och det blev också mitt första och kanske det viktigaste minnet någonsin.

Idag är Super Mario World ett minst lika viktigt spel. Det är precis lika viktigt som det var för 25 år sedan. Varje gång jag stoppar in kassetten i min 16-bitars konsol så översköljs jag av en svärm nostalgiska minnen. Idag finns det såklart en hel del spel som jag anser vara bättre än Super Mario World, men det är alltså Marios fjärde stationära äventyr som har väckt liv i mitt enorma, och ganska sjukliga TV-spelsintresse. Jag minns fortfarande mina första, vacklande steg ute på Yoshi's Island och hur mina läppar bredde ut sig i ett stort flin.

Super Mario World
Detta är en annons:

Känslan var underlig, men fin och varken mina favoritprogram Power Rangers eller Widget kunde göra mig lyckligare. Det här var något betydligt fräckare. Jag fick alltså kontrollera händelserna på skärmen på eget bevåg och jag minns såväl mitt första möte med den supergulliga dinosaurien Yoshi. Det var ett fint ögonblick och förmodligen det viktigaste sammanträffandet jag har haft med en karaktär någonsin. Jag blev kraftigt förälskad och minns dessutom hur ledsen jag blev varenda gång han bestämde sig för att springa ner i en stor, mörk avgrund för att dö. I min värld fanns det bara en Yoshi och tankarna att springa tillbaka för att hämta ett nytt, grönt litet sällskapsdjur fanns liksom inte.

Koji Kondos välkomponerande musik var av bästa slag och jag diggade som en tok till varenda liten ton som spelades ur vår TV-apparat. De färgsprakande banorna bjussade på en härlig upptäcktsfärd och spelets världar var unika på sitt lilla sätt. Chocolate Island blev snabbt en favorit och jag minns också hur jag och mina syskon kämpade i veckor för att försöka hitta alla nycklar i Star World. En av de mest spännande aspekterna var de mardrömsliknande slotten som infann sig i slutet på varje värld, och jag börjar fortfarande rysa kraftigt när jag tänker tillbaka på all den obehag som blottade sig när mitt 6-åriga jag bevittnade en stor, röd dörr i vetskap av att en av Bowsers illasinnade släktingar väntade där inne för att sätta stopp för min framfart.

För en liten grabb som knappt hade slutat med blöjor så var Super Mario World inget enkelt spel, men tro det eller ej så tog jag mig hela vägen till Bowser och knäppte honom på näsan. Ett kraftigt lyckorus tog plats i min lilla pojkkropp när Mario äntligen fick sin prinsessa och eftertexterna rullade på skärmen. Speciellt för en miniatyr-Fredrik på bara sex bast. För mig var detta ett stort ögonblick och jag hade verkligen åstadkommit något sagolikt. Efter månader av slit hade jag äntligen klarat mitt första spel, och jag minns också att mina syskon hade låst upp den ultrasvåra special världen samt hur fruktansvärt coolt det var när årstiden ändrades från vår till höst och fienderna liknade Mario.

Super Mario World

Det är ofattbart svårt att tänka tillbaka på de fina stunder jag hade tillsammans med Super Mario World utan att mina ögon tåras. Det är fortfarande ett fantastiskt spel men det är egentligen inte därför som jag väljer att spela igenom det cirka 1-2 gånger per år, utan främst för att jag vill bli påmind om vad det var som formade mitt liv. Strax därefter lyckades jag också ta priset som en av kvarterets mest bortskämda ungar eftersom allt mitt eviga tjat efter nya TV-spel gjorde att jag mest troligt hade en av landets största Super Nintendo-samlingar redan som liten. Om nu inte mamma hade gett oss denna fantastiska julklapp så är jag inte helt säker på om mitt intresse hade varit lika stort. Vem vet! Jag kanske hade varit inriktad på musik. Tack, mamma!

Detta är en annons: