Hetast just nu (1)

OLIVER THULIN
• Red Dead Redemption 2
Egentligen är jag mer av en Grand Theft Auto-kille än vilda västern-knarkare. Jag älskar hur Rockstar skildrar gangstervärlden, våldet, sveken, lojaliteten och den amerikanska drömmen i GTA-serien och även lyckas göra det på fräscha sätt för varje ny titel. Jag älskar hur de perfekt balanserar mellan kaotisk lekfullhet, tidsaktuell samhällssatir och blodigt allvar i de spelen. Samtidigt kan jag inte vara sann mot mig själv om jag inte erkänner att jag trots allt det håller av Red Dead Redemption som deras finaste verk hittills. Vad rockstjärnorna gjort för tuffa förortsgangsters i Grand Theft Auto gjorde de för hårda, bittra laglösa banditer i Red Dead.

Det hade inte samma spelmässiga omfång som Grand Theft Auto IV och V har. Det är svårt att konkurrera med sportbilar, slagsmål och stridsplan när du har häst och vagn att komma med, i det avseendet. John Marstons berättelse var dock knäckande engagerande och erans autenticitet var att dö för. Bara faktumet att jag vet att jag kommer få mer av den varan i Red Dead Redemption 2 gör att spelet kniper förstaplats för de hetaste spelen just nu för mig.

• God of War
Att få se Kratos återvända till rampljuset i helskägg på förra årets E3 var en omtumlande upplevelse. Dels för att det faktiskt ser riktigt bra ut men också för att det verkar såpass annorlunda från tidigare spel i serien. Jag tokälskar verkligen God of War-spelen och varje gång någonting vi älskar förändras drastiskt är det lite läskigt. I vissa fall leder renoveringar som dessa till mästerverk som Resident Evil 4, men i andra lämnas man med något som inte ens är igenkännbart längre.

Samtidigt var det väl i ärlighetens namn hög tid för den gamle spartanen att få en "makeover", och valet av inramning är minst sagt kittlande. Med den nordiska mytologin som kuliss finns det gott om utrymme att ge Kratos, som ju i mångt och mycket förintat allt som den grekiska mytologin hade att komma med, nya och fräscha utmaningar. Jag ser fram emot att få reda på hur karln ens lyckats ta sig till sitt nya, kallare hem. Jag ser fram emot att få lära känna karaktären lite bättre och att få se hur hans relation till son formar och påverkar honom. Förhoppningsvis har inte Santa Monica Studios tvingats offra seriens episka spektakel till förmån för en "mognare" berättelse, utan att de lyckats balansera upplevelsen till att erbjuda det bästa av två världar.

• Star Wars Battlefront II
Av alla stora, världsslukande varumärken som finns i världen är ingenting coolare än Star Wars. Jag diggar Musse Pigg, Super Mario och Batman lika mycket som alla andra tjommar men Stjärnornas jävla Krig är en best i en helt annan liga. Dice första försök på att förverkliga den ultimata Star Wars-fantasin år 2015 lämnade en del att önska, dock. Frostbite är en maffig motor så spelet såg helt makalöst ut och Dice är bäst i världen på fläskigt ljud. Audiovisuellt var Battlefront allt man någonsin kunnat önska sig, i princip.

Det var innehållet och kanske framförallt djupet som saknades. Bandesignen var rörig och det fanns inte lika mycket utrymme för spelaruttryck och taktik som i, säg, Battlefield-spelen. Men Battlefront 2 ser ut som ett mycket matigare paket. Vi kommer få en regelrätt enspelarkampanj berättad ur ett nytt spännande perspektiv, större fokus på rymdstrider och multiplayer-slag under alla tre stora Star Wars-eror - bristen på innehåll ser helt enkelt ut att vara löst till uppföljaren. Kan de få till ett bra speldjup genom att tänka om sina spellägen och regelverk på ett smart sätt kan detta bli något väldigt, väldigt speciellt.

ANDREAS BLOM
• Red Dead Redemption 2
Till slut gick det så långt att flera av mina kollegor nästan mobbade mig för mina ettriga förhoppningar om att vi en dag skulle få se en uppföljare till mitt favoritspel - Red Dead Redemption. Men jag och Lisa vägrade ge upp hoppet och den 20:e oktober förra året hände det. Jag befann mig på museum då jag, via sms från en polare, fick bekräftelse på att mitt drömspel hade visats upp. Jag hade mina förhoppningar på vad spelet skulle handla om (och det har jag fortfarande) men där och då var allt det där sekundärt och spelade ingen roll.

Efter att ha sett trailern fler gånger än Homer Simpson yttrat "Do'h" under de senaste 28 åren, känns det som mina förhoppningar faktiskt införlivats. Mer eller mindre. Jag vill se en historia om vad som hände innan John Marston blev den ärrade och älskvärda herre vi lärde känna i första spelet. Jag vill se Vilda Western under dess glansdagar och höra historier om tåg och dilligensrån, guldjakten i Kalifornien. Jag vill kliva in på en saloon och verkligen känna doften av whiskey och krutrök, sekunden innan någon säger något förhastat och stället förvandlats till ett dödläge. Jag vill rida på de vida vyerna, springa i kapp med bufflar och se ångloket frusta i fjärran. Jag vill campa under stjärnorna tillsammans med Dutch Van Der Linde och han gäng och se solen gå ned vid horisonten. Red Dead Redemption 2 kommer bli ett mästerverk och jag räknar redan dagarna. Och kan skriva en hel artikel om varför jag ser fram emot det och vad jag vill se i det.

• Cuphead
Jag älskar Disney och allt som är tecknat, i princip. Därför blev jag själv inte förvånad då jag, efter att ha sett uppvisningen 2014, blev omättligt sugen. En 2D-plattformare att springa igenom tillsammans med en polare eller solo är inte det första som lockar utan det är stilen som tog ett järngrepp om mig. Det ser ut som det är direkt klippt ur 30-talets handritade filmer och ljudlagt på exakt samma sätt - dramatisk jazz synkroniserad med händelserna på skärmen. Jag längtar så mycket efter de utlovade bossfighterna (som ska vara 30 till antalet) att det svider, och då det försenats ett flertal gånger ökar bara intresset ännu mer. Kan tiden användas till att polera spelet? Lägga till ännu mer innehåll? Kanske massvis med dagböcker som detaljerat beskriver hur MDHR återskapat en svunnen tid på dagens format? Eller något helt annat?

Oavsett anledning vill jag när det väl släpps se en varierad upplevelse som passar alla. Jag ser framför mig en barnsligt enkel joggingrunda som om man drar upp svårighetsgraden kan förvandlas till en djävulsdans utan dess like, al'a svårighetsgrad av den gamla skolans spel. Och jag vill ha det nu.

• Agent
Ja här har vi ett spel som i vissa kretsar är lika mytomspunnet och inhöljt i hemligheter som Half-Life 3. Historien om Rockstars Agent började redan 2007 och har sedan pitchen varit lika tyst som mimföreningens årsstämma. Den offentliga sidan av spelet har sedan 2009 (då det utannonserades under samma års E3) bestått av spekulationer och varumärkesregistreringar hit och dit. Först trodde jag att det förvandlats till L.A Noire men blev ganska hårt rättat på den punkten, men det gjorde inget. Enligt Rockstars egna meddelande så kommer vi som spelare få följa med på en resa genom det sena 70-talets paranoida värld fylld till bredden med spionage, kontraspionage, politiska osäkerheter, mord och såklart mer mord.

Med avstamp i det faktum att det fortfarande är planerat exklusivt för Playstation 3 finns det följaktligen inte så mycket att säga om det. Så därför hade jag tänkt spekulera och babbla lite fritt, helt och hållet. Jag skulle faktiskt vilja spel som polis. Tänk er att glida runt som kriminalare under de utsvängda brallornas era och leka arga leken med underhuggare i jakten på de stora Pablo Escobar-nissarna. Jag fantiserar om korruption inom kåren och en sydlig del av förenta staterna, dränkt i allt som hörde 70-talet till. Lägg sedan till kalla krigets rasande konflikter och fulspel i maktens korridorer och jag är fast. Avslutningsvis vill jag bara nämna att allt det här under Rockstars säkra fingertoppar inte kan bli annat än underbart. Om det nu fortfarande existerar, vill säga.

KRISTIAN KASK
• Middle Earth: Shadow of War
Året var 2014. Vi var mitt uppe i en utdragen trilogi av, på sin höjd, mediokra filmer baserade i Midgård. Allt hopp om ett bra spel i Tolkiens-värld hade slocknat. Men då, som en blixt från en klar himmel, dök Middle Earth: Shadow of Mordor upp. Det lånades ganska friskt från andra spelserier och det går ju inte direkt att säga att spelet höll sig till Tolkiens kanon, men det fanns något som fick spelet att sticka upp ur mängden, Nemesis-systemet. Att under spelets gång kunna skapa egna små rivaliteter och berättelser med alla de olika orcherna i Mordor var något helt nytt som verkligen fick det att kännas som att vi var i en ny konsolgeneration. Spelet var inte bara snyggare än på förra generationens konsoler, den nya hårdvaran utnyttjades för att skapa ett nytt djup i spelet. Vi är nu bra mycket längre in denna konsolgeneration, så det är riktigt intressant att se vad teamet hos Monolith lyckats lära sig under åren som gått. Det som visats upp av det uppdaterade Nemesis-systemet är ordentligt imponerande och det ska bli riktigt kul att sätta händerna på spelet i augusti.

• Sea of Thieves
Jag är nog inte ensam om att ha drömt om att leva som pirat, om att segla runt på de sju haven och göra precis som jag vill. Att jag var i perfekt ålder när filmer som Pirates of the Caribbean och Master and Commander släpptes skadade nog inte. Jag har under mina år stött på ett och annat spel som försökt uppfylla den drömmen, spel som alla lyckats till varierande grader. Senaste spelet som gav mig det jag ville ha var Assassin's Creed IV: Black Flag, min absoluta favorit i Assassin's Creed-serien. Att mina förväntningar på Sea of Thieves är skyhöga är ju då föga förvånande. Spelet ser ut att uppfylla det jag vill ha av ett piratspel, den utlovade skörbjuggen klarar jag mig helst utan, och att i stort sett alla som spelat det hyllar det sänker ju inte direkt förväntningarna. Sea of Thieves lär med största sannolikhet dyka upp på E3 även i år, och vi får då förhoppningsvis ett mer konkret lanseringsdatum än ett vagt "2017". Hur det än blir med datum ska det bli intressant att se vad moderna Rare kan åstadkomma.

• Destiny 2
Jag var nog inte fullt så besviken på Destiny som många andra verkade vara. Visst var det lite fattigt med story, att tvinga en ur spelet för att läsa på om bakgrundshistoria var inte heller ett särskilt smart drag, men själva spelet var ändå kul. Och det tycker jag trots att jag aldrig nådde spelets höjdpunkter, räderna. De kortare Strike-uppdragen var underhållande nog för min del, och kände jag mig sugen på att spela något lite mer avslappnat och inte fullt så tidskrävande kunde jag alltid patrullera runt lite här och var i solsystemet. Destiny var långt ifrån perfekt, men att stå och skjuta hjärndött på en grottmynning var ibland precis det jag var sugen på för att slappna av lite.

Att se vad Bungie nu lärt sig under ett antal år av kritik och spelarrespons kommer bli riktigt intressant. Att vi kommer få smidigt och bra gameplay är i stort sett givet, det är ju trots allt Bungie, allt annat vore total katastrof. Mer och lättillgängligare story hoppas jag också på, och jag är nog inte ensam om det. Att vi dessutom kommer få mer Nathan Fillion är ju självklart en bonus.

Del två (av tre) kommer under morgondagen.