Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
artikel

Hetast just nu (3)

Det kommande året ser direkt oförskämt stekhett ut och här på Gamereactor har vi valt ut tre spel var, som vi på redaktionen längtar efter...

  • Text: Redaktionen

Kan Sledgehammer knäcka Battlefield 1 med kommande WWII?
Detta är en annons:

KENNY GUSTAFSSON
Spider-Man

Kommer det som en överraskning att vi ser Spider-Man på min personliga topp? För mig så finns det inget spel, med vår käre blåröda spindel, som bräcker den klassiska titeln "Spider-Man" till Playstation (1). Men jag skulle ljuga om jag sa att mina förhoppningar på Insomniacs nya Spider-Man-titel till PS4 inte är enormt stora. Jag vill se ett superhjälte-spel i samma höga klass som Rocksteadys Arkham-serie. Men istället för de mörka och kalla gatorna som Gotham City bjöd på så vill jag bli introducerad till en snygg miljö full av det liv och ljus som Spider-Man är känd för. Samtidigt så hoppas jag på en stark berättelse fullproppad av klassiska skurkar. För om det är något som Spider-Man har till sin fördel så är det hans bibliotek av blandade elakingar. Potentialen för unika och roliga bossfighter finns om man bara lyckas få in spelmekaniken på rätt sätt.

Nu ber jag till seriegudarna för att Spider-Man (PS4) inte ska hamna på den där "helt ok/bra"-nivån som hjältens titlar konstant har landat på under de senaste åren. Jag hoppas även på att Sony och Marvel slänger ut massor av ny info på E3 som håller mina förväntningar på topp, för just nu har det varit ganska tyst om spelet. Förhoppningsvis så kommer jag snart att få svinga runt som min favorithjälte och luta mig tillbaka med samma härliga känsla som jag hade som barn.

Kingdom Hearts III
Jag sitter för tillfället och spelar igenom samlingsboxen med Kingdom Hearts till min PS4 Pro, och det har fått mig att inse att jag länge har saknat något i mitt liv.. en ny chans att få resa mellan olika Disney-världar tillsammans med Kalle och Långben vid min sida. I mina yngre dagar läste jag en ofta serietidningar med Kalle Anka samtidigt som jag fastnade ordentligt för Final Fantasy IX. Dagen när min pappa plockade med sig Kingdom Hearts till mig på min födelsedag blev därför som en glädjefylld käftsmäll rakt i ansiktet. Något som jag aldrig glömmer.

Men det har gått alldeles för lång tid sedan sist, och när vi äntligen fick en bekräftelse på att Kingdom Hearts 3 är under utveckling så kunde jag inte göra mer än att applådera. Visst, jag har väl inte varit särskilt intresserad av att dyka ner i alla sidospår som spelseriens (krångliga) berättelse har byggt upp, men det stoppar mig inte från att vilja ha mer. Förhoppningen är att man breddar med fler Disney-världar än tidigare och att vi får se mer av spelet på E3. Däremot så har jag inte bråttom. Square Enix får gärna ta all den tid som de behöver, så länge de lovar att ge mig en uppföljare som inte gör mig besviken.

Marvel vs Capcom: Infinite
Jag ska erkänna att jag aldrig har varit ett särskilt stort fan av Street Fighter, även om fightning-genren är en av mina favoriter på spelfronten. Men i.o.m. att jag är en missbrukare av Marvel så var det såklart omöjligt att hålla sig borta från spelserien Marvel vs. Capcom. Och nu när ett nytt spel är på ingång så har jag svårt att sitta still. Jag gillar att man kommer att hämta inspiration från Marvels filmuniversum, men samtidigt så var jag på förhand lite rädd för att designvalen skulle gå ifrån serietidningarna alldeles för mycket. Men i det senaste klippet, med mördarroboten Ultron, så ser vi att spelet fortfarande lutar en hel del mot serietidningarnas originella design. Och det fick mig att andas ut.

En annan bit som jag verkligen gillar är att Infinite kommer att bjuda på ett single-player läge med en två timmar lång berättelse. Även om jag egentligen har som roligast när jag spelar bredvid mina vänner, hemma på soffan, så är det ett tillägg som jag verkligen har uppskattat i andra moderna fighting-spel. Sen ska det bli otroligt spännande att få se vilka spelbara karaktärer som kommer att visas upp. Jag är (såklart) mest spänd inför att få se vilka hjältar och skurkar som ramlar in från Marvels värld, och hoppas att vi ska få se en och en annan överraskning.

Remember Me-studions kommande actionrollspel ser fantastiskt bra ut.

JONAS MÄKI
Red Dead Redemption 2
Det första Red Dead Redemption är en av mina absoluta favoriter någonsin. Det kombinerar favoritintressen som western, USA, historia, spel och öppna världar till något mycket, mycket större tack vare Rockstars fingertoppskänsla för berättande. Efter att ha spelat igenom det flera gånger, avnjutit multiplayer-delen i hundratals timmar så inleddes Den Långa Väntan. På uppföljaren. Men Rockstar är inte utvecklaren som stressar fram något och när Grand Theft Auto V bara sålde, sålde och sålde lite till så insåg jag att det här kommer ta ett tag. Och det gjorde det.

Men sent förra året var det äntligen dags att utannonsera att serien är på väg tillbaka igen. Även om inget visats (och Rockstars spel släpps när de är klara, så förseningar är inte ovanliga) så ska det kommer någon gång under hösten och hype-mätaren är så högt ställd att jag får salivbrist bara av att tänka på det. Det finns liksom ingen hejd för hur makalöst bra detta kan bli, och Red Dead Redemption 2 är mitt mest efterlängtade spel - med råge.

Call of Duty: WWII
Nu har Mäki allt tullat på rakvattnet, tänker du kanske? Men inte då. För det är helt enkelt så att jag alltid varit ett stort fan av Call of Duty, möjligen undantaget Ghost och Advanced Warfare. Och tvåan hör rent av till ett av mina absoluta favoritspel någonsin. Det var så fruktansvärt bra och röjigt, och att det baseras på en av de historiska epoker jag tycker är mest intressant gjorde inte saken sämre. Och mer än så behöver väl kanske inte sägas va? Call of Duty är ju i år som du säkert vet tillbaka i andra världskriget, och sedan serien sist lät oss peppra nazzar har enorma framsteg gjorts både kring teknik och berättande i spel.

Nu tror jag benhårt att vi har en riktigt bra kampanj att se fram emot där vi får uppleva denna fasorna fasa till krig från slagfältet. Kriga mot en tungt beväpnad och förskansad fiende med stor erfarenhet, en fiende som dessutom är ökänd för sin grymhet. Och i multiplayerdelen är det tillbaka till grunderna, där det inte längre krävs jetpacks, väggspringande och annat för att göra det underhållande. Bara du, din bössa och helst vettig strategi. Rätt skött - Sledgehammer är kompetenta - kan detta bli precis hur bra som helst och jag har inte varit såhär sugen på ett nytt spel i serien sedan det första Modern Warfare.

Super Mario Odyssey
Egentligen är det inte så komplicerat. Sedan Super Mario Bros släppts hör en Super Mario-titel till mina fem bästa spel under alla konsolgenerationer utom den sjätte (Gamecube). Vi behöver inte gå längre tillbaka än Super Mario 3D World till Wii U för att få se vilken lekfullhet och enastående fantasirikedom Nintendo besitter, och hur de aldrig tycks vara rädda att pröva något helt nytt.

Och det är exakt detta de verkar göra igen med Super Mario Odyssey. Ett Super Mario-spel som utspelas i en riktig värld med ovanligt stor frihet. Informationen om det är ännu knapphändig, men det råder ingen som helst tvekan om att potentialen för något alldeles extra finns där, och det ska bli kul att dessutom kunna avnjuta spelet både hemma på TV:n och resande fot. Allt annat än ett totalt mästerverk, vore en besvikelse för min del, så känn ingen press Nintendo.

Folket bakom Ratchet & Clank gör Spider-Man rättvisa i höst, eller?

LISA DAHLGREN
Red Dead Redemption 2
Jag har aldrig någonsin varit så emotionellt investerad i ett spel som jag var när jag spelade Rockstars Red Dead Redemption 2010. Huvudkaraktären var, och är än idag, en av de absolut bästa och mänskligaste spelkaraktärerna jag någonsin spelat som, sidokaraktärerna var även de mästerligt skrivna (Dutch van der Linde är fortfarande min favoritantagonist någonsin) och spelvärlden var, för mig, obeskrivligt, oöverträffligt bra då. Jag har lirat igenom första Red Dead Redemption 12 gånger sedan release så att jag längtat efter en uppföljare kommer knappast som en överraskning. Jag har följt Rockstars releaseschema och viftat bort alla "Det blir inget Red Dead Redemption 2"-uttalanden, för Red Dead var för bra för att sluta efter ett mästerligt lir.

Min pepp och min hoppfulla inställning visade sig, efter att jag hoppat på Gamereactor-tåget, delas av herr Blom och när bilden föreställandes ett hattklätt, winchesterbärande gäng mot röd bakgrund dök upp på Rockstars sociala medie-kanaler fylldes Skype-rutan med våra förhoppningar. Jag vill, likt Andreas, se en prequel. Helst vill jag få ta klivet ner i skorna på Dutch och se westernsagan från hans perspektiv, men egentligen vet jag ju att jag blir glad vad det än är jag får - Rockstar har inte gjort mig besviken hittills.

God of War
Mindre väntat, för min del, än min otroliga pepp inför Red Dead Redemption 2 är den jag har inför årets God of War. Jag har aldrig varit speciellt intresserad av hack'n'slash-genren, räknar man bort Dynasty Warriors-serien som jag lirade maniskt som barn, har jag aldrig gillat att spela actionlir vars huvudmekanik är button mashing. Det enda undantaget har än så länge varit God of War 3, den tredje och senaste numrerade delen i serien, som jag lirade utan att ha testat de tidigare. Jag fullkomligt älskade det och mitt hat mot Hermes sedan guden trampat sönder min stad i Zeus: Master of Olympus vädrades rejält (och som jag njöt). Det var snyggt, det flöt på otroligt bra, karaktärerna var stenhårda och bosstriderna var episka. Jag älskade att lira God of War 3, men det var många långa år sedan jag upplevde det för första gången (och första gången bjuder ju, som alla vet, alltid på bäst upplevelse).

God of War-fans väntade på nästa del och jag glömde nästan bort den gråbleka halvguden på vägen. Helt plötsligt, som en blixt från klar himmel, dök Kratos upp på skärmen under E3 förra året i helt ny kostym (och med en son som inte är en Last of Us-Ellie med pilbåge, om man säger så). Greklands mytologiska berg har bytts ut mot vårt egna mytologiska Midgård vilket, givetvis, höjer peppen ganska rejält och av det vi har fått se verkar utvecklarna jobbat om spelmekaniken ganska rejält. Det ska bli otroligt kul att se hur totalomställningen fungerar när spelet väl släpps och jag ser verkligen fram emot det kommande God of War.

Vampyr
Som den Twin Peaks-fanatiker jag är hann inte speciellt lång tid passera innan jag totalälskade Dontnods Lynch-kärleksbrev i spelform Life is Strange från 2015. Det episodbaserade hipsteräventyret var otroligt välgjort och den konsekvensbaserade handlingen var riktigt riktigt bra. Efter att ha lirat spelet hela tre gånger kände jag mig dock ganska klar och började längta efter en uppföljare. När jag, senare samma år, fick se en trailer för Vampyr lades längtan efter ett Life is Strange 2 åt sidan och jag lade allt fokus på det kommande tredjepersonsaction-liret.

Dontnod slopade både episodformatet samt peka & klicka-elementen och bytte ut dessa mot ett renodlat actionlir i tredjeperson med vampyr-tema och semi-öppen spelvärld. Det ska bli otroligt kul att se hur de hanterar alla dessa total-ombytta aspekter och jag ser fram emot ett mörkare vampyr-spel (ett sådant har jag trots allt längtat efter sedan ett av mina favoriter Vampire: The Masquerade - Bloodlines släpptes 2004).

Länk till de tidigare delarna av denna artikelserie hittar du här.

Detta är en annons: