Berättelsen om Diablo

Det hela började för mer än 16 år sedan. Ett, även för den här tidens standard, ytterst litet utvecklingslag vid namn Condor ville skapa ett modernt äventyrsspel med inspiration från det redan då antika Rouge - en grafiskt primitiv pionjär i subgenren Dungeon Crawler där det gällde att ta sig djupare och djupare in i en grotta för att till sist möta en svårslagen demon.

Prototypen fick heta Diablo och bjöd på turbaserade strider sedda ur fågelperspektiv. Allt Condor behövde nu var en utgivare. Blizzard, som under den här tiden red på framgångens vågor med två Warcraft-spel på marknaden verkade perfekta.

Sagt och gjort. Blizzard imponerades stort av Diablo men ville kompromissa med Condor på två primära punkter. Först och främst ville man byta ut fågelperspektivet mot ett isometriskt sådant, men den största förändringen var onekligen förslaget att totalt ändra det turbaserade stridssystemet mot ett realtidsbaserat sådant. Condor accepterade emellertid, köptes upp och bytte direkt namn till Blizzard North. Raka puckar.

Få spelutvecklare kan skryta om att de lade grunden för en helt ny subgenre, men Max Schaefer, Erich Schaefer och David Brevik kan faktiskt göra det. Spel som Titan Quest, Torchlight och Deathspank härstammar direkt från konceptet som grundades i och med Diablo som såg dagens ljus på nyårsafton 1996 i USA och fyra månader senare i Europa.

Jämfört med Blizzards andra spel framstod Diablo inledningsvis som en betydligt lugnare historia. Spelet lunkade på i behaglig takt i den lilla byn Tristram där invånarna hävdade att kyrkan led av en förbannelse. Mycket riktigt ledde kapellets källare raka vägen ned till helvetet där ondskan själv, som tagit fysisk form i Diablo, väntade. Samtidigt berättade Blizzard North en historia om tragiska livsöden där goda människor hade blivit korrupta och inte ens gick att rädda i och med ondskans undergång.

Om Rouge skrev bakgrundskompet för Diablo så var det definitivt Blizzard North som skapade ledmotivet. Att kämpa sig djupare ned i helvetet innebar ännu mer otänkbar, banbrytande ondska (och visuell hårdrock) för varje våning där pentagram täckta i blod avlöstes av muterade lik och skräckinjagande slaktare.

Diablo gjorde allt vi tidigare sett rätt. Musiken och atmosfären lämnade ingen oberörd. Samtidigt introducerade man ett helt gäng tekniska detaljer som skulle komma att skilja spelet från mängden. Världen genererades via en motor som lät slumpen avgöra hur grottorna skulle se ut, och på precis samma sätt lämnade fiender olika typer av utrustning efter sig när de besegrats. Varje återbesök kändes därför annorlunda, trots att essensen var densamma.

Det skulle ta mindre än fyra år innan en uppföljare lanserades på marknaden. Diablo II var på alla sätt ett bättre, större, hårdare och roligare spel än sin föregångare. Där originalet begränsade spelaren till en enda gigantisk grotta och lilla Tristram öppnade Diablo II en hel värld där spelaren kunde springa på jordens yta och själv välja vilka grottor han ville gå ned i. Konceptet följde med spelaren genom fyra akter som alla bjöd på unika teman och undertoner - fortfarande genererade via slumpen, förstås. Även berättandet behöll sin mörka tragik i uppföljaren där det till sist stod klart att hjälten från det första spelet nu huserade djävulen själv i sin sargade kropp.

Diablo II införde en del tekniska detaljer som skulle komma att göra det till en långt mer odödlig klassiker än sin föregångare. En av dessa kallades för Hardcore Mode. Här hade spelaren bara ett liv och när karaktären dog var han borta för alltid, något som ledde till omedelbar succé i Blizzards nyskapande onlineläge, där det tävlades och skröts i vem som hade lyckats bäst med sin karaktär.

Tack vare detaljer som denna lyckades Diablo II sälja hela 4 miljoner kopior under sitt första år på marknaden. Sju år senare var det fortfarande bland de 20 mest sålda spelen någonsin i USA. Detta medan Blizzard fortsatte släppa uppdateringar till spelet varav den sista landade så sent som 2010.

Efter den lyckade expansionen Diablo II: Lord of Destruction blev det plötsligt helt tyst om serien som tycktes vara här för att stanna. Istället riktade Blizzard all fokus på Warcraft III och stundande World of Warcraft samtidigt som man bara gav ifrån sig enstaka uttalanden såsom "självklart arbetar vi med del tre, det går bara inte enligt planerna just nu".

Blizzard North började dessutom plötsligt blöda anställda under början av 2000-talet. Tidigare nämnda David Brevik lämnade för att starta upp Flagship Studios och totalfloppa med Hellgate: London och över 30 anställda försvann åt olika håll för att jobba med nya projekt. Samtidigt ökade pressen från Blizzards ägare, Vivendi, som ansåg att Diablo III helt enkelt inte håller måttet.

Blizzard North skrotades helt tillsammans med allt arbete. Ett nytt Diablo III skulle få växa fram på Blizzards högkvarter i Irvine, och det skulle få ta tid - men det visste ju inte vi. Istället skulle vi få vänta tills 2008 innan spelet äntligen visades upp i trailerform under en intern världsturnering i Paris. Den första åsynen av en av de mest efterlängtade uppföljarna någonsin lämnade ingen oberörd, och även om vissa hävdade att spelet fått en alltför färgglad lyster kring sig var den övergripande reaktionen positiv.

När utvecklingen så fortlöpte och mer och mer information publicerades fortsatte kontroverserna. Diablo III skulle, precis som World of Warcraft, komma att kräva konstant internetuppkoppling och det pratades till och med om ett auktionshus där spelare kan betala med riktiga pengar. Samtidigt berättade Blizzard om ett nytt färdighetssystem som skulle få oss att glömma det gamla.

Och nu är vi här... Diablo III är släppt och vi kan konstatera att de nya funktionerna finns där, vad vi än tycker om dem. Spelbutiker över hela världen hade öppet igår natt och Blizzard förberedde till och med sina konsumenter med en utförlig guide som förklarade vilka serverfel som skulle kunna komma att ske under natten. Få andra titlar har lyckats dra till sig den här typen av uppmärksamhet och blivit lika delar folkfest som interaktiv underhållning.

Vår slutliga dom kring spelet kan du läsa snart här på siten. Tills vidare kanske vi möts på fälten utanför Tristram...