Årets design (Årets spel 2017)

(5) Horizon: Zero Dawn
När Guerrilla Games (Killzone) dundrade ut sitt bejublade open world-epos tidigare i år var det många av oss som skrek sig hesa över atmosfären, friheten, den underbara tekniken bakom deras mycket kraftfulla (egenutvecklade) spelmotor samt uppdragen, variationen och det trovärdiga skådespeleriet. Så pass mycket att vi i stort sett glömde bort att prisa den underbara designen, faktiskt. För precis som med så mycket annan design ligger storheten här i att Guerrilla med framgång blandat två motsatser sett till stil och manér, och på kuppen fött formtempo och spänning i ett hav av originalitet som fortfarande förtrollar och kommer så att göra i en lång tid framöver. Spelvärlden i Horizon är rysligt unik och fylld med estetik som helt enkelt bara måste hyllas och därför hamnar detta spel på vår "Årets design"-lista.

(4) Hollow Knight
För att få fram mörker måste det som bekant alltid finnas ljus, och att denna gamla sanningen gått fram till de australienska utvecklaren Team Cherry är tämligen uppenbart när man betraktar studions senaste indiepärla vid namn Hollow Knight. För med sina ständigt närvarande, men ack så dunkla, val av ljuskällor lyckas äventyret gång på gång fånga känslan av helgjutet mörker samtidigt som den insektshärjade skådeplatsen vid namn Hallownest kommer till liv med hjälp av den svältfyllda färgpaletten. Att mycket av grafiken sedan består av utsökt handmålade illustrationer (som drar ens tankar till tidiga Disney-klassiker såväl som till konkurrenten Cuphead) gör saken bara än mer intressant, och likt en dröjande uppenbarelse inser man sakta men säkert att varje bildruta kan klassas som ett smärre mästerverk i takt med att detaljarbetet träder in i blickfånget och ropar på ens uppmärksamhet. Hollow Knight är i och med detta inte bara en av årets trevligaste indietitlar, det är ögongodis i världsklass på samma gång.

(3) Prey
Vid första anblick är Dishonored-skaparnas science fiction-reboot ännu ett spel som låter spelaren ta död på utomjordingar i rymden men det var någonting som var speciellt med den isolerade, alien-infesterade rymdstationen Talos-1 - dess arkitektur och spelytans design. De massiva valven, höga taknivåerna, guldprydda vägg, golv och takytorna och de imponerande designerna som täckte stationens alla rum andades science fiction-art deco. Tillsammans med Arkanes typiska karaktärsdesign och fiendernas integration i omgivningen var en fröjd att kika på och uppleva. Det var heller inte enbart den suveräna art deco-arkitekturen som imponerade, spelvärlden var otroligt väldesignad. Studion är känd för sin nivådesign där spelaren, beroende på vilka förmågor denne väljer att uppgradera, kan ta sig från plats A till plats B på olika sätt och vid olika tillfällen. 2017 års Prey kanske inte var en re-boot trogen Human Head Studios original men det var ett fantastiskt lir med förstklassig design.

(2) Persona 5
Utgivare har länge använts sig av uppiffade skärmdumpar när visar upp sina spel för fansen, och det händer såklart att slutresultatet aldrig lever upp till det som målats upp på dessa enastående bilder. Det finns dock spel som bara måste upplevas i rörelse för att man ens ska kunna förstå hur oerhört stilig och magisk presentationen är - och Persona 5 är just ett sådant spel. Ingen stillbild kommer någonsin kunna göra Atlus fantastiska rollspel rättvisa. De brutalt läckra menyer, den färgglada karaktärsdesignen och de charmiga animationerna vävs samman med lekfulla övergångar och klatschiga musikstycken som man lätt får på hjärnan. Persona 5 är knappast något teknologiskt mästerverk, men spelet är en fröjd för ögat och lär stå emot tidens tand tack vare sin effektfulla design.

(1) Cuphead
Det är få kategorier på denna lista där det varit så oerhört lite diskussion om förstaplatsen som Cuphead på årets design. Studio MDHR slungade oss raskt till det tidiga 30-talets tecknade TV-serier såsom Betty Boop, Popeye och Disneys Silly Symphony och bara vräkte på med mästerlig design som matchade tidsandan perfekt. De läckra bossfighterna startade ofta på ofattbar tjusig nivå för att sedan snabbt eskalera till nivåer som slog det mesta vi sett, någonsin. Ingenstans har det genats, och resultatet ärr ett spel som rakt igenom håller stilen sett till både animationer, teckningar och ljud. De flesta bossfighterna inleddes med ett par snabba dödsfall av att vi helt enkelt bara stod och gapade åt allt som hände. Som att bli ömsint baddad med sockervadd på hornhinnorna av änglar. Varken mer eller mindre.