Svenska
Blog

Min Zelda-oskuld är tagen

Skrivet av 5murfen den 6 november 2017 kl 14:47

Brukar ni också kunna ha musik på som bakgrundsljud till era tankar? Då ska det liksom vara på en sådan där perfekt ljudnivå att det inte stör men man ändå hör. Idag när jag satt och tänkte i bilen på väg hem på lunchen hade jag radiomusiken så och plötsligt snappade jag upp ett "I'm Justin Bieber" och jag ba w00t? Spetsade öronen lite och hörde att det bara var Ozzy som sjöng I'm just a dreamer, kommer aldrig kunna höra den på samma sätt igen. Traumatiskt värre.

Nåja. Det var inte det jag tänkte skriva om, hur otroligt intressant det än var, utan jag tänkte berätta att jag har testat mitt allra första Zelda-spel. Till slut, efter att ungefär en miljon internetmänniskor har tjatat på mig om det de senaste åren. Det enda jag har testat av Zelda innan räknas inte, det var nämligen bara fem minuter av det där spelet där han sitter på en häst på framsidan, det jag fick gratis ihop med min 3DS som jag köpte inför Super Mario 3D Land-releasen. Jag testade några minuter, märkte att man inte kunde hoppa, sålde skiten och spelade Mario istället. Slutet gott, allting gott. Hehe.

För några veckor sedan blev jag påtvingad Breath of the Wild av en av mina vänners ungar som var över på spelkväll. Jag har lite svårt att säga nej ibland så jag lovade att testa det och på Switchen kan man ju till och med se sådant så jag kunde inte direkt ljuga om det. Idag behöver jag lämna tillbaka det så igår kom dagen då jag måste prova (någon annan som gillar att skjuta upp tråkiga uppgifter till dagen före deadline?)(hehe).

Jag hade tänkt ge spelet en halvtimme men jag gav det nog närmare två timmar, ett ganska bra betyg i sig. Det första jag märkte var att man kunde hoppa med Zelda i det här (sorry, med Link menar jag)(ja, jag skojar bara men jag är en av de där som trodde fel förut) och att man även kunde ändra på vad som ska vara hoppknapp så den sitter rätt. Mycket viktigt, jag får panik om jag ska gå långt med en gubbe utan att kunna hoppa (hopp gör att det känns som om man tar sig fram snabbare). Det andra jag märkte var att man inte tänker på den fula grafiska designen när man väl sitter och spelar, man glömmer bort den efter ett tag. Tacksamt nog.

I övrigt tyckte jag att det var riktigt mysigt på flera sätt, passade rätt bra en lat söndagsmorgon. Det var kanske lite långtråkigt ibland för världen kändes ganska så tom med onödigt långa transportsträckor - och herregud vad irriterande att ta sig fram genom snö när man förlorar liv snabbare än man hinner blinka (jag som brukar älska snövärldar och så får jag inte ens gå i snö utan att få stress och ångest, snyft).

Spelet verkar spännande i alla fall, mister Smoke Monster (Man in Black, is that you?) runt slottet verkar läskig och elak så jag hoppas att han dör episkt på slutet (är nyfiken faktiskt). Huruvida jag själv kommer skaffa spelet och köra det senare återstår att se. Jag hade nog inte tvekat om det hade varit ett tjugotimmarsspel men när jag sett att det tar folk runt hundra timmar så blir jag lite avskräckt. Jag har svårt att tänka mig att det kan hålla sig intressant såpass länge utan att bli totalt repetitivt. Men vad vet jag?

Min Zelda-oskuld är tagen

Såhär långt kom jag. Svävade ner över muren.

Annars har det varit Super Mario Odyssey för hela slanten senaste veckorna. Det är riktigt roligt men det saknar en viss Mario-magi så det är inget toppspel eller GOTY för mig. Velar mellan 8.5 och 9 i betyg, får se efter ikväll då sista upplåsbara banan (efter 500 månar) ska klaras.

HQ

Jag har sett Wonder Womannn

Skrivet av 5murfen den 16 oktober 2017 kl 11:55

(Vilken påhittig rubrik, det stod still i huvudet) Igår hade jag tjejkväll med min bestie. Vi lekte biobesökare i hemmabion, knarkade Coca-Cola och smörpopcorn och såg på storfilm (Wonder Woman). Jag hade nog hypat upp den lite för mycket faktiskt för den var inte riktigt som väntat; vet inte om folk höjer den till skyarna på grund av hur dåliga Batman-filmerna är? Klart bättre än Batman ja, men sämre än väntat. Första halvan var rätt skön men sedan vet jag inte vad som hände. Den var liksom fånig på fel sätt, ogillade hur de filmade actionscenerna med konstig slowmo och ibland uppspeedat. Inget kändes... rätt.

Gal Gadot är distraherande vacker (hon borde för övrigt ha fått spela Lara Croft istället för Vikander), men hon har en ganska störig röst och jag förstår mig inte på den konstiga dialekten de valt att använda. Jag är jättekänslig för röster (tyvärr, blir ibland tokig av min egen i huvudet) och det påverkar jättemycket om jag älskar en film eller inte (istället för bara gillar). Som nya Spiderman - mot slutet av den ville jag bara stoppa fingrarna i öronen för att slippa höra honom. Gadot var väl inte lika illa som nya tjat-Spidey men hon låter konstant förkyld, eller något. Tur hon är så snygg ändå, hon ser seriöst ut som en amazon. Hur kan det ens existera en människa med sådana perfekta, rena drag? Förstår inte. Tror jag tappade andan första gången jag såg henne i bild, haha.

Jag har sett Wonder Womannn

Anyways. Testade 4K-versionen (uppgraderade bion för någon vecka sedan) men det kändes inte riktigt bra gjort, har inte jämfört med bluray-versionen dock. Lite brusigt, som om de spammat sönder skärpa-knappen. Det fanns inte heller någon bra subtitle på den skivan; ingen ren engelska, vilket jag föredrar (fanns bara sådan där dryg för hörselskadade) och ingen svenska. För det mesta gick det bra att höra ändå men ibland blev flera av karaktärernas röster/dialekter lite för grötiga.

Hade en grym kväll oavsett, filmen var liksom inte dålig och jag hade roligt sällskap. Är ni sugna på att se Wonder Woman kan ni nog vänta tills den gått ner lite i pris (om ni inte tycker det är värt bara för ögongodiset Gadot då)(ganska värt, faktiskt).


Uppenbarelse: När det gäller film verkar jag gilla Marvel mer men när det gäller comics har jag hittills föredragit DC. När det gäller TV-serier tror jag det är DC som levererar bäst? Lustigt.

HQ

Mer utrymme för mina comics

Skrivet av 5murfen den 3 oktober 2017 kl 14:55

Ibland får jag dryga ryck som jag alltid ångrar medan jag håller på men sedan oftast blir nöjd med när allt väl är klart. Som i somras när jag fick för mig att riva ut garderoberna och fixa en bokhylla i hobbyrummet; det var mycket drygare än väntat. Eller den gången jag fick för mig att fixa ett retrorum i gästrummet; det var inte så bara det inte. Sådana saker.

Sedan finns det de där gångerna jag får för mig att ge ett rum en ommöblering eller annan mindre ändring, bara för att det är en sorts förändring jag faktiskt gillar och nog till och med behöver. Sådan har jag varit så länge jag kan minnas, ibland nöjer jag mig med att byta ett par gardiner men andra gånger flyttar jag runt på allt i hela rummet.

Nu har jag fått för mig att slänga ut min älskade men mossiga stationära dator (med tillhörande dubbla skärmar, skrivbord, hurts och megastol) för att istället skaffa en laptop. Jag jobbar framför en dator med olika uppgifter hela fucking dagarna och det har helt förstört mina intressen inom det området. Det är inte längre kul att sitta framför en dator på fritiden, det är inte längre kul att fota och redigera bilder (lite sorgligt faktiskt), det är inte längre kul att hobbypyssla med Adobes olika kreativa program (eller okej, ibland är det fortfarande kul med Premiere Pro och Photoshop, men inte på samma sätt som förut)... En laptop kommer passa mig bättre och jag kommer få massa extrautrymme i hobbyrummet.

Mer utrymme för mina comics

I helgen köpte jag och slängde ihop en bokhylla för mina comics (som nästan växt ur den gamla konsolhyllan) och för en del av mitt konstnärsmaterial. Nu har comicsamlingen plats att växa (vilket den behöver, har hur mycket som helst på min önskelista för det kommande året *klappa händerna när du är riktigt glad* (förlåt om ni fick den dryglåten på hjärnan nu)) och jag kommer få bättre utrymme för målande och pysslande.

För tillfället ser rummet ut som ett smärre renoveringsprojekt och jag blir trött bara av att titta in där (därför ni bara får se en del av hyllan, hehe), men jag hoppas det kommer vara värt det. Än har jag inte slängt ut min gamla dator för jag tänkte försöka orka klippa ihop en (tillfälligt) sista vlogg först men jag hoppas hinna sätta mig med avinstallationer etc i helgen. Längtar! Och bävar. Hatälskar mig själv ibland.

zZznark (och SNES Mini)

Skrivet av 5murfen den 2 oktober 2017 kl 09:43

Hej måndag, kan jag inte få sova lite till? Så sjukt trött idag, börjar verkligen bli dags att koppla in Mr. Wake-Up Light igen (gudomlig uppfinning, för övrigt). Har inte haft världens vildaste helg direkt men har haft det väldigt bra (förutom att jag inte fick något Danganronpa V3 i fredags, snyft); önskar helgen kunde vara eeeeen dag till bara. Eller hundra, hiho.

I fredags släpptes Mini-SNES och den är precis så gullig som man kunde vänta sig. Liten och söt men otroligt välbyggd. Så gott som en exakt kopia av originalet, minus öppning för kassett då (synd, hade varit awesome om de sålde små kassetter med spelsamlingar, SHUT UP AND TAKE MY MONEY liksom).

Jag älskar att de gjort en lucka att öppna för kontrollerna så den ser ut som originalet när de är oinkopplade. Sladdarna för kontrollerna är lite längre den här gången (NES Mini-längden var ett skämt)(ibland har längden faktiskt betydelse) men de är fortfarande rätt korta så det är bra att förlängningskablarna jag köpte till mini-NES passar till dessa med. En bra liten manick men många fina spel.

zZznark (och SNES Mini)

Så brusig bild, känns dåligt att publicera men det var allt jag hann ta i helgen...

Har ni testat den än? Vilka är era favoritspel i så fall? Bilder på spelen som är med. Själv känner jag att jag dras mest till Kirby, trofasta gamla SMW och DKC, samt Yoshi's Island (baby-Mario till trots). Jag har förstås en del helt nytt att upptäcka också (Earthbound sägs ska vara bra?), jag bara dras till det bekanta först.

Skönaste bossen någonsin

Skrivet av 5murfen den 28 september 2017 kl 21:36

Asså Mario blir sååå BURN!-ad av den tredje bossen i Mario + Rabbids, Operarabbiden Phantom. Han framför en operasång om Mario och vartenda ord är ren pricksäkerhet och jag har aldrig hört något roligare. Förlåt Mario, jag älskar dig, men åh <3

Lyssna själva:

Länk till årets låt alla kategorier.

Det här spelet är helt sjukt fucking awesome, jag skojar inte.

Skönaste bossen någonsin

Nu har jag klarat tre slutbossar och alla på första försöket (men i tredje hade jag bara älskade Rabbid Yoshi kvar stående när det var över så måste ta perfect på den senare)(han fick förresten ta över för Peach så nu slipper jag gilla henne, yay). Jag har tagit alla challenges i värld ett och två och nu ska jag ge mig på de i värld tre innan jag börjar med fjärde världen. Älskar det här spelet så, så mycket! Förutom att jag går vilse hela tiden... En karta hade varit trevligt att ha.