Jag antar att man kanske borde ha förväntningarna i schack när Obsidian nu släppt Grounded till Playstation 5. Det är ett spel helt optimerat för PC och Xbox Series S/X, och därför är det inte alls konstigt att Digital Foundry nu landat i att spelet tekniskt inte riktigt håller måttet till Playstation 5.
Efter att rankat Tarantino, och Denis Villeneuve och Adam McKay, för en sisådär sex miljarder år sedan, har det inte blivit några fler listor med filmregissörer, vad kan minnas. Hög tid då att jag tar tag i en av mina favoritregissörer och rankar alla filmer (som jag sett) där David Fincher suttit vid spakarna.
När jag flyttade till Oslo, en kall vinterdag 2009, fick jag snabbt erfara hur norrmännen älskade vintern. Det är givetvis inte så konstigt när man kan ta med sig snowboard och skidor på tunnelbana eller spårvagn och ta sig till fantastiska backar bara några minuter från centrum. Men för en som vare sig gillar det eller kyla överlag så har vinter aldrig varit en årstid jag haft mycket till övers för. Det finns höjdpunkter, absolut. Jag gillar faktiskt att det blir mörkt och mysigt relativt tidigt när jag ska se på film och spela, och jag kan tycka vintern runt jul där är rätt fin så länge det är lite vitt på marken. Men i övrigt? Not so much. Mycket beror ju givetvis på det personliga kring ryggen också, det är svårt att promenera när det är is överallt och när allting börjar tina upp i skogarna där jag brukar gå, så får jag alltid känslor av lycka. Därför har de senaste dagarnas promenade varit helt underbara. Det finns fortfarande lite kyla kvar i luften, men inte mer än att en bra tjock tröja och mössa räcker. Alla stigar är fina och torra, och skogen ser så otroligt inbjudande ut i övrigt.
Id Software och deras olika logotyper för olika spelserier är lite av en "hit and miss" enligt mig. Quake är verkligen ingen favorit här hemma och Rage anser jag ha en direkt usel logo. Doom
Det går absolut att avfärda denna, på fler än ett sätt. Dels är det ju "bara" symbolen för Lambda, bokstaven ur det grekiska alfabetet. Sen är detta bara hälften a
Visst... Den är sådär typiskt 80-tals-corny på ett sätt, med jaguarklons rivsår i det avslutande R:t, men det hör ju till. Såklart. Det är en lysande detalj i en i öv
Den har ju relativt nyligen förnyats en smula och det skulle vara enkelt att länfta tillbaka tilld en gamla Sonic the Hedgehog-logon där inreformen ("countern") i O och C såg ut som bollen
Lika lite som jag gillar att spela CD Projekts actionrollspel, lika mycket älskar jag deras alldeles briljanta logotyp för den specifika titeln. Här har de såklart hittat den perfekta balansen mellan
Jag gillar väldigt sällan 3D-logotyper. Särskilt inte när det handlar om invecklade omgångar av texturering och flertalet ljuskällor. Det blir alldeles för ofta alldeles för mycke
Utöver det faktum att Riot Games kommande fightingtitel (som tidigare hette Project L) ser fantastiskt ut rent grafiskt och tydligen ska kännas svinbra att spela, är den nya logotypen verkligen strålande. Detta är min typ av form det, rakt av. Lekfullt och lite 80-tals-hårdrockigt med tydliga TV-spelsvibbar utan att för den skull förlora känslan av stilism. Enkelt men kraftfullt, samlat men roligt. Mycket, mycket bra logo. 😍
Ibland är ju vårt formseende och vad vi kopplar samman med viss design naturligtvis djupt rotat i en känsla och jag har under dagen verkligen försökt rannsaka mig själv om så är
Min absoluta favoritlogotyp inom spelvärlden stavas Doom. Den är fantastisk. Genomgående briljant och även om det ofta pratas om att Adrian Carmack skapade all art och så även denna logo,
Efter att ha postat mitt förra inlägg om 2XKO-logotypen tänkte jag dra igångt en serie där jag plockar fram och kommenterar mina favoritlogotyper från spelvärlden och just här, n
League of Legends-studion Riot Games kommande 2v2-fightingspel 2XKO ser så oförskämt bra ut på förhand. Jag är mycket taggad. Och kan bara konstatera att det är precis såhä
Jag vet att det var måndagens (och förmodligen veckans) hetaste och mest efterlängtade trailer. Men trots att jag verkligen älskar Reynolds Deadpool-rullar är det något som skaver för mig med denna första riktiga titt. Det känns som en orgie i fanservice, där Jackmans tolkning av Logan för tankarna mer till cosplay än faktiska Wolverine, följt av en massa ganska väntade scener.
Filmredaktör André Lamartine skrek åt mig för säkert fyra år sen att jag skulle skärpa mig och läsa Dune. Och Dune Messiah. Och Children of Dune. Jag gjorde det inte, då. Dumt nog. Men jag har ju gjort det nu, och tackar såklart den gode Lamartine för sitt goda råd. Jag är idag fast, där. På Arakkis. Och jag överdriver inte när jag säger att jag inte varit så investerad, fascinerad och fast i ett scifi-universum som detta sedan jag var åtta år gammal och precis snöat in på Star Wars. Jag är all-in, som kidzen säger. 100%. Jag tänker mer på Dune än vad jag borde. Varje dag, flera gånger per dag.
Efter alla dessa långa år är de alltså tillbaka, 50 år gamla och efter dubbla uppbrott. Creed. 90-talets näst mest hatade rockband (efter Nickelback). Och jag älskar det. Jag älskar Human Clay / Weathered-skivorna lika mycket som jag älskar Full Circle, och jag är därmed en av dem som verkligen längtat krampaktigt efter att se dem ihop, igen. Fullskaliga och ett årtionde klokare. Scott har fått ordning på sitt liv, finally, och med tanke på att Flip / Brian & Mark fortfarande är skuldsatta efter att ha köpt lös Alter Bridge från skivbolaget (Universal) behöver de väl alla detta. En återförening, till. En Creed-skiva till. Av samma skyhöga kvalitet som Full Circle.
Det dök upp i minnet idag, igen - efter att jag läst igenom Connys recension av Top Spin 2K25 inför dagens publicering. Att jag dels älskar tennis som sport och som TV-spelssport men att jag även minns ett alldeles särskilt absurt tillfälle där TV-spelstennis skapade massiv osämja i mitt gamla gubbkompisgäng. Detta var 2011, vi spelade mängder av Virtua Tennis 4 (PS3) i kompisgänget och det var inte sällan strid-på-kniven, jämna, tighta nagelbitare till en-settare. 😁 Roligt, minns jag det som. Fram till en historisk afton då mina vänner JB och AK beslutade sig för att slå vad, i alla fall. Om något annat än den beryktade äran. För det var här som våra tenniskvällar gick från lättsamt trams till blodigt (och kostsamt) allvar.
Min deff... Äro över. 13 veckor har nått sitt slut. Den gick både bra och bitvis rätt dåligt. Jag gick ned från 111 kilogram till 98 och sen upp till 100-101 kilo, igen. Där jag nu ligger. Och hoppas kunna ligga hyfsat stadigt, även om Kolagufen såklart inte äter sig själv. Det som nu väntar är tungveckor. Åtta av dem. Eller ja, väntar och väntar - Jag inledde ikväll. Första tung-tung-passet i år. Bröst... Och det var bra. Kändes bra. Inga smärtor (ja, förutom lite ryggvärk då men så har jag ju det för jämnan), inget tjafs. Jag brassade på med The Lost Years (The Strike) i Sennheiser Momentum 4-lurarna och körde exakt 65 minuter. Nu har jag både druckit mjölkprotein och slungat in ris + kycklingfilétt med vitlöksyoghurt-sås, i ansiktet. Imorrn blir det favoritpasset, axlar och biceps. Det finns inget som glädjer mig mer i träningsväg än att köra axlar. Inget! 😍
Då var det måndag igen och tyvärr kan man tror att våren och sommaren är förbi. Det har bara varit 5-8 grader och kalla vindar. I lördags fick vi till o med hagel. Men som ni vet så startade jag igån min bloggserie förra veckan och nu finns det ingen återvändo. Idag var jag inne på Preem för de är de enda som har SIA glass. Plockade upp en av deras nyheter, Glassbåt Hallon. en liten skål av rån fylld med gräddglass med smak av hallon. Mitt i glassen finner man en klick med hallonsylt. Allt är toppad med vit choklad.
I dagens blogginlägg tänkte jag kort tala om den pågående spel-generationen. Jag talar såklart om Playstation 5, Xbox series S/X samt Switch och PC (om det nu räknas)...
Ahh, så trist. Trist och tråkigt, för den här trailern skvallrar dessvärre inte alls om den där påkostat fräscha, stenhårda filmen som jag hade hoppats på. Scenograf
Formel 1-banan Circuit of the Americas i Texas är en riktigt trevlig vägsnutt och nu har Hennessey och hans trimtokiga gäng satt varvtidsrekordet för produktionsbilar med nya hyperkärran Venom F5
Ahhh! Hukningen är nära, nu. För någon flink liten gosse har snickrat ihop en Tesla Cybertruck i furu och det är en rolig liten videosnutt. Tycker jag. Go!
Som jag själv, Petter och flera andra varit inne på börjar det bli helt ohanterligt att ha alla streaming-tjänster. Det är helt enkelt inte värt det, man har bara så mycket tid. Därför har jag börjat säga upp en del tjänster mellan varven där Netflix (bäst, det är bara så), Disney+ (tack vare det ändå rätt förmånliga årsabonnemanget) samt HBO (halva priset livet ut) är de enda jag alltid har.
... Lysande. Alldeles, alldeles lysande. En superb thriller dränkt i nerv, spänning, bra skådespeleri, välskrivna karaktärer och ruskigt välorkestrerad action. När det väl hettade
Det har gått ett tag på detta året och än så länge har det hunnit bli 11 utklarade spel. Många är inte speciellt långa. Spelen är, i ordningen som jag spelat ut som.
I skuggan av titlar som Stellaris finns det en uppsjö av andra rymdstrategispel och ett av dessa är det lysande Galactic Civilizations IV. Denna serie är lite som en tolkning av Civilization fast ute i rym
Shanghai blev inte helt oväntat en demonstration i Verstappen-ism, när holländaren för 58:e gången i ordningen knep vinsten och fullständigt krossade motståndet i sin RB20. Men dominansen till trots var loppet ett underhållande sådant fyllt av mervärden att plocka med sig. En enastående uppvisning i publikengagemang som ledde upp till ett väldigt känslosamt ögonblick för Zhou. Det var nästan så att man kunnat tro att grabben vunnit loppen, sådant var publikens jubel.
Idag är det alltså 35 år sedan den första utgåvan av Game Boy kom ut. Det lilla bärbara miraklet som jag spelade så otroligt mycket på vid alla möjliga tillfällen. Dagens Kidz har säkert svårt att förstå hur vi ens kunde se på den lilla svartvita skärmen och i ärlighetens namn var det ju inte så enkelt, alltid. Men det fanns framförallt en otrolig spelglädje i de små spelen på de gråa kassetterna.
The Last of Us: Part II, Marvel's Spider-Man, Horizon: Zero Dawn, Tetris Effect, Astro Bot, Uncharted 4, Red Dead Redemption II, Gran Turismo Sport, Resident Evil 2 Remake och Metal Gear Solid V är ju bara ett axplock av alla dundertitlar som rullades ut till Sonys förra konsol men inget av dem är bäst. Inte enligt mig.
Nu sitter det på plats med nya vikspännet och allt och jag skulle såklart ljuga om jag för en sekund påstod att det inte blev hysteriskt bra. För det blev det ju. Hysteriskt. Erotiken som
Hahaha! 😂 Den är eeeeenorm. Fullständigt gigantisk. Och därmed jätterolig. Nysläppta Moza Racing TSW Truck Wheel är en riktigt rolig produkt och jag ska absolut försöka dunka ig
Mycket av det Men's Health vräker ut i form av deras videoföljetong "Gym & Fridge" är något av det larvigaste som går att se på hela Youtube, tyvärr. De allra flest
Shelby är i trimmartagen, igen. Nyligen uppvisade Ford Mustang S650 Super Snake har rullats ut ur fabriken i Las Vegas och det handlar alltså om den vassaste Mussen du kan köpa för pengar, just nu. R
Fel! Fel! Fel! Fel! Fel! Kanske var shirtoff-vrålen under pressturén, viktmissen, ölhävningen och allt där i mellan (utslängd från MLB-matchen, allt nonsens han pratat under "the build up" i diverse sportintervjuer etc) bara ett spel för gallerierna. En smart strategi för att låta Haney "tro" att han redan hade vunnit. Att Garcia var på en plats i livet där han bara inte skulle kunna boxas på topp. Kanske var det medvetet och isåfall väldigt finurligt, för det märktes att Haney inte klarade av Garcias smått sanslösa snabbhet. Den karln är så rapp att det ofta ser ut som ett filmtrick. Det bara swichar till så har han slängt iväg en av sina vackra kombinationer och att han förfinat sin "Philly Shell Defense"-stil sedan sist, också. Haney föll tre gånger och Ryan vann på poäng. Välförtjänt och väldigt imponerande. Jag hade fel, på förhand. Helt, helt fel.
Den en gång så skarpe, hungrige, lovande Ryan Garcia har känts lite som en överförfriskad Wallmart-version av Koks-Conor™på slutet. När han missade vikten på gårdag
Många bisarra sporter ska man bevittna innan ögonen trillar ur skallen (gammalt, klassiskt djungelordspråk) och en av dessa är utan tvekan Carjitsu, där två stycken grapplers låses
Karate Combat 45 live från Dubai går av stapeln ikväll. Eller ja, det startar ju strax och jag är taggad, åtminstone på huvudmatchen mellan Rockhold / Schilling. Jag har bara sett tv&ari
Efter ett fem år långt uppehåll är vi äntligen tillbaka på kinesisk mark, och säga vad man vill om landet och dess förtryckande styre, men Shanghai Grand Prix går i varje fall sällan av för hackor. Banan har som bekant både den längsta kurvan likväl som den längsta raksträckan på kalendern, och ger dessutom rätt bra möjligheter till omkörningar på sina ställen. Något vi till viss mån fick uppleva under sprinten tidigt i morse.
Imorgon, är det dags. Imorrn. 17:00 recenserar vi då äntligen haussade Eiyuden Chronicle: Hundred Heroes som alltså är den andliga uppföljaren till Suikoden II. Johan Vahlström (som r
Det finns såklart 1000 sätt och det finns även en debatt om man bör, eller ska. Vissa purister menar att en "tool watch" som används, måste få se sliten ut. Att reporna är patina, och måste få finnas med. Jag förstår naturligtvis argumentet, men om jag får hairline-repor, polerar jag gärna bort dem. Fräscht och fint ska det vara, som med allt annat. På samma sätt som jag slipar och striglar knivarna i min samling och oljar in min köksbänk / träskärbrädor, på samma sätt polerar jag ju min billack och mina klockor. Skötsel, för evigt. Föräldling. Omhändertagande. Det där försöker jag föra över på mina kidz, att det såklart finns ett massivt värde i ett verkligen ta hand om det man betalat dyra pengar för.
Jag åt McDonalds nya McCrispy Deluxe när den släpptes, för ett drygt halvår sen. Den var inte gott. Det var faktiskt inte gott alls. Paneringen var hård som småsten och kycklingen i
Progmetalkvartetten Coheed and Cambria förblir ett av tidernas mest underskattade band, alla kategorier. Jag har lyssnat på deras lysande konceptskivor sen From Fear Through the Eyes of Madness och älskar
Vi har nu avverkat två tredjedelar av april och vädret levererar förstås i vanlig ordning i denna något kaotiska månad. Inte sällan så får man ju uppleva inslag av samtliga årstider under loppet av en och samma dag och i år har inte varit något undantag. Idag när jag tog ut Elliott på en liten promenad så inledde vi med strålande solsken, något som snabbt övergick i hagel för att följas av snöblandat regn och sedan kastvindar från tomma intet. Elliott var inte nöjd, insinuerade att vädret nog var mitt fel och krävde därefter att jag bar hem honom omedelbart och så fick det bli. Alltid lika nyckfullt i april men den som väntar på något gott väntar åtminstone i vårt avlånga land kanske ofta för länge, men snart så är det sommar och det ska bli så förbannat skönt. Årets "vinter" på västkusten har varit riktigt avskyvärd.
Super Mario Bros, Legend of Zelda, RC Pro-Am, Mega Man 2, Super Mario Bros 2, Mario Bros, Super Mario Bros 3, Kid Icarus, Kung Fu, Metroid, Mega Man, Gradius, Castlevania, Pro-Wrestling, Ice Hockey, Track & Field II och många fler... Såklart. Mängden brutalt fina kvalitetsspel som rullades ut till Nintendos första konsol är såhär i efterhand nästan absurd. Men inget av dessa var bäst. Inte enligt mig.
Den sjunde artikeln ur följetongen Nostalgisk Nidbild® är nu publicerad och det handlar här om fightinggenren, som slagsmålsknarkaren Mäki gett sig på. Bra skit. Massa tjusiga, mysiga