Med de senaste uppköpen i spelvärlden har språkbruket hos både Sony och Microsoft ändrats. Från att helt binda sina utvecklare hårt till sina egna plattformar har de nu verbalt öppnat upp för att låta vissa titlar från sina snart införskaffade studios fortsätta hos konkurrenterna. Microsoft har ju dock redan gjort det med guldgruvan Minecraft.
Vi har sett en trend i spelvärlden inom AAA delen av produkter vi konsumerar idag. Och det är inslag av rollspelselement, en del av dessa för gott och andra resulterar i något negativt för spelupplevelsen. Jag vill resonera lite om en av dessa som blivit populära i genrer som tidigare ofta saknade dessa inslag. Det är lootbaserad grind som drivs av icke kosmetisk/kosmetisk statbaserad förstärkning av karaktären du spelar. D.v.s. att spel loopen är centrerad runt att samla loot som består av numerära förbättringar av din karaktärs förmågor. I ett spel som säg Diablo fungerar detta ganska bra speciellt när vapnen inte enbart är starkare utan också bidrar till nya förmågor. Däremot i Story drivna upplevelser där dessa system implementeras uppstår problem.
Det skrivs en hel del negativt om Stadia. Det fungerar dåligt. Det finns bara gamla spel. Det finns för få spel. Spelen är alldeles för dyra. Spelen kör inte i den utlovade upplösningen och har inte tillräckligt med bilder per sekund. Och framför allt så kommer Google tröttna om någon månad och lägga ner hela grejen.
Star Wars är ett av mina största intressen. Och det har förvärrats en del nu när jag gått och blivit äldre. Sedan jag fick för mig att skaffa Star Wars: Armada och Star Wars: Destiny så har det blivit värre. Nu spenderar jag på riktigt pengar på intresset och det är inte över än. Ni ska bara veta glädjen som det bringade mig när jag såg att Star Wars: The Clone Wars serien var tillbaka.
Lite väl dramatiskt. Förlåt. Det är inte ett avsked egentligen, snarare ett nytt kapitel. Jag vet. Jag har nu precis stängd av Destiny för sista gången, förmodligen för alltid - åtminstone på bra länge. Det är drygt ett dygn kvar till servarna öppnas till Destiny 2 och där planerar jag att tillbringa merparten av min speltid de kommande tre-fyra åren. Sjukt. Slutet på tusentals timmar av äventyr. Du känner redan till historien om den problemkantade utvecklingen och jag har inga avsikter att tråka ut dig med den idag. Jag tänkte snabbt summera min tid med spelet. Vad jag tyckte och tycker och hur de här tre åren har varit för mig.
När Bungie sa sig vara klara med Halo-serien efter Reach var jag uppgiven. En av mina absoluta favoritserier och min introduktion till Microsofts svarta låda var, enligt alla prognoser över. Bungie hade som avsikt att utforska andra serier och nya universum att väva. Ur askan föddes 343 Industries som tog över Bungies fackla och bar denna vidare, men detta får tas i ett senare inlägg.
Nu har jag grindat Division i snart 80 timmar och känner att jag har kommit fram till den punkten där jag är färdig. Jag är inte maxlevel i Dark Zone och har absolut ingenting som lockar mig till att bli det heller, just nu. Jag har definitivt haft roligt på vägen hit men främsta skälet till det är att jag har spelat med vänner, både genom storyn och Dark Zone, inte en enda gång har jag startat upp med planen av att spela ensam, eller försöka hitta en grupp via spelets matchmaking och jag kan inte se mig själv göra det framöver heller.
Mitt första blogginlägg. Det känns stort, en aning konstigt men framför allt - fantastiskt skoj. Från att ha lurkat omkring på Gamereactor.se sedan 2005 och varit aktiv prenumerant av tidningen till att få publicera den här bloggen som redaktionsmedlem. Sjukt.
Eftersom jag väntar på nästa patch till The Witcher 3 innan jag fortsätter på det, bestämde jag mig för att återvända lite snabbt till Destiny för att köra den andra expansionen House of Wolves. Trots sina brister tycker jag ändå Destiny är ett bra spel, jag var dock inte speciellt förtjust i den första expansionen då den bara bjöd på mer av samma utan att göra några större förändringar eller förbättringar (samt inte lät mig spela mer än en av de nya kartorna).
För er som har spelat destiny, vad tycker ni om det spelet? För jag har funderat på att köpa det men jag har hört att det kan vara ett väldigt enformigt spel att uppdragen är ungefär desamma hela tiden.
Destiny var i mångas ögon, däribland mina egna, en besvikelse tack vare den slarvigt hanterade storyn och hur pass repetetivt det vart efter ett tag. Samtidigt var det aldrig ett dåligt spel enligt mig, då jag i min recension av spelet belönade det med en sjua i betyg. Men med det sagt, har jag varit hoppfull inför de två utlovade expansionerna som förhoppningsvis åtgärdar flera av de problem som jag har med spelet. Dock hade jag inte några höga förväntningar på att detta skulle infrias, vilket dessvärre stämmer i den första expansionen, The Dark Below.
Bungie vann nyss priset för Best Soundtrack på The Game Awards, ett soundtrack skrivet av en person de gav sparken innan spelet var klart. Och när de tog emot det fick inte kompositören Martin O'Donnell vara med, istället dök han upp senare i ett ensamt segment och fick klämma lite på den statyett han ordnat med alltså inte kommer att få.
Jag hade som bekant tänkt att dela med mig av mina Destiny-intryck för närmare två månader sedan. Därefter blev det tyst. Sanningen är att jag försökt flera gånger, men får bara ur mig texter som låter väldigt mycket gnälligare än de är - varpå jag kastar alltihop och börjar om med något annat. Har förmodligen slängt 4-5 ganska långa blogginlägg vid det här laget på det viset.
Under helgen tänkte jag försöka leverera ett längre blogginlägg med min syn på Destiny, det enskilda spel jag sett mest fram emot de senaste åren. Jag verkligen älskade den perfekta spelkontrollen i Halo, de grandiosa matcherna, balansen och allt annat - så att jag lagt ribban extra högt är såklart inte konstigt.
Igår släpptes Destiny och jag hämtade ut min Ghost Edition, är mycket nöjd med den. Hann dock bara spela en timme igår kväll. Men ikväll blev det några timmar och hade två vänner med vilket var trevligt. Bungie har finslipat Destiny sen betan, många små saker de har fixat som gör spelet mycket bättre. Sen så upplever jag inget utav laget i PvP som fanns i Alphan och Betan, nu flöt det på mycket bättre.
Jag köpte Destiny på PS Store till PS3 för att kunna ladda ner PS4 versionen också. Jag trodde först att man skulle kunna ladda ner det till PS4 direkt, men så var det ju tydligen inte. Nu undrar jag om det är någon som vet när man kan ladda ner det till PS4? Bungie sa väl att man skulle kunna göra det idag? Men verkar inte som att det går än iallafall. Eller är det bara jag som är lite efter och har missat något?
Tro det eller ej, men Destiny är faktiskt det spel som jag sett mest framemot det här året. Sedan att jag knappt skrivit om det spelet är en annan femma, men hursomhelst har jag nu äntligen fått spela detta då jag varken deltog i alfan eller betan. Som brukligt när det kommer till nya släppta spel tänker jag dela med mig lite av mina intryck, men då jag endast spenderat drygt två timmar eller så hittills kommer jag inte vara särskilt djupgående. Fast det betyder också inlägget inte kommer bli speciellt långt heller, vilket är bra antar jag.
Man får förmoda att det var den ändå tämligen överlägsna populariteten för Xbox 360 i väst som gjorde Insomniac sugna på att lämna Sonys trygga farm och satsa på multiformat. Och de var som bekant inte ensamma bland de som tidigare arbetat framför med just Sony om att göra så, men de var den som var dem närmast.
En iakttagelse jag ofta återkommer till, som även har diskuterats inom GR förut, är betygsättningen av spel. Och är det någon industri som lider av en inflationsartad betygsättning och storlekens betydelse är det just spelindustrin.
Detta är min lista på de spel jag ser mest fram emot att få spela i år. Jag tror detta kommer bli ett bra spelår men inte lika bra som 2015 verkar bli.
Är lite sen ut med mina intryck av Destiny betan, här kommer de i alla fall. Till skillnad från alphan fanns det lite story i betan, några mellansekvenser och ens karaktär sa några få ord, dock kändes storyn fortfarande rätt tunn. Jag tror på Bungie för de har visat förr att de kan skriva bra historier men det är nästan lite oroväckande hur utspätt story delen i Destiny verkar vara. Ghost rösten (spelad av Petter Dinklage) hade de gjort en ljud mix på så den lätt mer robot liknade, gillar den och tycker det är fin. Betan flöt på betydligt bättre än alphan vilket märktes särskilt i PvP där jag tyckte att det registrerade kills bättre, dock fanns det vissa nätverks kod problem fortfarande vilket jag hoppas är fixade till när spelet släpps. Hann prova en ny bana i PvP "Shores of Time" som var placerad på Venus gilla den riktig mycket och den är min favorit PvP bana i Destiny just nu.
Förhandsbokade nyss Destiny Ghost edition på Game.uk (finns ju inte att få tag på nästan) skulle få beta kod, var tvungen att chatta med deras support bara för att få reda på att deras nycklar har tagit slut? :-o
Detta är nog den bästa betan jag har spelat. Varför? Jo för man får en lagom stor bit av kakan för att förstå vad Destiny handlar om och jag personligen hade ingen aning om vad det handlade om förrän jag testade det igår. Det har inte förekommit problem med att logga in, buggar eller att spelet kraschar vilket är mycket bra. Bungie har skapat en värld som man kan verkligen bli helt lost i och då menar jag förstås att man sugs in i världen och vill utforska så mycket som man kan. Betan erbjuder en hel del variation från story uppdrag, utforskning, samarbete med andra spelare och multiplayer som har en halo känsla i sig. För de spelare som gillar FPS och RPG spel borde inte missa detta spel så därför kommer jag bjuda på 2 beta nycklar till ps4 versionen och det är FÖRST TILL KVARN :)
Ojojoj, efter årets E3 så har min förväntningar ändrats helt. Jag var nämligen inte ett dugg sugen på "Destiny", medan "COD - AW" " såg spännande ut på förhand.
För min del är det inget som helst tvivel om att årets hetaste spel stavas D-E-S-T-I-N-Y. Nya Halo, Witcher 3 och Titanfall får ursäkta, men tanken på att Bungie ska leverera en av tidernas dyraste titlar, utvecklad av ett av tidernas största team - ger mig seriösa andningsproblem och även vissa konvulsioner. Allt annat än en revolution ser jag som en besvikelse, och att få spela deras perfekt balanserade multiplayer i en helt ny sällsam värld ackompanjerad av Martin O'Donnels musik får mig att fundera om jag kanske kan få en försmak av spel-nirvanat.
Jag satt precis och läste Mäkis riktigt grymma Halo-artikel men jag kände ändå att det var en lite detalj som han glömde. Innan jag berättar vad så vill jag tydligt säga att jag inte är ens i närheten av den analytiker som Mäki är. Jag har inte lika mångar år av erfarenhet, jag har inte samma inblick i spelbranchen och jag är inte på några sätt ens i närheten av lika smart. Jag kände bara att det fanns en liten, liten detalj som han glömde. Mäki gjorde flera liknelser med Call of Duty serien i sin artikel och jag skulle också vilja göra det.