Jag har en onödigt stort spelsamling. Inte enorm, men tillräckligt stor för att konstatera att jag aldrig kommer att spela merparten av dem. Delvis på grund av att många av dem är skräp (som jag har börjat sälja av för att hålla samlingen ren), men också för att de är för många för att hinna spela alla ordentligt under en livstid.
Jag minns 2002 som om ... det var sjutton år sedan, det vill säga inte särskilt väl. Det här var på den tiden jag inte ens hade börjat på Gamereactor än, men jag skrev för en annan sajt då (lite osäker exakt vilken det var just då). Vi körde i alla fall aprilskämt och jag var ovanligt ambitiös då (plus att jag var student och hade oändligt med fritid). Gamecube var precis aktuell och jag gjorde en fejkad version med inbyggd kassettlucka. Tanken var att den skulle kunna spela Nintendo 64-spel. Sen stajlade jag bilden som om den var scannad ur någon japansk tidning.
Har sedan ett bra tag velat köpa en Gamecube . Dels för att se vad jag har missat då jag endast spelat på en Gamecube en gång på en Max restaurang i max 2 min, men också för att det är den enda Nintendo konsolen jag inte haft av de stationära som Nintendo släppt.
Något som alltid väcker liv i min förväntan,skapar spänning och stora mängder upprymdhet är de där lyckliga stunderna precis när man slagit sig ner för att öppna upp kartongen och få uppleva de allra första egna intrycken av en ny konsol. Se med egna ögon och känna med sina egna händer det som man via Youtube och diverse spelsidor fått beskrivit för sig veckovis i förväg.
Dock inte New Leaf till 3DS om ni trodde, utan det första Animal Crossing till Gamecube. Som förberedelser inför nya Smash Bros så har jag börjat spela spelserier som jag inte har spelat tidigare som finns representerade i Smash Bros. Det senaste tiden har jag spelat ut Super Mario World 2: Yoshi's Island, Star Fox, F-Zero, Super Punch-Out! och Mega Man. Just nu spelar jag Mega Man 2, Punch-Out! och som jag nämnd tidigare Animal Crossing.