Det är snart 10 år sedan vi fick bevittna den hårdaste patrioten Jack Bauer och jag grämer mig ofta i tanken att vi inte vet vad som hände honom, förutom det uppenbara, han fick ju en enkelbiljett till Ryssland där i slutet. Men hans historia förtjänar så mycket bättre än att spendera sina sista dagar i ett ryskt fängelse, eller ett svart hål med tortyr som det mer troligt är. Tanken på att han sitter där, jag har inte accepterat det och jag hoppas verkligen att 24 gänget vill göra ett sista ryck, samla gänget, hämta Jack och antingen ge honom ro genom att hitta tillbaka till sin familj, eller låta honom göra ett sista hjältedåd som också blir hans sista. Ser framför mig hur Jacks dotter och barnbarn står framför hans grav med Chloe några steg bakom och Kim yttrar orden "I know you're at peace. I forgive you, and you will always be my hero. I love you dad."
Som traditionen bjuder sedan Hedenhös dagar har vi en årligen återkommande julkalender här på Gamereactor, vilken bara vuxit och vuxit för varje år. Och därmed är det ingen överdrift att slå fast att årets upplaga är den hittills största och bästa - utan rätt och slätt fakta. Det betyder i sin tur mer riktigt fina priser med alla möjliga former, kategorier, prislappar och inriktningar.
Det var 18 år sedan jag sist vann något i Gamereactors julkalender. Jag vann då Rome Total War, men blev otacksamt nog lite besviken eftersom jag hellre ville ha Ratchet & Clank 3 som utlottades samma dag. Men så här i efterhand är jag väldigt glad att jag fick chansen att upptäcka Total War-serien, vilket jag aldrig hade gjort annars, som den inbitna konsolspelare jag är. Ratchet & Clank 3 har jag spelat igenom senare i vilket fall.
Vi älskar påkostade storspel med svulstig grafik, men vi älskar såklart även fiffiga indietitlar som ofta erbjuder både unik design och upplägg på ett sätt mastodontproduktioner helt enkelt inte gör. Dessutom har det som bekant blivit allt vanligare med större självutgivna titlar, som i många fall ersatt det som tidigare kallades AA-spel (där AAA-spel alltså är benämningen för storspel).
Ungefär samma dag som xCloud släpptes officiellt förra månaden, började förfrågningarna om olika sätt att spela på. Med tanke på att vi redan har Google Stadia och Amazon Luna väntar runt knuten, är det hög tid att kolla in ett par olika alternativ för justdetta och under helgen har vi publicerat vår recension av PowerA Moga Mobile Gaming Clip, ett riktigt prisvärt - om än inte särskilt snyggt - alternativ.
Generellt brukar Gamereactor ge högre betyg än vad jag håller med om. Men det här är inte för att klaga på Gamereactor eller liknande. Folk tycker olika helt enkelt.
För att låta lite gubbig, jag börjar ju trots allt faktiskt bli lite till åren, så var Gamereactor en gång i tiden, på den gamla goda tiden, ett väldigt levande och välfungerande community. Jag tänker främst på den gamla sajten med den blårutiga bakgrunden. Det fanns det som behövdes och sajten var extremt användarvänlig, forumet var unikt i sin utformning då man samtidigt som man läste en tråd fick en överblick över andra trådar. Sajten hade kanske inte jättemycket finesser, men de den hade var jävligt välgjorda.
Ryu, Guile, Mitsurugi, Heihachi, Mai Shiranui, Scorpion och Goro i all ära - men jämfört med kämparna i det spel jag just nu lirar framstår de allt som lite... fjösiga. Så vad lirar jag för gudasimulator då? Jo, jag har nyligen satt igång med Jump Force, ett fightingspel till bredden fyllt av kända manga-ikoner (hämtade från Shueishas tjocka "tidning" Weekly Shōnen Jump) såsom Naruto, Son Goku, Luffy och Kenshiro. Det vill sägs strykpåsar av direkt episka proportioner som oftast tycks rasera planeter när de drabbar samman.
Igår kom den äntligen upp, den tredje och avslutande delen av Hetast 2019, en artikelserie som hör till mina favoriter att göra eftersom den är fylld med spel som komma skall. För få saker är ju ändå roligare än stora och heta spel, och det råder ingen brist på kärlek i den listan, däribland flera av mina personliga favoriter såsom Resident Evil 2-remaken, Ori and the Will of the Wisps, Bayonetta 3, Bloodstained: Ritual of the Night och Mortal Kombat 11.
Har du kört fast i julklappsruschen och har svårt att hitta den perfekta presenten, så vill jag bara dela med mig av ett boktips för litteraturälskaren i era familjekretsar: Stoner av John Williams (nej, inte Star Wars-gubben). Stoner - som New Yorker kallar "the greatest American Novel you've never heard of" - är något av en uppgrävd skatt; den publicerades egentligen år 1965, men föll snabbt i glömska och det tog nära 20 år efter Williams död för boken att återupptäckas och fick en ny läsarskjuts när det gavs ut på nytt runt 2013.
Det har alltid varit en dröm att närvara under film- och serieproduktioner, ända sedan jag studerade manusförfattande för ett antal år sedan. Det är ju en helt annan upplevelse att se manusblad förvandlas till verklighet, så ni kan tänka er hur exalterad jag blev Netflix bjöd in Gamereactor till en exklusiv turvisning av den brännande heta Daredevils-säsongen - och jag fick i uppdrag att resa hela vägen till New York för att träffa seriens skådespelare och utforska vad den nya säsongen har att erbjuda.
Igår damp det äntligen ned på redaktionen; Mega Man 11. Jag tyckte det var osannolikt redan när Mega Man 9 helt oförhappandes släpptes år 2008 och efter det att Mega Man 10 kom kort därefter, har det varit i princip stiltje. Capcom har verkat vara helt ointresserade av sin blå bombare och klurat vad de egentligen ska göra med honom - trots att svaret egentligen varit helt självklart.
E3 närmar sig med stormsteg och det sammanfaller med att det börjar bli dags för oss att leta nytt blod till redaktionen, i detta fall främst för att skriva nyheter. Vi letar därför efter dig som har ett brinnande intresse för spel med stenkoll på vad som händer i spelvärlden samt en god skrivförmåga med roligt språk. Om intresse finns kan du även få recensera ett eller annat spel (även om det som sagt främst är nyhetshjälp vi nu efterfrågar) samt möjlighet att göra spännande resor runt om i världen för reportage och intervjuer.
Det är faktiskt bara knappt tre timmar kvar tills det är dags för recensionen av A Way Out. Josef Fares omtalade spel om flykten från ett välbevakat amerikanskt fängelse tillsammans med en kumpan. Co-op är allt och jag har spelat med min kära sambo i veckan för att kolla om Hazelight spel levererar. Idag 17:00 publicerar vi vår recension och berättar exakt hur underhållande detta äventyr blev i slutändan.
Hej nykomlingar och återvändande läsare! Jag nämnde förra gången att jag skulle försöka att uppdatera bloggen så ofta som möjligt och här är vi nu. Jag avstod från att skriva för tidigt då det kunde nog ha blivit enformigt. Men vad vet jag, bloggar kanske ska vara enformiga trots allt.
"Varvat. Klarat 100%. Done&done.". Är alla olika ord jag sällan får chansen att uttrycka numera. Man börjar bli till åren, hunnit få barn och med sitt nyfunna konsekvenstänk återupptagit studierna. Tiden finns knappt till - måste ha varit år sedan sist!
Efter att ha läst Petters inlägg om att det borde råda en vapenvila i kommentarsfältet här på Gamereactor tänkte jag komma med lite konstruktiv kritik som kanske skulle kunna leda till en kvalitetsökning här på sidan. Here we go:
Imorgon klockan 09:00 är det recensionsdags för ett av de senaste årens mest hypade indiespel, Cuphead. Från början var det ett tämligen litet spel med spektakulära bossfighter som avlöste varandra, men efter den enorma uppmärksamheten har det byggts ut till något helt annat. Om det varit bra eller dåligt för spelet går såklart att diskutera, och det kommer jag avslöja allt om under morgondagen.
Vi gillar bilar både jag och Petter, det gör vi. Men där stannar också likheterna i det ämnet. Där han gillar japanskt, föredrar jag tyskt. Där han prioriterar körglädje, vill jag ha komfort. Där Pedro föredrar bensin, kör jag hellre diesel. Där han gillar sportbilar, vill jag ha rymlig SUV. Där han föredrar simulatorer, spelar jag hellre Mario Kart eller Outrun. Där bil för Petter är passion, är det för mig något praktiskt.
Jag har inte bloggat på tre evigheter. Vad beror det på? Trötthet? Skrivkramp? Brist på fantasi? En blandning av alla tre, skulle jag nog säga. Jag har dock spelat en hel del sedan sist. Breath of the Wild slukade mig helt och hållet, där ett tag. Väl över hundra timmar senare var jag klar med både story och alla etthundratjugo shrines, och jag vill bara ha mer. Hoppas DLC-paketen blir bra.
Det går liksom inte att komma ifrån det. Det är få saker som gör mig mer stolt att jobba på Gamereactor än vår årliga julkalender. Det är liksom ett prisregn av sällan skådat slag där det verkligen finns något för alla. Konkurrensen är såklart hård, men vinnarna å andra sidan väldigt många, och just i år - det på många sätt rätt usla året 2016 - känns det såklart fenomenalt bra att kunna knyta ihop säcken med den bästa omgången av julkalendern hittills.
Den första december 2003 blev jag medlem på Gamereactor, jag firar alltså tretton år här på Gamereactor. Det har varit tretton trevliga år och det blir lätt tretton år till, bara redaktionen vill. När blev du m
Det har varit en märklig sits med Final Fantasy XV där somliga kunde köpa det i butik för flera veckor sedan, och därefter har det varit en lång strid ström av läckor. En av mina personliga bekanta har exempelvis spelet till Playstation 4 efter en oväntat tidig postorderleverans, trots att det släpps officiellt först på tisdag.
Ni som läst Gamereactor länge kommer säkert ihåg en svunnen era (egentligen inte mer än några år sedan) då recensioner oftast fanns att läsa veckan innan spelen släpptes. Ofta hade vi dessutom nyheter med bilder vi tagit från spelet samt mellan varven även gameplay. Idag är det helt otänkbart utom i de fall utgivaren specifikt godkänt det, och alltför ofta har vi inte ens recension ute tills dess att spelet släppts.
Det är flera som undrat var vi gömt vår Mafia III-recension, eftersom det ju faktiskt släpps idag. Sanningen är dock att vi fick det först igår eftermiddag. Det är såklart på tok för tajt för att vi ska hinna bjussa på en välskriven och uttömmande recension.
Jag har utforskat stjärnsystem på stjärnsystem och samlat naturresurser som om mitt liv hängde på det (vilket det i och för sig gjort, lite). Vi kom som bekant igång väldigt, väldigt sent med No Man's Sky inför recension då vi mottog spelet två dagar efter resten av den europeiska pressen. Olyckligt, såklart.
Embargot för No Man's Sky gick ut imorse. Nu får pressen alltså prata om spelet och recensionerna börjar rulla ut. Ni kanske undrar var Gamereactors recension är och vem som skriver den.
Häromkvällen vankades det svettig uppgörelse i Halo 5: Guardians och efter timmar av glåpord, skryt och rena lögner stod vi mot varandra i arenan. Självklart fångades mycket av förnedringen på video som finns att beskåda här nedan. Mathias och Aldin hade på förhand gnabbats en del om vilket spel som faktiskt är bäst av The Division och Battleborn och när vi andra tillslut fick hålla isär dem innan de brakade ihop på riktigt kändes det som att detta måste avgöras i Halo så snart som möjligt. Det blev alltså Team Reqo, som bestod av mig själv och Mathias "Reqo" och Team Aldin som då innehöll Aldin och Oliver. Lisa tittade in en snabbis medan Oliver var borta i sisådär fyra timmar för att "rasta hunden".
Mitt första blogginlägg. Det känns stort, en aning konstigt men framför allt - fantastiskt skoj. Från att ha lurkat omkring på Gamereactor.se sedan 2005 och varit aktiv prenumerant av tidningen till att få publicera den här bloggen som redaktionsmedlem. Sjukt.
Som många andra, älskar jag spel. Som kanske inte många andra, älskar jag allt från Nintendos gulligaste karaktärer till Rockstar Games mest våldsamma spel. Varför det är så är jag inte säker på än idag. Det handlar inte om nostalgin, eftersom jag är relativt ny till Nintendo spel och det handlar heller inte om populariteten eftersom jag har en oändlig kärlek till några av dom mest okända indiespelen.
Hej allihopa. Jag är en ny medlem här och jag hade en ide jag ville dela med min medlemmar och med redaktionen om ni inte fått mejl från mig igår om denna ide. Det är detta: Hej Gamereactor, jag är en person som har läst er tidning flera gånger
Så var det dags igen! Fy fan. Skola, kärlek, depression efter att ha blivit dumpad och allmänt ointresse från min sida har hindrat mig att vara aktiv på denna sida ett tag nu, inte minst här i bloggen. Jag missade tillochmed Snokens 5-årsjubileum, det var den 11e november 2009 denna användare skapades. Det var tider det, forumet levde och frodades. Sen dess har många trevliga forumiter tyvärr lämnat och nytillskotten är svåra att tycka om när man är en arg gammal skit som jag. Men nu ska jag inte gnälla mer, det är jul och jag ska bjuda på något kul.
AlvamillioN var en av Gamereactors läsare som jag lärt känna tidigare i år. För inte så länge sedan var han mycket aktiv på GR och fick en gång utmärkelsen "Gamereactors mest aktiva användare". Pga flytt och studier började AlvamillioN så småningom trappa ner på aktiviteten här på sidan.
Väntan har varit lång, demonstrationerna har varit många. Men, den som väntar på något gott gör det sällan för länge! Rösterna från Gamereactors riksdagsval 2014 är nu räknade och resultatet blev i slutändan förvånansvärt jämna. "En riktig nagelbitare, minsann!" utbrast flertalet redaktionsmedlemmar under de hätska diskussionerna som härjade i kommentarsfälten där ni, Gamereactors förträffliga läsare, röstat och debatterat om vem i spelvärlden som passar bäst i rollen som enväldig härska... Nej, vänta... Statsminister! Ja! Statsminister i detta avlånga land.
Det finns en drös av olika typer som jag önska jag kunde bota. Men det är ingen sjukdom (det kanske det är?) utan detta är mer av ett beteende som folk mer eller mindre "omedvetet" sysslar med eller vantrivts med. Det har helt enkelt bitit sig fast hos de och blivit en del av dem. Nästan som om de lever i symbios med det bedrövliga beteendet. Därför tänkte jag beskriv de typer jag ogillar på nätet. (Ta inte illa vid om det yttras vulgära ord eller sådant. Sen kan det nog vissa saker i texten missförstås givetvis men jag gör mitt bästa för att ni ska haja! Se det mer som en rolig grej, haha!)
Har under en tid funderat på att starta en mindre "tidning" (bloggserie) om den fantastiska tidning som Gamereactor med dess värld faktiskt är. Små nyheter om bloggar, trender på hemsidan, kuriosa och liknande. Jag hoppas att redaktionen och ni användare tar det hela så som det är menat, alltså något roligt och med glimten i ögat.
Har bott i denna stad i snart ett halvår och jag måste säga att jag känner mig mer ensam än någonsin. Jag trodde ärligt att allt skulle bli tipptopp. Det är det när jag väl får tillbringa tid med min flickvän. Men jag kan inte träffa henne så ofta av många själ, trots att vi bor närmre än någonsin. D.v.s. 10-14 mils avstånd jämfört med 85 mil som det var tidigare innan jag flytta.
Första gången som jag faktiskt bor på en annan ort och måste säga, "Jag ska åka 80 mil söderut till föräldrarna och fira." Det känns speciellt för mig och nytt. Men samtidigt känns det extra mysigt på något vis. En längtan och en spänning över hur mor har pyntat upp allt fint och prydligt.
Att tolka olika begrepp som kärlek, fattigdom, rikedom och liknande kan definieras på många olika sätt. Samma sak gäller det för begreppet gamer. När klassas man egentligen som gamer? Det finns nämligen ingen regel för det egentligen eftersom att fenomenet är människans verk. Därför är det en väldigt individuell tolkning. Men vi människor vill gärna konstanthålla saker och ting och verkligen kategorisera saker och ting. Därför tänkte jag gör min personliga tolkning av vad en gamer innebär för mig.
Tänkte göra som en lite bloggserie där jag tar upp insekt efter insekt som får mig att verkligen kallsvettas. Jag börjar därför med denna lilla bepansrade rackare.
Förr hängde jag mycket på GR just för nyheterna, recensioner och förhandstittarna. Vilket jag än gör idag. Men jag känner att GR har tappat mig helt nästan när det kommer till nyheter och artiklar samt förhandstittar (dvs det som står på startsidan). Sedan känner jag hur pass mer intressanta Jonas Mäkis, Petters, Oskars och alla andras bloggar på GR har blivit med tiden. Dessa bloggar fångar mitt intresse allt mer. Hur kommer det sig?