En macka med en skiva ost kan såklart vara delikatess, men den kan också inte vara det. Tyvärr gäller sistnämnda alldeles för ofta i Sverige, enligt min ringa mening. Problemet är att svenskar köper bedrövligt dålig ost som är nästan helt befriad från allt vad smak heter, där varianter på så kallad hushållsost är den värsta syndaren.
Det här med köttbullar är lite religion här hemma. Jag och sambon gör dem hyggligt ofta och äter det gärna som finmat under en helgdag. Något fryst elände kommer aldrig på tal, utan det ska vara rekorderliga grejer som sedan äts med ljuv potatispuré (finvispad med en äggula, grädde och nymalen muskot) samt såklart pressgurka. Dessutom vill jag ha dem kryddade med vitpeppar.
Jag har spelat Starfield som besatt senaste dagarna och på torsdag är det dags för vår recension. Jag börjar känna mig tämligen klar med vad jag ska spika för betyg. Just ikväll (måndag) blir det dock paus från de galaktiska resorna, då kommer nämligen en trave vänner över för den årliga surströmmingspremiären.
För snart tre år sedan bloggade jag om att jag blivit med gasolgrill, något som ledde till trevliga diskussioner där somliga var inne på samma spår och andra ändå föredrar kol. För min egen del har jag en kolgrill med, då det är svårt att röka på samma sätt med en gasol (även om det går!), dessutom blir det något visst med smaken om man har ett bra kol.
Min kära kollega Månsis postade igår ett blogginlägg om en favoritpizzeria i Stockholm, ett ställe som låter synnerligen intressant och som jag absolut vill besöka. Idag drar allt fler pizzerior åt det italienska hållet, vilket såklart är trevligt eftersom det ofta betyder bättre deg och fräschare råvaror.
Utöver spel och resor skulle jag säga att min största hobby är matlagning. Varenda helg vill jag hinna spendera iallafall några timmar med att prova på något nytt, gärna med amerikansk (främst sydstaterna) eller asiatisk insriktning (främst Kina, Korea och Japan).
Mellan varven får jag ett ryck och får för mig att testa alternativ till mjölk. Inte för att jag egentligen vill byta, utan bara för att hålla mig ajour med vad som står i hyllorna och hur de smakar. Men... inget kommer ens nära.
Jag medger att jag fördomsfullt var negativ när min gode vän Jabba tipsade mig om att köpa vakuumförpackad kebab i kyldisken på Coop. Kebab är svårt nog som det är, och är för mig en av de snabbmatsrätter med störst diskrepans mellan bra (jag är väldigt avunddsjuk på er Malmöiter i detta fall!) och dålig sådan (en oroväckande stor andel).
Det brukar ju normalt räcka med att säga att jag ska äta surströmming för att det ska bli vild diskussion. Jag förstår givetvis varför, lukten är makalöst mäktig, och det räcker med att någon i mitt kvarter ska förtära delikatessen för att hela mitt postnummerområde ska veta vad som äts. Och jag skulle ju ljuga om jag sade att det var en lukt jag skulle älska att ha omkring mig ständigt och jämt.
Vår eminente frilansare Månsis ställde tidigare idag den retoriska frågan om man kan äta sniglar, något som ledde till en intressant diskussion. Just det där med vad man kan äta och inte kan äta, är annars något jag tycker är väldigt enkelt.
Under helgen började jag så sakteliga bygga det julbord som ska krubbas i det Mäkiska hushållet. Det är som vanligt mycket som ska till, och det som kan förberedas tänker jag också förbereda. Jag är väldigt förtjust i vällagad, svensk husmanskost (jag gillar mat överhuvudtaget) och har såklart flera favoriter när det dukas fram - där allt bör sköljas ner med julmust från Zeunerts.
Jag köper en hel del frukt och försöker att alltid hänga med i säsongerna för att få de bästa blodapelsinerna, de bästa äpplena, de bästa körsbären och så vidare. Annars tycker jag exotisk frukt och Sverige tenderar att bli en ganska trist historia av rent geografiska skäl.
Det saknas Citygross i Östersund, något som följdaktligen resulterar i att jag inte handlar där särskilt ofta eftersom jag ju bor i Östersund. Oftast handlar jag min mat på Coop eller Ica, följt av Lidl och Willys ganska tätt därefter. Till detta kommer sedan specialistbutiker som Österns livs och Thai Food Buriram när jag behöver grejer från de regioner de är inriktade mot.
Som så många gånger förr släntrade jag in på Coop i fredag för att veckohandla med sambon. Som så många gånger förr hade de OLW:s ostkrokar på extrapris och en stor, prasslig påse fick följa med mig hem. De är ju så ofattbart snaskiga, med precis lagom sälta och ostsmak samt sådär underbart tuggmostånd.
Jag har redan tipsat om Joshua Weissman tidigare, en herre som specialiserat sig på att laga amerikansk snabbmat - fast bättre. Något han gör med bravur. Jag har testat flera av hans recept tidigt och hans variant på bland annat In 'n Out-burgare med Animal Fries är verkligen magi.
Vi är ju inte långt ifrån den 4 juli, den amerikanska nationaldagen. Det är förvisso inget jag brukar fira hemma i Sverige, men fortfarande en bra ursäkt att kocka hamburgare och fritera något gott samt göra en extra kaloristinn efterrätt.
Du har säkert märkt hur duktiga utvecklare blivit på att sälja oss inbjudande matlagningsprocesser och resultat i våra spel. Ett av mina favoritexempel är Monster Hunter: World vars mat ser genomgående läcker ut. När man får den serverad framför sig av kattkocken kan man nästan dofta maten genom skärmen. Jag kom att tänka på detta när jag fick en ”gammal” klassisk video rekomenderad via Youtube. I detta klipp försöker en galen individ att laga mat precis som i Zelda: Breath of the Wild. Resultaten är inte särskilt övertygande. Framförallt tycker jag oftare än tidigare att spel från Japan har de mest lockande maträtterna. Samtidigt är processen som ibland visas i våra titlar sällan övertygande. Det bubblar, puttrar, låter och har sig, sen har du shish kebab på spett även om du kastade i championjer, lök, bark och älgkött.
Jag gillar generellt att baka amerikanska godsaker. Ofta är de en kombination av vanvettigt dekadenta och barnkalas på en och samma gång. Inför varje Super Bowl brukar jag baka kakor med jordnötssmör och varierar recepten lite för att prova mig fram.
Det finns såklart kopiöst mycket gott man kan sleva i sig medan man kikar på sådant som kvällens Nintendo Direct. Jag älskar att sleva i mig kimchi, dyrkar jordnötsringar och tycker hederliga ostkrokar är halvt gudomligt. Och så finns ju alltid finsk Tupla. Men senaste tiden är det något annat som lockat - edamame.
Tog precis en slice av en nygräddad pizza gjort på ett färdigt kit. Visst hade det varit trevligare om jag hade gjort degen själv, men idag är det inte en sån dag.
Köpte som du kanske minns en gasolgrill i våras och har sedan dess grillat riktigt, riktigt flitigt. Vi snackar ett par gånger i veckan åtminstone. Det har blivit kött, grönsaker, fisk, mackor och mycket annat. En styckdetalj jag dock fastnat för och återkommit till flera gånger - är vanlig flapstek.
Det blev en väldigt trevlig diskussion om kol kontra gas förra året när jag bloggade om grillar. Som väntat föredrar somliga kol (vilket jag använt i alla år och har en schysst), medan andra föredrar gasol, och det är starka åsikter som gäller.
Det finns så fruktansvärt mycket gott fikabröd, från konditoriskapelser till billiga kex, jag slukar allt med glädje (så länge det inte innehåller kokos). Ändå finns det för min egen del inget som slår en hederlig svensk, rekorderlig semla. Gärna en bakad med lite extra kärlet på ett bättre ställe.
Efter chokladbollar, är väl sockerkaka förmodligen det första barn lär sig baka (möjligen i konkurrens med scones?). Hur det än är med den saken, så är det alltså löjligt enkelt. Fett, ägg, socker, mjöl och lite bakpulver. Sedan smaksätts det efter eget huvud med vanilj, citron, choklad eller något annat. Och karamellfärg om man är barn.
Har sedan jag blev husägare för några månader sedan, varit otröstligt sugen på att skaffa gasgrill. Har redan en hygglig för kol, men efter att otaliga gånger ha rest i USA och bott på hotell där de haft schyssta gasolgrillar, känner jag nu suget efter något som låter mig få maten lite mer exakt som jag vill ha den.
Sitter och kikar en ny Trump-dokumentär på Netflix som täcker hans resa från relativt okänd affärsman till att bli amerikansk president. Helt okej, den saknar narrativ, och berättas istället genom intervjuer av både folk som gillar och inte gillar honom varvat med gamla videoklipp.
Det pratas ju ofta om systemkollaps och liknande idag, vilket känns lite magstarkt med tanke på att vi fortfarande bor i vad som rimligen är ett av de bästa länderna som finns att bo i. Visst finns det problem som skulle behöva lösas och tas itu med, men mer är det heller inte. Trodde jag iallafall, tills igår kväll.
Om du följer min blogg vet du såklart att jag älskar det här med skräpmat, det betyder dock inte att jag inte gillar äkta vara. Tvärtom, försöker så ofta jag kan handla riktigt bra råvaror för goda rätter. Men ändå, jag blir sådär genuint lycklig varje gång jag får sleva i mig Popeyes friterade kyckling i USA och dippa i ohälsosamma mängder feta såser, mumsa deras underbara bönröra och bara trivas med livet.
Har egentligen aldrig varit något större fan av Gordon Ramsey på TV, det duger som underhållning för stunden och har haft karaktären av något jag möjligen kan se om jag råkat zappa över. Främst eftersom han så ofta står och gastar åt folk som inte kan bedriva restaurang när hans egna ofta gått i konkurs.
Det är alltid ett intressant ämne som folk gillar att dryfta och vrida och vända på - vilken är egentligen den bästa hamburgaren? Flera på redaktionen har tyckt till om saken och nu kände jag att det var min tur att göra det. Jag firade USA-stämpel nummer 40 i mitt pass vid senaste inresan sent i mars och vid var och ett av dessa inresetillfällen har jag passat på att käka hypade och omtalade eller på annat sätt intressanta burgare.
Det var någon gång strax innan jag fyllde 30 år jag bestämde mig, det var dags att bli vegetarian. Valet var främst etiskt, men även med omtanke av miljö. Jag var sedan vegetarian i några år och mådde bra av det med makalösa blodvärden som varken före eller efter varit bättre. Men jag gillar kött, och i takt med att det blev lättare att hitta lokalproducerat och ekologiskt kött så gled jag tillbaka.
Pluggar alldeles för mycket, 9-12 timmar per dag är jag i plugget. Varje dag börjar bli likadan. Så för att krydda den upprepande mekaniska vardagen tänkte jag testa något nytt!:
Det svamlas ju ibland om att den bästa tiden i livet är den som barn. Glöm det. Det bästa är att vara vuxen. Har just kollat Jimmy Fallon och mumsat i mig en hel burk med pepparkakor och iskall mjölk. Magen svider, men smaklökarna är hypnotiskt glada och jag trivs medan buken liksom trycker på lungorna och gör det svårt att andas. Livskvalitet, kallar jag det.
Snubblade över ett recept på Twitter härom dagen med det förföriska namnet Cookies and Cream Brownie Dessert. Det vill säga kakor, grädde och brownies i ett - gott och nyttigt (som vår chefredaktör brukar säga). Det är på tok för genomamerikanskt smarrigt för att inte dela med sig av - så därför gör jag just det.
Det brukar vara jag och gamle Carl Brännström som bär surströmmingsfanan här på redaktionen. För min egen del är det bland det överhuvudtaget bästa jag vet och en riktig höjdpunkt om hösten.
Att min gamle vän och kollega Petter har svart bälte i hamburgare har förhoppningsvis inte undgått någon och tidigare under kvällen bloggade han om Max nya hamburgerbröd. Jag har inte särskilt mycket mer att tillägga om det än att jag håller honom med om varenda stavelse. I princip allt på Max är faktiskt bra, undantaget en i sammanhanget inte helt oviktig ingrediens: själva hamburgerbiffen.
För min egen del finns det ingen enskild politisk fråga som känns viktigare än miljön. Jag hör definitivt inte till dem som tror eller tycker att Sverige ska kunna göra allt själv, utan tror vi måste jobba betydligt bredare än så, men jag gör vad jag kan i utifrån mina förutsättningar i de flesta beslut jag tar. Således använder jag gärna Grumme tvättmedel eftersom det är fritt från fosfater och tillverkas i Sverige, kör bil som drar så lite som möjligt, stänger av allt elektriskt när det inte används, försöker käka vegetariskt minst en dag i veckan och handlar helst närodlat/miljömärkt med mera.
Det är rätt träffsäkra de där reklamerna som Kalles kaviar kör, där de reser runt i världen och låter folk prova på denna märkliga svenska anrättning. Det är i princip oätligt för alla som inte råkar vara nordisk (har en del erfarenhet i ärendet). Orsaken är förstås att det egentligen är en ganska undermålig produkt. Den som går och handla utsökt Kalix-löjrom vet hur underbart krispigt gott bra kaviar kan vara, och det har mycket lite med denna röra att göra.
Blev efter en fenomenal semla inköpt på konditori Edenbos i Östersund sugen på att skriva en kärleksförklaring till detta ljuvliga bakverk, men hindrade mig. Tänkte att jag säkert gjort det någon gång tidigare. En snabb sökning senare vet jag nu att det inte stämmer. Jag har aldrig skrivit en blogg om semla - och därför är det hög tid att göra det nu.
Jag hade antagligen kunnat köpa mig en Söderhavs-ö, byggt en egen Skittles-fabrik eller skaffat en egen vägfil för bara Jonas Mäki mellan Östersund och Stockholm. Det är med andra ord tur att jag inte vet exakt hur mycket pengar jag lagt ner på att handla hutlöst överprissatta Boylans Root Beer från matbutiken.
Jag har kött, kyckling, fisk och grönsaker i kylen. Jag har även kryddor och såser. Jag har allt och lite till. Jag bor även precis jämte ett gatukök, en pizzeria, en kinakrog och lite längre bort ligger Willys och Subway. Valmöjligheterna är enorma och hungern är påtaglig. Ändå kan jag inte bestämma mig. Hungrig som en varg är jag men huvudet står helt still. Jag har varit ute på språng hela dagen och inte ens hunnit äta lunch. Min mage kommer snart att skrika. Ge mig lite tips, ge mig lite förslag, berätta för mig vad jag ska äta. Snälla! Hjälp mig!
Ni vet hur det är. Man hälsar på och blir bjuden på något sött och gott till kaffet. Kanske en munk av något slag, en muffin, kakor, eller om du besöker en pensionär/hipster - rulltårta. I hopp om ilsnabba kolhydrater som omedelbart lägger sig klädsamt runt buken tar man en tugga bara för att nästan kvävas. Sylt!
Sprang som hastigast in på Ica Kvantum i Östersund för att köpa lite kaffe sedan förrådet börjat tryta. Träffade en bekant och utbytte några ord, när jag sneglade ner i hans matkorg och stelnade till. Felix ketchup. Jag borde såklart ha vett och hyfs nog att inte bry mig om vilken ketchup folk köper, men jag kunde inte låta bli att peka på flaskan och fråga: "Varför?"