Huvudvärk kan vi alla få, inklusive den som just nu förmodligen gör största vinsten av alla i spelvärlden. Jag talar såklart om Nintendo som med Switch snart har tidernas mest sålda spelkonsol. Historia vi inte sett maken till sedan Playstation 2.
Finns det perfekta spel som inte kan bli bättre? Antagligen inte, det finns alltid någon liten detalj som hade kunnat optimeras eller snyggas till, alternativt att mer innehåll lagts till. Mario Kart 8 Deluxe är definitivt inget perfekt spel, även om jag utan att tveka hade dundrat på betyget nio och kanske även övervägt tian efter allt extra innehåll som lagts till.
Blotta orden live service brukar få gamers att hytta med näven bakom skärmarna, och många betraktar fenomenet som något alldeles extra diaboliskt. Till viss del förstår jag det, även om titlar som kan definieras som live service hör till de jag spelar mest, men det är också ett koncept som sannerligen inte fungerar överallt - och då är det ju trist när pengasugna bjässar får fina studios att överge det de är bra på för att istället satsa på just live service.
Det är alltid samma visa när man ska prata om Super Mario Bros 2 med folk som kan något om TV-spel. Direkt vill alla informera om att det faktiskt är en vidareutveckling av det i väst tämligen okända Doki Doki Panic (känt i princip endast för att det var just spelet som gjordes om till Super Mario Bros 2), och att det riktiga Super Mario Bros 2 är det så kallade Lost Levels.
Det var en ganska trevlig Nintendo Direct vi bjöds på igår med flera överraskningar, mysiga Mario-spel och... återutgivningar. Det sistnämnda skulle kunna vara något negativt, men givetvis beror det på vad man gör med produkten ifråga.
Det snackas flitigt om att Nintendos nästkommande enhet ska släppas år 2024, många menar att det kommer ske under den andra halvan då Nintendo vill hinna producera tillräckligt många enheter för att det inte ska vara någon mening att scalpa och att alla som vill ha tag på en ska kunna köpa en.
Skrev under dagen en nyhet om att Nintendo kommenterat prestandan hos deras konsol Switch. Föga överraskande tycker Nintendo inte alls att det är några problem med prestandan i deras konsol, och framhåller eventuella svagheter som styrkor man får arbeta sig runt.
Nintendo är fascinerande. Under måndagen utannonserar de en livestream som de ska köra bara dygnet senare. De är vaga i beskrivningen - och sedan lassar de på med den bästa Direct de haft på flera år. För bara två dagar sedan visste vi alltså inte ens att de hade något på gång.
Förra veckan släppte Nintendo sin senaste kvartalsrapport, och därefter spreds en nyhet på många stora spelsidor (däribland Gamereactor) om att Nintendo i samband med detta bekräftat att de inte tänker släppa någon ny hårdvara under det nuvarande räkenskapsåret. Vissa sidor refererar till kvartalsrapporten från Nintendo (https://www.nintendo.co.jp/ir/pdf/2023/230509e.pdf) och andra till en artikel från Nikkei (https://asia.nikkei.com/Business/Media-Entertainment/Nintendo-expects-Switch-sales-to-slow-further-this-year).
Att konsoler lanseras i flera versioner redan vid premiären är inte helt ovanligt och vi har ju bland annat Xbox 360 som fanns i utförande med och utan inbyggd hårddisk samt den skivlösa modellen av Playstation 5.
Tanken var egentligen att göra en liten lista över världens sämsta handkontroller från alla möjliga utvecklare men efter ha skrivit ner de tio sämsta kontrolldon jag kunde komma på så hade Ninty fem stycken med på listan. Två av dom på pallplats och en utan tvekan solklar guld placering som är så usel att händerna gör ont bara av att tänka på den. Med det i åtanke så började jag istället tänka på just Nintendos olika styrdon. <br />
En av de första saker jag fick lära mig på mitt första riktiga jobb efter gymnasiet (på Ericsson i Östersund), var det moderniserade talesättet "en gång är ingen gång, två gånger är en trend". Jag jobbade med felsökning av kretskort, och tankesättet höll nästan varje gång. Hittade jag ett enstaka fel så var det slumpen, hittade jag två likadana fel, så var det något fel i själva tillverkningen så vi fick gå bakåt i produktionskedjan och leta.
Det var med närmast skräckblandad förtjusning jag skrev nyheten idag om att Switch nu sålt mer än både Game Boy och Playstation 4, och ligger på 122,55 miljoner exemplar. Och ännu så länge tuffar det på i bra fart, och runt knuten väntar The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom och senare i år Pikmin 4.
Nintendo verkar alltså i princip redo att börja tillverka Switchens efterträdare, vilken enligt Nikkei ska släppas under nästa år. Därmed kan man misstänka att det inte kommer släppas så väldigt mycket stora spel efter Zelda, eftersom Nintendo knappast vill att den gamla konsolen ska kännas så het att folk inte vill ha den nya.
Tanken var att ta ett lugnt år på resefronten för mig och sambon. Möjligen rasta elbilen och åka runt i Europa lite samt besöka favoriten Ullared (kul på precis alla sätt). Men... jag börjar inse att jag nog måste försöka ta mig iväg till Los Angeles trots allt. För det är ändå så att Super Nintendo World slår upp portarna om ganska precis en månad.
Igår inledde jag som bekant en liten miniserie här i bloggen med nyårslöften som jag hoppas att konsoltillverkarna utfärdade medan de skålade i Pommac och skickade upp rislyktor i skyn. Jag tar dem i bokstavsordning och startade följdaktligen med Microsoft och idag har turen kommit till Nintendo (Sony imorgon). Då kör vi!
Microsoft har under loppet av ett år köpt Bethesda och Activision Blizzard, Sony har köpt flera studios vara nu senast Bungie. Även EA har flaggat för att de vill vara med och handla, efter att relativt nyligen ha köpt upp Codemasters. Till detta har vi såklart Embracers dammsugande av marknaden – bland mycket annat.
Om du växte upp på 90-talet minns du säkert Super Nintendo, krigandet mot Mega Drive och alla de underbara pixlar vi fick uppleva under runt fem makalösa år. Om du känner för att återuppleva dessa tider, har Martin Lindell (som tidigare skrivit om bland annat NES och Mega Drive på svenska) och Carl Michael Sahlberg författat boken Super Nintendo i Sverige.
Animal Crossing: New Horizons är bara 18 månader gammalt och redan ett av Nintendos mest sålda spel någonsin. Och det fortsätter dessutom sälja något alldeles kopiöst.
Härom dagen skrev jag ett blogginlägg kallat Idiotbeslut från Microsoft och Sony som handlade om ganska precis det. Idiotiska beslut de tagit, där man undrar hur det egentligen är fatt. Det går dock att se hur de resonerat, och det är alltid potentiella pengar som får dem att ibland slunga ut allt vad skam heter.
Jag är absolut ingen konnässör gällande 2D-plattformsspel. Jag finner dem ofta så sega och tråkiga att jag somnar mentalt efter en kvart, t.ex. när jag spelar Rayman eller Shovel Knight, men detta betyder också att jag inte gett dessa en ordentlig chans (än). Generellt sett prioriterar jag spel som jag omedelbart fastnar för.
Jag jublade när Platinum Games bildades år 2007. En massa veteraner från främst Capcom under ett och samma tak med kreativ frihet att göra de spel de var så bra på - under en era när Capcom kört fast och inte alls visste vad de ville.
Att Nintendo arbetar på en ny, mer kraftfull version av Switch har varit spelvärldens sämst bevarade hemlighet i snart två år nu. Stora finanstidningar har satt sitt rykte på spel, tillverkare har läckt saker och insiders har skvallrat. Och att döma utifrån den senaste veckans skvaller - så är det idag det ska ske.
Till att börja med: jag är för Amiibos. Jag älskar dem och äger helt orimligt många. Att kunna köpa snygga och officiella Nintendo-statyetter lokalt i en medelstor stad som Östersund, var nog ändå något jag aldrig trodde skulle ske. Jag älskar min underbara hemstad, men något spelmekka vore det synd att kalla den.
Det finns goda anledningar till varför inte Nintendo släppts något nytt Mario Kart till Switch, vilket därmed ser ut att bli den enda ordinarie Nintendo-konsolen sedan NES utan ett nytt spel i serien. För Mario Kart 8 Deluxe är ju faktiskt "bara" ett uppiffat Wii U-spel.
För några veckor sedan skrev jag en nyhet jag haft svårt att släppa i tanken. Det var skaparen av F-Zero som förklarade att det är osannolikt att det blir några fler spel i serien. Orsaken är att Nintendo tycker sig behöva en "a grand new idea" för att detta ska bli av.
Hur många spel har jag klarat? Den frågan dök upp i mitt huvud under en promenad av någon anledning. Det måste vara tusen stycken tänkte jag spontant, för det känns som att de är många, men jag korrigerade mig inom en halv sekund till hundratals när jag insåg hur orimligt det var. Jag har lite drygt tusen spel hemma i fysiskt form, men endast en liten del av dem har jag spelat och än mindre klarat.
Det finns såklart kopiöst mycket gott man kan sleva i sig medan man kikar på sådant som kvällens Nintendo Direct. Jag älskar att sleva i mig kimchi, dyrkar jordnötsringar och tycker hederliga ostkrokar är halvt gudomligt. Och så finns ju alltid finsk Tupla. Men senaste tiden är det något annat som lockat - edamame.
Det har ju ryktats flitigt senaste året att Nintendo har en kraftigt uppgraderad Switch på gång, vilken spelar deras spel i 4K. I sig inget konstigt med tanke på att deras tidigare enheter Nintendo DS och 3DS båda fick hårdvarumässiga uppgraderingar som dessutom hade exklusiva titlar. Dessutom kom ju ett RAM-pack till Nintendo 64.
Console in the Cloud kallar Nintendo sitt koncept för spel-streaming som de i sedvanlig Nintendo-ordning idag drog igång utan förvarning. Därmed går det nu att spela Control till Switch, trots att det är ett rejält krävande spel. Jag har inte testat det själv (roat mig med vinterkräksjuka istället), men att döma utifrån den första responsen och diverse videos på Twitter - så fungerar det utmärkt.
Jag spelar fortfarande Animal Crossing: New Horizons och så gjort sedan det släpptes. Och jag har inga planer på att sluta, men märker själv att tiden jag lägger ner på min stad krymper. Det finns knappt några nya recept, det är väldigt få nya saker att samla varje månad, butiken har inga nya föremål, det finns inga fler plantor att försöka få fram och eventen känns lite... trötta.
Det var så sent som i förrgår jag bloggade om det faktum att Roblox beräknas vara högre värderat än hela ZeniMax. Ändå är det inte lika högt värderat som finska SuperCell, vilket för några år sedan blev spelhistoriens dyraste uppköp (ZeniMax är "bara" tvåa).
Hade en grym diskussion med goda vänner nyligen där vi pratade om att alla konsoltillverkare släppt bättre och sämre konsoler. Det vill säga med spel i princip undantagna. Vad som är bättre och sämre är såklart högst subjektivt och någon menade att Playstation 2 var det bästa Sony släppt, medan en annan menade att det var den sämsta.
Det kan tyckas märkligt att oroa sig för Nintendo när Switch säljer snabbare än den kan tillverkas, Animal Crossing: New Horizons är på god väg att bli deras mest framgångsrika spel någonsin, Paper Mario väntar runt knuten och de kör en Treehouse-stream med ett nytt spel sent idag (fredag). Men ändå. När jag kollar framåt så ser det faktiskt lite för tomt ut.
Har funderat under längre tid på att göra en (ytterst personlig) topp 10-lista över de bästa spelen, och nu kände jag att det var dags. Finns såklart väldigt, väldigt många bra spel som jag antingen inte hunnit spela än, eller bara missat, men detta är i alla fall min topp 10-lista. Då jag i allmänhet är ett stort Nintendo-fan så blir listan, såklart, ganska färgad av det. Let's go!
Ända sen Metroid Prime 4 utlovades under E3 2017 har jag väntat, längtat, trängtat... Det finns knappt synonymer så det räcker till, inte om varje enskilt ord representerar ett år av vad jag gått igenom.
Jag älskar Animal Crossing och har så alltid gjort sedan jag spelade det till Gamecube. Det är söligt, omständligt och alldeles underbart. Sitter i timmar varje dag och svarvar matrjosjka-dockor till sambon, fångar syrsor att ge till den otacksamma ugglan på museet, planterar blåsippor runt knuten och investerar på tok för mycket pengar i rovor (en smutsig bransch!).
Det är inte speciellt kul att vara i Stockholm just nu. Snabbare än Sonic springer hinner detta förbaskade virus sprida sig kring storstadens gator känns det som. Det var inte länge sedan jag naivt och slaviskt körde på med mina vardagsrutiner; vakna, tuben, jobbet, gymmet, hem. Först försvann gymmet, sedan toapappret, och nu jobbet. Eller tja, kontoret rättare sagt. Jag ska inte klaga då jag har turen att kunna arbeta hemifrån. Det är högsäsong på revisionsbyråer så jag sitter åtminstone inte arbetslös.
Det slog mig när jag just satt och förberedde lite nyheter inför onsdagen, att det aldrig har gått såhär lång tid sedan Switch släpptes mellan två Nintendo Direct. Nu utannonserades visserligen en tills på torsdag, men den handlar "bara" om Animal Crossing: New Horizons (som är ett av mina absolut hetaste spel just nu). Vad vi ska spela under 2020 däremot - vet vi inte.
Jag älskar Super Smash Bros. Ultimate. Jag roas sannerligen av det intensiva följe serie byggt upp, speciellt denna Ultimate-hysteri. Dessa dedikerade 30 minuters klippen är trevliga och jag älskar de ambitiösa avtäckningarna. Som bekant avslöjade Sakurai igår den sista slagskämpen i DLC-paketet. Visserligen var Byleth något av en besvikelse gentemot tidigare karaktärer som introducerades, men jag grämer mig ej. För han passade även på att meddela att sex nya är på ingång. Sakurais kärlek för spelet samt passion för videospel inspirerar mig och jag ser spänt fram emot vilka sex karaktärer som han avtäcker härnäst. Därför pysslade jag ihop en önskelista. Jag lovar att jag verkliga försökt att hålla mina drömmar i styr och hålla denna lista så verklighetsbaserad som möjligt (nåja, lite har jag väl drömt ändå).
Jag är beroende. Fullkomligt hookad. Jag har suttit fastklistrad framför skärmen i tre dagar nu. Lägligt till mitt egna lilla skollov passade jag på att införskaffa Slay the Spire, ett spel jag har haft min ögon på bra länge. Ett lagom stort äventyr att värma upp fingrarna med innan jag äntligen kan sätta tänderna i nästa Pokémon.
SNK-favoriten Terry Bogard, en massa SNK-musik, plagg hämtade från SNK:s mest populära karakärer (men inte Mai Shiranui because reasons) och en helt fantastisk arena - plus Switch-rabatter på SNK-spel. Det känns på något sätt lite tragiskt att när SNK nu för första gången verkligen når en masspublik - så är det tack vare Nintendos försorg.
Familjen har fått tillökning, ett gulligt Nintendo Switch. Har länge funderat på att köpa Switch, mest beroende på att jag pendlar med tåg till och från jobbet varje dag, en timme dit och en timme tillbaka. Jag a
Hej, har köpt en begagnad "Nintendo Wii U" men har lite frågor. Det följer inte med någon HDMI-kabel, funkar vilken billig variant som helst samt vilken modell måste det vara (1.2, 1.3 1.4)? Det var länge
Jag älskar Nintendo, och jag älskar E3. Nintendos E3 Direct förra året var lite av en besvikelse för egen del, efter den fenomenala Directen året innan. I år känns det som att förväntningarna på Nintendo är högre än någonsin, och med Sony frånvarandes från årets E3 så har Nintendo verkligen chansen att stjäla rampljuset.
Pokémon Sword/Sheild är nog det spel jag sett allra mest fram emot till Switch. Innan det ens var utannonserat har jag fantiserat om vad som komma skall och kanske byggt upp orimliga förväntningar. Nu när det äntligen är här borde jag flyga över molnen, men det gör jag inte, inte alls faktiskt.
Idag begravs Wii Shop Channel. Därför tänkte jag se tillbaka på min tid med Nintendo Wii. Jag har många goda minnen av Wii, nästan bara goda minnen dessutom. Då, för en sisådär tolv år sedan, var detta som att gå rakt in i framtiden. Jag kunde spela utan en kontroll. Jag kunde styra saker på skärmen bara genom att röra på mina händer (och så klart Wiimote).
Egentligen vet man aldrig vad man vill ha i ett spel man väntar på förrän spelet kommer, för det man helst av allt vill bli är positivt överraskad av något man inte kunnat förutse. Det är lättare att räkna upp vad man INTE vill ha i ett länge efterlängtat spel, men då låter man också lite gnällig.