Nu är jag ändå i en fas där jag försöker få saker gjort. Stänga av sociala medier, fokusera på viktigare saker att göra, försöka dejta mer, ställ frågor och var intresserad i samtal, se mer på dokumentärer och läs böcker. Men svårt, framförallt sistnämnda där jag bara lyckats ta mig till typ sida 50 på lite mer än en månad. Har min hjärna blivit så pass lättdistraherad av facedown-generationen senaste åren att jag inte har någon diciplin kvar eller är det bara fel verktyg för mig?
Nu kan äntligen Trump röra om lite i grytan igen, Twitter är bättre med Trump och så är det bara. Underhållningsvärdet ökar markant och det behövs lite krydda och folk som säger vad de tycker. Självklart var det felaktigt att ta bort hans konto ifrån början och det är bra att detta nu korrigeras.
Rysslands vettlösa krig rasar vidare och jag har sedan länge tappat räkningen över allt lidande och elände det lett till. Med det sagt så pågår det som sagt fortfarande, även om det hamnat lite i skymundan av dyra elpriser, svenska valet och liknande.
Kollade partiledardebatten hos Expressen under kvällen med halvt öga (och öra). Det brukar ju inte framkomma överdrivet mycket nytt i dessa sammanhang, men det är kul att se vilka politiker som känns skarpa och snabbtänkta, vilka som förlitar sig på inövade one-liners och hur kemin känns.
Liberalerna har haft det kämpigt en tid, där somliga velat lägga skullen på det faktum att de stödde en vänsterregering snarare än en högerdito efter förra valet och ytterligare andra på förre partiledaren Nyamko Sabunis insats. Hur det än är med den saken, känns det som att partiet börjat resa sig på nio.
Jag är 44 år gammal. Äldre än många av er som läser, säkerligen, men ändå inte äldre än att det är en bit över 20 år till pensionen. När jag växte upp var kalla kriget något jag hörde om i princip dagligen. Vi hade övningar i skolan om hur man skulle bete sig vid bombdåd och en TV fick dras in i klassrummet otaliga gånger då Sovjetunionen hittat på något nytt dumt.
Har kollat partiledardebatten på TV4 under kvällen. Normalt något som jag tycker är ganska underhållande, trots att det i ärlighetens namn knappast brukar komma fram några jätteavgörande uttalanden under dem.
Om du hänger flitigt på sociala medier är chansen god att du känner till den amerikanska komikern Jordan Klepper. Med sitt avväpnande sätt har han lyckats klä av otaliga rörelser och få utövarna att framstå som... jamen jubelidioter, rent ut sagt.
Jag kan inte riktigt hålla mig från att kommentera dagens politiska cirkus, en sådan här grej som det kommer talas om i decennier. År 2041 kommer du kunna delta i en quiz och få frågan om vilken svensk statsminister som suttit kortast tid samt kanske även vilken som var vår första kvinnliga statsminister, vilket är nutidshistoria vi alla just har fått uppleva.
Petter har ju redan varit inne på samma spår, nämligen att det ser ut som att vi idag (måndag) verkar kunna bli utan en regering då de ser ut att fällas av Vänsterpartiet, Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna. Bråket om så kallade marknadshyror (vilket det väl kanske inte riktigt rör sig om, men väl ett steg i den riktningen) har alltså skapat en mycket märklig allians.
År 2020 inleddes som bekant med att det snackades om ett fullskaligt krig mellan Iran och USA. Ett på pappret måhända ojämnt upplägg, men med ohyggligt många människor inblandade och något som hade fått enormt stora konsekvenser även utanför dessa båda länder. Och kanske kände 2021 att det var fusk att 2020 fick inledas så grandiost, och dammade därför på med Kapitolium-invasionen förra veckan utfört av inhemska terrorister.
Jag har ju några gånger tidigare skrivit om kur Kina sakta men säkert kopplar ett grepp om västvärlden genom målmedvetna uppköp. South Park hade förra säsongen ett helt avsnitt dedikerat till detta - vilket ironiskt nog förbjöds i Kina.
Ingen har väl missat att det amerikanska valet är i full gång, i dessa sociala medier-tider är det ju ganska precis lika stort här som där. Men så är president Trump en herre som väcker ovanligt mycket känslor, och även om varje val marknadsförs som det viktigaste i USA - så är jag villig att medge att det står mer på spel denna gång.
Som du kanske vet är jag väldigt förtjust i politik och försöker följa med i vad som händer, vad som sägs och även läsa mycket historia. Just amerikansk politik är något jag tycker är extra intressant, och att döma utifrån sociala medier, mediarapportering och liknande - så är jag inte direkt ensam om det.
Jag gillar ju Joe Biden egentligen, och tycker att han i mångt och mycket påminner om Bill Clinton politiskt. Om jag bodde i USA, var registrerad demokrat och fick rösta fram min favoritkandidat - så hade Biden mest sannolikt fått min röst, alternativt möjligen Pete Buttigieg. Men det var egentligen inte det politiska jag tänkte snöa in på här, utan om hur Biden visar hur otroligt styvmoderligt spel fortfarande ses på.
Det här med yttrandefrihet är alltid en het potatis. Ingen vill ha den inskränkt, men samtidigt bör den heller inte missbrukas till lögner, trakasserier och liknande vilket ofelbart brukar leda till just rop på inskränkningar. Jag hör till de som generellt vill ha yttrandefriheten så fri som möjligt, men tycker samtidigt att begreppet ofta missförstås.
Som fritidspolitiker så har jag tidigt bestämt mig att hålla mig borta från politiska utspel här inne. Efter Trumps beslut att låta amerikanska trupper lämna Syrien vilket nu inneburit att Turkiet kan invadera så kan jag inte längre vara tyst.
En del kommer säkert rasa över min rubrik, men innan ni gör det kan ni åtminstone läsa klart. Detta har absolut inte med hanteringen av tex trakasserier eller att förbättra det många gånger unkna klimatet för kvinnliga skådespelerskor. Nä denna kampanj har gjort att många studios helt enkelt gör om, eller helt slänger lovande satsningar pga rädslan att få en stämpel som kvinnofientliga. Ett bra exempel på detta är den tilltänkta uppföljaren till den underbara filmen Vem satte dit Rodger Rabbit från 1988. Robert Zemecki hade så sent som 2015 inlämnat ett manus till Disney som direkt köpte manuset som de ( enligt Zemecki själv) älskade då. Ett år senare säger samme Zemecki i en intervju till The Telegraph:
Som ni kanske redan vet så är jag väldigt upp i EU-valet, och allmänt all annan politik för den delen. Så nu när det är en vecka kvar så tänkte jag plocka fram några skrattretande partinamn som faktiskt är registrerade inför valet. För källa hänvisar jag att besöka valmyndighetens hemsida. Let's get it started!
Oväntat ofta så hör jag personer jag tycker är smarta människor (med koll på det mesta) kommentera dagens apotekssystem. Åsikterna kan i de flesta fall sammanfattas som att "det var bättre förr", där andemeningen tycks vara att apotekens glansperiod i Sverige var före 2009 då de privatiserades.
I somras var EU och tallade ganska rejält på internet och klubbade igenom kraftiga försämringar som riskerar att få så långtgående konsekvenser att även ganska sansade tyckare menar att det fria internet kan ha dödats. Då ska man minnas att de redan för ett antal år sedan försämrade nätet kraftigt genom att tvinga alla sajter att manuellt låta alla surfare godkänna hemsidors cookies.
Snart ska man promenera till valurnorna och göra sin medborgerliga och demokratiska plikt. Jag är fortfarande osäker på vilket parti som ska få min värdefulla röst, men den dimman hoppas jag lätta snart. Jag har dock tänkt på hur valkampanjerna och debatterna hittills har förts. Oavsett utgång i riksdagsvalet 2018 så har valkampanjerna kretsat kring rädslor.
Jag vet, Trump har inte ens hunnit inackordera sig som president ännu och det kanske blir svinbra det här, eller så går det fullständigt käpprätt åt pipsvängen. Jag tänkte inte spekulera om det, utan bara citera Street Fighter II och Super Smash Bros: "Here comes a new challenger!"
Det är säkert fler än jag som bunkrat upp med Dr. Pepper (eller motsvarande), Lays krispiga chips (eller motsvarande) samt en trave cheeseburgare från Donken (eller motsvarande) för att kolla in det amerikanska valets utgång. Det har ju som bekant varit större, hetare och definitivt sorgligare än någonsin. Svensk TV sänder såklart, men absolut bäst är att kika amerikansk.
På flera sätt känns det som en lite sorglig historia med Markus "Notch" Person som gjorde ett spel som visade sig komma helt rätt i tiden och ha allt för att bli en praktsuccé. Jag talar såklart om Minecraft. Uppmärksamheten måste ha varit som dag och natt, att plötsligt fullkomligen bada i pengar och vara en regelrätt världskändis som syntes till i allehanda tidningar.
Jag är, som du säkert vet, intresserad av politik. Jag vill gärna veta hur Sverige styrs och om möjligt kunna försöka påverka det lite själv med. Därför brukar partiledardebatterna vara något av en höjdpunkt där bra utfrågare och moderatorer håller koll på diskussionerna. Bäst gillar jag Anna Hedenmo i Agenda som aldrig låter någon sväva iväg alltför mycket, utan försöker få folk att prata till punkt genom att direkt ge ordet till någon annan när det blir långrandigt.
USA ville störta ett antal ledare i Mellan Östern under den så kallade "Arabiska Våren" 2011. Man lyckades med Khadaffi i Libyen där även Sverige deltog i flyganfallen. Idag ligger landet i spillror och plågas av interna konflikter och är en grogrund för IS.
Har med ögon uppspärrade som en genomsnittslig mangafigur betat av Republican Primary-debatten som sändes i USA förra veckan, och tänkte väl inte fastna mer vi det. De verkar ha en samling bra och en samling mindre bra kandidater, vilket väl är hur det bör fungera i en demokrati. Och så har vi Donald Trump.
Det var nästan med skämsluvan på jag skrev nyheten om att Blizzards kedjerökande stridspitt Tychus Findlay har fimpat. För gott får man förmoda. Missförstå mig alldeles rätt, jag är ingen vän av cigaretter och upplever det som lite småbarnsligt att röka (cigaretter, alltså).
För min egen del finns det ingen enskild politisk fråga som känns viktigare än miljön. Jag hör definitivt inte till dem som tror eller tycker att Sverige ska kunna göra allt själv, utan tror vi måste jobba betydligt bredare än så, men jag gör vad jag kan i utifrån mina förutsättningar i de flesta beslut jag tar. Således använder jag gärna Grumme tvättmedel eftersom det är fritt från fosfater och tillverkas i Sverige, kör bil som drar så lite som möjligt, stänger av allt elektriskt när det inte används, försöker käka vegetariskt minst en dag i veckan och handlar helst närodlat/miljömärkt med mera.
Ni vet hur det ser ut. Ni får lönekuvertet med en hel del av kakan dragen i skatt, ni går och handlar och ytterligare försvinner i mervärdesskatt (moms), sedan tillkommer skatt på sparade pengar, skatt på bilar, skatt på det mesta och i vissa fall räcker inte det utan det bör även dubbelbeskattas. I en artikel i Svenskan kan vi idag läsa att från en lön på 25 000 kronor i månaden, går 17 200 till skatter.
Jag har aldrig skrivit om politik på min blogg tidigare, av olika anledningar. Mitt intresse för politik har tidigare varit lågt, jag har inte varit speciellt insatt i ämnet, men framförallt att diskutera politik på internet (eller överallt egentligen) kan snabbt förvandlas från en vettig diskussion till skrik och smutskastning. Av denna anledning kommer jag inte dela med mig av vilket parti som jag röstat på.
"För den som tjänar 26 000 kronor i månaden i dag skulle detta innebära minskade reallöner med 676 kronor i månaden. - Storleksordningarna stämmer ungefär med erfarenheterna av den franska arbetstidsförkortningen, konstaterar Stefan Fölster.
Under dessa politiska tider blir det mycket snack kring politik hit och dit. Såklart blir somliga väldigt trötta på allt detta. Medan andra har ett större intresse helt enkelt. Såklart bildas nya partier, där vissa grupper av människor inte är eniga om något överhuvudtaget. Detta skedde idag därför idag, ett nytt parti växer fram.
Det är ett förbaskat tjat om det där jäkla EU-valet just nu. Har varit så de närmaste veckorna. Det talas mycket om Nazisternas framtåg och allt det där. Som tur var så går det snart mot sitt slut. Arrogant va?
Vet inte riktigt hur jag ska börja denna blogg, vill få det som en serie där jag möjligtvis skriver massa saker om ny händelser och min syn på det, saker som man kanske inte tänker på och får en annan syn på. Det är ju alltid kul att skriva oavsett om man är bra på det så är det något som får en att fortsätta även om det inte är på en "seriös" nivå. Jag hoppas jag kan få några att kanske tycka det är roligt att läsa mina tankar och olika tankesätt på saker.
Ni som följer min blogg vet att jag slaviskt följer Jon Stewart och Colbert Report varenda kväll. Politiskt vinklad humor, men med påfallande mycket hjärna och ofta brutalt träffsäkert. Ett av de tacksammaste målen är Fox News, denna i Europa så ökända nyhetskanal som inte brukar ta alltför allvarligt på begrepp som "fakta" och "förståelse".
Kina har under dagen deklarerat att de från och med nu förbjuder spel som på något sätt är kritiska mot Kina eller dess regering att säljas i landet. Kanske inget man inte förväntar sig från ett land där staten har alldeles för mycket makt, men faktum är att det här kommer beröra även oss i väst betydligt mer än man kan tro.