Av oklar anledning har Vanillaware landat i att deras hyllade rollspel Unicorn Overlord inte ska få släppas till PC, trots att utgivaren Atlus (som just nu säljer multum av Persona 3 Reload till Steam) uttryckligen vill det. Och hur jag än vänder och vrider på saken, så förstår jag inte varför.
Det känns halvt overkligt att det gått 16 år sedan jag skrev recensionen av Blue Dragon här på Gamereactor. Jag vet ju att vi har läsare som inte ens är 16 år gamla ännu. Jag gillade spelet knivskarpt då och belönade det med en välförtjänt åtta och frågan är om jag inte gillar det ännu mer idag.
Jag har spelat så gott som allt Final Fantasy-relaterat av värde och är gammal nog att dessutom ha upplevt klassikerna medan de fortfarande var nya (eller i vissa fall "bara" hyggligt nya på grund av importsvårigheter). Och det mesta har jag faktiskt tyckt om.
Microsoft har som bekant kickat igång sin Summer Game Sale (som jag räknar med kommer följas av alla andra - billiga spel till folket). Det finns massor av fina spel du kan fynda, där du hittar tio tips i länken ovan, men det är ett i synnerhet jag vill slå ett slag för - och det är Blue Dragon.
Redan när director Todd Howard förklarade under Xbox & Bethesda Games Showcase att det finns 100 solsystem i Starfield och att det bland dessa finns drygt 1000 planeter att besöka. Spontant tyckte jag inte det kändes särskilt hett, eftersom det givetvis inte kommer vara handskapade världar som fått maximalt med kärlek.
Jag har varit väldigt sugen att ge mig i kast med både Final Fantasy XIV och The Elder Scrolls Online på slutet. Givetvis skulle jag bara hinna med ett av dem, men jag gillar båda (har lirat tidigare) och hade tänkt testa vad som passar mig bäst. Men som så många gånger förr när jag ska spela ett onlinerollspel som varit ute en längre tid - så är det som att gå in i en vägg.
Några av de mest minnesvärda komponenterna i spel är dialog. Ju äldre vår spelindustri har blivit desto bättre har resultaten också ofta varit. Karaktärer både låter och ser bättre ut när de pratar än tidigare. Men vad sjutton säger karaktärerna ibland och hur fungerar på interaktion med dialog i spel. Dialogsystemen är ett område som jag skrivit om flera gånger förut. Efter att ha spelat tillräckligt mycket av Baldurs Gate 3 är jag allt annat än nöjd. Systemet i det spelet bygger en del på slump med tärningskast som avgör om du lyckas eller ej. Problemet är att de saknar den där fingertoppskänslan och intressanta dialogen du hittar inom säg en del andra genrer.
Jag tyckte det var lite märkligt redan i november 2018 när Microsoft utannonserade att de köpt upp både Inxile Entertainment och Obsidian Entertainment. Två stycken utvecklare som framför allt är kända för djupa och genomarbetade rollspel. Men det var ju lite olika stil på dem samtidigt, så jag såg ändå poängen. Inxile har just släppt mästerliga Wasteland 3 och är i full färd med något nytt, medan Obsidian gör Elder Scrolls-doftande Avowed.
Jag såg en sketch av Viva La Dirt League (namnet kommer från deras egna skicklighet i Starcraft 2 då de skapade en liga lägre än den lägsta). I sketchen så sitter en av de återkommande karaktärerna och tittar på forum i datorn. Varje gång han tittar ner och klickar på en tråd i Reddit och sedan tittar upp igen dag blivit natt och natt till dag. Denna typ av upplevelse är den som jag haft med Persona 4 på PC. Det är nästan så att det är farligt vad underhållande spel kan vara ibland.
Det är ingen hemlighet att Skyrims modding community är helt makalös. Allt du någonsin kan föreställa dig har lagts till i Skyrim av någon flink moddare. För tusan, folk har ju nog så nära på lyckats förvandla Skyrim till en multiplayerupplevelse (Skyrim Together). Kruxet blir, att när man hittat en himla massa moddar som passar en, upptäcker man att de är i konflikt med varandra och får spelet att krascha.
Imorgon skall jag få tre tänder utdragna och jag lär ha ont i ett par dagar och vara blå i halva fejset så jag kommer inte vilja gå ut genom dörren på hela helgen. Vad passar det inte bättre då än att spela? Hehe. Tja inte hela tiden för jag måste hinna med och lägga mina pärlor till mina tavlor jag skall ha klara till julen.
För några dagar sedan publicerades här på Gamereactor en artikel vid namn The Witcher 3: Wild Hunt vs Fallout 4, (Här), en mycket intressant och välskriven artiklel av Lisa, som, jag absolut rekommenderar att man läser om man har något intresse för något av spelen.
Bethesda ville, att vi skulle spela som den karaktär de skapat åt oss. det vill säga en familjefar/mor, som desperat letar igenom ödemarken efter sin unge, och på vägen gör man hela tiden det man kanske förväntar sig att en familjefar/mor ska göra, det vill säga det humana. Det är bara att ta det första uppdraget man får efter man flytt Vault 111 som exempel, när man träffar Preston inne på museet i den närliggande byn Concord. Det går inte, att inte hjälpa gubb-fan och co. där inne i byggnaden, oavsett vad man gör. Visst kan man bara skita i att göra det, men det finns inget val som säger åt de att; "Ne, ni. Detta är fan erat problem, inte mitt" . Man kan säga att man inte är intresserad av att vara en hjälpsam människa. men svaret man får då är något i stil med; "Så du ska bara låta oss dö här", varpå man ges samma uppdrag man skulle fått om man bara gick med på att hjälpa de utan att ifrågasätta det hela. Det går inte, att blankt säga nej till det hela. Man kan gå iväg, man kan göra allt annat som finns att göra i spelet, till och med klara huvudstoryn (tror jag), och sedan komma tillbaka och likt förbannat står gubb-jäveln där och frågar om hjälp. "Fan, det har gått 3 år sedan jag var här sist, sitter ni fortfarande här i smutsen och grinar". Det enda alternativet som ges, hela tiden är, gör uppdraget, eller skjut upp att få uppdraget. Aldrig kan man säga nej.
Ni har säkert läst nyheten om att Microsoft lägger ner Lionhead och deras Fable Legends. Jag har spekulerat om detta en längre tid och tyckt att det är märkligt att Microsoft haft ett sådant enormt tålamod med en studio som rimligtvis kostat hundratals miljoner till ingen nytta.
Fick en Instagram-kommentar från läsaren Straholic igår. "Vart har du tagit vägen, pöjk"? Det har bloggats väldigt lite från Thulin på senare tid och det ursäktar jag för. Ni får skylla på CD Projekt Red som släppte The Witcher 3: Wild Hunt och fullständigt tog över min fritid (något som jag har haft mycket av på senare tid då jag varit toksjuk) sedan dess.
Det har alltid stört mig, lite. Att jag aldrig spelat igenom Star Wars: Knights of the Old Republic, som folk säger är det bästa Star Wars-spelet som existerar. Jag tror att det handlar om att det är ett rollspel. Nej, jag vet att det handlar om att det är ett rollspel. När KOTOR var nytt gillade jag inte rollspel alls. Jag slukade actionspel som Jedi Knight-serien med hull och hår. Att inte ha full kontroll över mitt ljussvärd lät inte lika spännande då, trots att storyn ska vara sjumilakliv bättre än prequel-trilogin.
Att 2015 ser ut att bli ett direkt kriminellt hett spelår är sedan länge fastslaget. Men faktum är att det ser ut att bli trevligt även för att oss som gillar japanska rollspel, och det har inte varit lika självklart då genren är på dekis och har så varit länge. I år ser jag bland annat fram emot Final Fantasy Type-0 HD som jag redan hunnit tjuvstarta lite med, vilket för min del känns väldigt hett.
Visst, vi har väl fått se Triss Merigold från The Witcher 3: Wild Hunt tidigare. Men nu har CD Projekt Red delat med sig av högupplösta bilder som i detalj visar modellerna de faktiskt använder i spelet. Och det är hutlöst imponerande. Det finns gott om förrenderade mellansekvenser som ser sämre ut. Inte konstigt att de knusslar med både upplösning och skärmuppdatering till konsolerna.