Star Wars: Episode I – The Phantom Menace fyller faktiskt 25 år i år. Det var som bekant 1999 vi satt i biomörkret och svor (bästa fall) tyst för oss själva över Jar-Jar Binks klumpigheter och lille Anakin som råkade trycka på alla knappar och fixade biffen. Och mina åsikter har stått sig sedan dess. Jag gillar inte prequel-trilogin mer än scenvis, även om film tre är bra.
Jag har fortfarande inte glömt besvikelsen över att Star Wars 1313 lades ner i samband med att Disney köpte upp alla Star Wars-rättigheter. Tekniskt sett är väl Boba Fett (som var huvudperson) ingen Mandalorier, men spelmässigt hade det fungerat som om man spelade en sådan.
Disneys Star Wars-serier har i huvudsak varit något jag verkligen gillar. Mandalorians båda första säsonger var fenomenala, Uslingarna var kanon, Andor var bäst av allihopa och hur de kompletterade Clone Wars samt avrundade Rebels förtjänar de beröm för. Dessutom tycker jag Obi-Wan Kenobi har scenvis bra och i slutändan är det egentligen bara Boba Fett jag inte gillar (men även där fanns guldkorn - som dock oftast inte inkluderade just Boba Fett).
Visst, den tredje säsongen av Mandalorian var svagast hittills, men det är fortfarande en fenomenal karaktär som rör sig i Star Wars-universumet i en spännande era. Och eftersom han är ensam och varje episod så fristående, är han ju som gjord för ett TV-spel som skulle kunna innehålla ganska precis allt.
Det är mycket prat just nu i olika sammanhang om ett ännu ej annonserat realtidsstrategispel, med Star Wars-tema. Det är något annat än det som Bit Reactor och Respawn Entertainment jobbar på. Det hela började med att Andy Robinson (en insider) svarade på en tweet om att ett nytt icke-utannonserat strategiprojekt med Star Wars-tema utvecklades av en stor utvecklare. Han förtydligade att det inte var projektet vi redan kände till. Vi vet också att Petroglyph Games som skapade Empire at War har försökt få Electronic Arts att låta företaget skapa en uppföljare. Det som gör situationen lite märklig är att Petroglyph inte är en stor namnstark utvecklare längre. Det har fått mig att fundera på om någon annan gör uppföljaren, eller om det rör sig om något helt annat.
Det sista avsnittet av den andra säsongen av The Mandalorian är bland det pampigaste jag någonsin sett i Star Wars-sammanhang. Hypen var därför stor när det blev dags för det sista avsnittet av säsong tre, trots att jag som bekant inte varit helt övertygad av de tidigare avsnitten.
Egentligen vore det naturliga såklart att jag tycker till om The Mandalorians tredje säsong efter att den avslutats nästa vecka. Men... nu gör jag såhär och sammafattar istället sista avsnittet i ett eget blogginlägg. Innan vi fortsätter, ja, det blir spoilers. I massor.
Som jag skrev i min blogg förra veckan hade jag otroligt höga förväntningar på den ny Star Wars-serien Andor. Och det är lätt för mig att motivera varför. Jag gillar karaktären (dels genom Rogue One och dels genom serietidningarna), jag älskar Rogue One, jag tycker eran är den bästa i Star Wars-sammanhang och jag tycker den första trailer lovade gott (fler ville jag ej se av spoiler-skäl).
Att Star Wars 4-6 är de bästa filmerna, tycks för många vara en självklarhet. För min egen del är jag dock inte lika säker. Dels tycker jag Star Wars 3 är snubblande nära att vara med och tävla, men framför allt skulle jag ranka Rogue One högre än Star Wars 6 (med scenen hos Jabba som höjdaren, medan jag varken är såld på konceptet "ny dödsstjärna, nu ännu större!" eller ewoker som stormtruppsförgörare).
"Ämen vafan inte en blogg till om hur Disney förstört Star Wars!", tänker du kanske. Men misströsta ej. Jag har flera gånger tidigare bloggat om att jag är tacksam över att Disney tog över det från George Lucas, som ändå inte gjorde något med sitt universum. Utan Disney hade jag aldrig fått Rebels, Bad Batch, The Mandalorian, Rogue One och Solo - som jag älskar. Då förlåter jag gärna en del andra snedsteg. Dessutom tycker jag att The Force Awakens är väldigt bra... om än med en stor brist.
Det ska sannerligen inte sockras i onödan kring Obi-Wan Kenobi som bjudit på några av de absolut sämsta scenerna i Star Wars-historien. Den största syndaren är givetvis den närmast parodiskt usla scenen när lille Leia ska fly från sina förföljare i skogen, men lille Leia får ju även en till löptur lite senare och låt oss aldrig glömma scenen i grustaget när Darth Vaders efterlängtade hämnd (och kraften, får man förmoda) stoppades av en liten brasa som både du och jag hade kunnat forcera utan minsta problem.
Jag tänkte inte försöka recensera Obi-Wan Kenobi ännu eftersom jag bara sett halva serien ännu, precis som de flesta av er. Hittills är jag dock väldigt nöjd och tycker musik, scenografi och liknande lirar väldigt bra ihop, och det är trevligt att få se lite fler platser i den där galaxen långt, långt borta som till 96% tycks bestå av Tatooine.
Det var ont om stora Star Wars-utannonseringar denna May the fourth, men bland höjdpunkterna hittar vi ändå en ny Obi-Wan Kenobi-trailer. Och den gav banne mig mersmak. Jösses så bra detta ser ut. Här blandas för första gången Clone Wars och Rebels i en spelfilm (nåja, spelserie, snarare) och resultatet verkar bli strålande.
Jag har absolut inte fått smakbortfall av covid-19, drabbats av stroke eller glömt hur eländiga jag tyckte Star Wars-prequels var när de släpptes för runt 20 år sedan. Jag avskyr fortfarande Jar Jar Binks och många scener är så olustiga att se på att endast det engelska ordet "cringe" kan användas för att beskriva känslan.
Nu har det gått precis en vecka sedan Lego Star Wars: The Skywalker Saga släpptes, och även om jag såg mycket framemot det var jag inte helt säker på om jag skulle ta tag i spelet vid släpp. Är fortfarande långtifrån klar med Horizon: Forbidden West, Shadow of War och Ace Combat X, och på det har jag fortfarande både Oblivion och Skyrim igång. Men nu plockade jag upp det senaste Lego-spelet i alla fall och har spenderat en del tid med det, och det är blandade känslor som jag har.
Egentligen är jag tacksam över att Lego Star Wars: The Skywalker Saga blev försenat. Det såg visserligen bra ut redan från start (TT Games Lego-spel är nästan alltid underhållande), men att det har skjutits upp från 2020 till 2021, och sedan från 2021 till 2022 gör att det fått en nivå av finish vi sällan ser i spel som det inte står Nintendo på.
Jag, som så många andra, följde Book of Boba Fett. Den gick som bekant i mål i onsdags och lämnade ett ganska blandat intryck för min del. Mycket tyckte jag var väldigt bra, annat tyckte jag kändes som lovande frön inför framtiden och tyvärr var mycket också direkt uselt.
Egentligen gillar jag The Book of Boba Fett. Temuera Morrison och Ming-Na Wen bjuder på ett lite långsammare Star Wars där saker och ting får ta sin tid, och det byggs upp en ordentlig grund att stå på. Jag gillar scenerna Boba Fett spenderar i bacta-tank medan vi undan för undan får veta vad som hänt honom, och Fennec Shand är en klockren karaktär.
Ändå starkt av Disney att göra en fett live-action trailer till en kommande bok som handlar om Boba Fett, nog för att det finns förvånansvärt många bok-trailers men detta är verkligen enormt påkostat.
I fredags gick säsongsfinalen för The Bad Batch av stapeln, och att det är en ny säsong på gång känns inte särskilt förvånande. Med tanke på att första säsongen består av 16 avsnitt, och med tanke på hur avsnitten varit uppbyggda har jag hela tiden tänkt (och det har nog de allra flesta också gjort egentligen) att den här serien inte bara skulle bli ett litet stickspår.
Efter att ha kolla in in piloten av Uslingarna på Disney+ skrev jag ett blogginlägg kallat Star Wars har inte varit bättre på 38 år. Och det tycker jag står sig. Visst är det något alldeles extra med de första tre rullarna, men George Lucas gjorde inte så förbaskat mycket bra med Star Wars efter det. Prologfilmerna var som bekant inga mästerverk, och hans petande i originaltrilogin... tja... ingen kan väl ärligt säga att de blev bättre?
Jag såg någon på Twitter skriva något i stil med att du är inte ett äkta Star Wars-fan om du inte hatar sex av de nio huvudfilmerna. Och det ligger något i det. Vi är ofta ett gnälligt släkte (även om jag inte gillar grejen med att någon ska vara mer äkta fan), och det går definitivt att ha synpunkter på vad Disney gjorde med de tre senaste rullarna.
För ett par veckor sedan skrev jag om mina förväntningar inför den animerade Star Wars-serien The Bad Batch, en spinoff på The Clone Wars som jag såg mycket framemot med tanke på hur mycket jag gillar The Clone Wars-serien. Att det första avsnittet skulle vara extralångt, och till råga på det även skulle släppas på den internationella Star Wars-dagen, gjorde faktiskt att kvällen innan kändes lite som kvällen innan julafton.
Flera av er har i omgångar påpekat i kommentarsfältet att det är hög tid för mig att kolla Clone Wars. Jag har haft svårt att ta till mig serien eftersom den är så otroligt primitiv och inte såg den när det begav sig, och manuset säsong ett är tyvärr inget vidare.
Igår översatte jag våra brittiska kollegors recension av Republic Commando som du kan läsa här. Det har nämligen getts ut på nytt till både Playstation 4 och Switch. Det är ett av mina favoritspel någonsin när det kommer till just Star Wars, och tydligen är den nya utgåvan bra nog för att underhålla än idag.
Början på 2000-talet var kanske inte var en guldålder för Star Wars-filmerna som gick på bio då, men det var definitivt något av en guldålder för Star Wars-spelen med alltifrån Knights of the Old Republic, Battlefront, Empire at War, Jedi Outcast och Jedi Academy, Lego Star Wars-spelen samt Republic Commando (som är föremålet för dagens inlägg). De flesta av dessa titlar har jag dessvärre inte spelat, av den enkla anledningen att flera av dessa spel inte släpptes till Playstation 2 samt att jag inte hade en tillräckligt kraftfull dator.
Att jag älskar Star Wars behöver jag nog inte hymla så mycket med egentligen, med tanke på att det är något som jag har skrivit om flertalet gånger (om än inte lika mycket som varje återkomst till Oblivion), för att inte tala om att mitt användarnamn kommer därifrån. Ändå har jag skrivit knapphändigt om de animerade Star Wars-serierna, trots att jag gillar de riktigt mycket, även om jag hoppade på det tåget rätt sent (då när The Clone Wars först kom så var det med en medioker film samt en tidpunkt i mitt liv (tidiga tonåren) då jag distanserade mig till viss del från sådant som kunde uppfattas som "töntigt").
Utan att spoila något i onödan, så kan kan vi väl ändå slå fast att det var några intressanta gästspel i den senaste Mandalorian-säsongen från karaktärer som tidigare medverkat i andra Star Wars-sammanhang. Boba Fett är väl den mest uppenbara eftersom han ju faktiskt får en hel egen TV-serie på Disney+, men det finns många fler.
Nu i helgen såg jag till slut den avslutande delen i Disneys Star Wars-trilogi, Episode IX - The Rise of Skywalker. Det i sig säger en hel del om hur ofantligt oengagerande filmserien har blivit. Det dröjde alltså mer än ett år innan jag tyckte att det var värt att lägga två timmar av mitt liv på att se hur Disney och Abrams skulle knyta ihop säcken, efter härmapan The Force Awakens och haveriet The Last Jedi. Alltsedan eftertexterna rullade i lördagskväll har jag funderat på en fråga. Om Disney inte sparat det sämsta till sist? Om Rise of Skywalker ändå inte är den allra sämsta av Star Wars-filmerna? Sämre än The Phantom Menace? Sämre än The Last Jedi? Jag tror faktiskt att det är så.
Star Wars: Squadrons är ett spel som jag varit nyfiken på sedan det utannonserades, dels eftersom det är ett Star Wars-spel naturligtvis, dels eftersom flygspelsgenren inte direkt frodar av spelen (även om den genren verkar ha en uppgång den senaste tiden). Dessutom var jag nyfiken på att spela ett fullskaligt sådant spel i VR, då jag införskaffade en PSVR under en Black Friday-rea häromåret, och jag erkänner villigt att den inte sett jättemycket användning.
Om du brukar besöka butiker som Science Fiction-bokhandeln, World of Boardgames och liknande har du säkert sett lådor innehållandes färdigmålade Star Wars-skepp. Om det handlar om mindre enheter som Tie Fighters och X-vingar, är det förmodligen spelet X-Wing du sett, om det däremot är stora skepp handlar det sannolikt om Star Wars Armada.
Det var inte alltför länge sedan som jag skrev om mina tankar efter att ha kommit ikapp med The Mandalorian, som jag varit mycket imponerad av. Säsongsavslutningen gick av stapeln i fredags, och jag är fortsatt imponerad av serien. Härmed vill jag varna för spoilers, så för den som inte sett det sista avsnittet än bör stänga ned denna flik eller klicka tillbaks.
Först av allt: Nu blir det SPOILERS hörni. Läs inte vidare om ni tänkt kolla Mandalorian och ännu inte gjort det, för nu tänkte jag tycka till om seriens andra säsong och diskutera nyckelscener.
Liksom förra gången tänkte jag låta den andra Mandalorian-säsongen avslutas innan jag tycker till om den som helhet, men efter förra avsnittet känner jag att jag måste tycka till lite om detaljerna (ja, det blir spoilers!). Jag är förmodligen den som konsumerar mest Star Wars på redaktionen, från brädspel till böcker, serietidningar, de animerade serierna och såklart filmerna.
Det tog sin lilla tid, men bättre sent än aldrig heter det ju. Jag har varit peppad på Star Wars-serien The Mandalorian mer eller mindre i samma stund som den utannonserades. Men sedan lanserades inte Disney Plus i Sverige förra året, så jag väntade istället tålmodigt att tjänsten skulle släppas här. Men när Disney Plus väl släpptes hade Disney fattat det märkliga beslutat att i alla fall släppa avsnitt ur både The Mandalorian och den avslutande säsongen av The Clone Wars veckovis (trots att de varit släppta i andra länder ett bra tag), vilket gjorde mig så pass irriterad att jag helt enkelt skippade att prenumerera på den nya tjänsten.
Som jag skrev i mitt förra inlägg har jag inget jättesug efter de nya konsolerna. Däremot Dual Sense-kontrollen verkar ju vara fantastisk. Mycket av detta har att göra med bristen på spel. Det finns nog inget spel jag känner att jag måste spela på en gång, speciellt när jag har så många stora titlar kvar att spela denna generation. Kommer nog få ut tillräckligt mycket speltid ur dem för att inte lockas av en PS5/Xbox Series X. Vilka är titlarna då som jag har kvar? Nedan kan du se vilka jag fortfarande vill spela. Tog mig också en titt på howlongtobeat.com för att se hur mycket speltid jag kan få ut. Räknar dessutom inte med Switch-exklusiva spel eftersom det inte kommer någon ersättare där ännu.
Star Wars senaste åren har varit en milt sagt blandad kompott. Disney-filmerna har varit ojämna (del sju, Rogue One, Solo och Mandalorian gillas mycket, resten = inte så värst), och spelen likaså (Battlefront startade ljummet medan Jedi: Fallen Order rockade). Vad jag skulle tycka om Star Wars: Squadrons kändes på förhand oklart, då det lät bra när jag läste om det, men det såg samtidigt väldigt trist ut på video.
Kom på att jag ju betade av både Mandalorian och Witcher under julledigheten, och har ju faktiskt inte tycket till om dem - och det vill jag ju såklart göra. Tämligen spoiler-fritt dessutom (med ett litet, grönt undantag ingen kan ha missat). Mandalorian idag - och Witcher imorgon!
Internet må emellanåt vara en plats med mycket hat och ilska mot vissa personer, filmer eller spel, som så varit med Star Wars då debattklimatet kring de nya filmerna sedan The Last Jedi varit deprimerande hårt och ständigt närvarande. Det har dock inte hindrat mig från att ändå uppskatta Star Wars både genom de nya filmerna och till sin helhet, och snart ska det äntligen bli dags för mig att bevittna finalen för Skywalker-sagan.
Vad Petter tycker om Star Wars: Rise of Skywalker kan ni läsa i hans blogg, och faktumet är att vi båda såg den samtidigt i Östersunds urusla biograf. Så vad tyckte jag då? Jag håller det helt spoilerfritt här, men tänkte skriva en annan till bredden späckad med spoilers senare ikväll.
Jag har väl egentligen sett fram emot Rise of Skywalker hela tiden. Tycker J.J. Abrams gör bra popcorn-scifi och att han älskar Star Wars råder det väl ingen tvekan om. Men så är det The Last Jedi där Johnson levererade en film med så kallade "plot holes" större än den nya Dödsstjärnan, sket helt i hur Star Wars-universumet fungerar och lämnade efter sig ett sargat arv halvt omöjligt att bygga vidare på.
Som ett stort Star Wars-fan var det såklart självklart att jag skulle spela Star Wars Jedi: Fallen Order, även om det blev lite senare än tänkt tack vare Postmord som inte levererade spelet på releasedagen och studierna veckan därpå. Jag fick avvakta ett par dagar innan jag kunde sätta tänderna i Cal Kestis äventyr, men till slut på en sen fredagskväll rullade eftertexterna efter en runda på Jedi Master-svårighetsgraden.
Det känns smått overkligt att sitta här och äntligen ha ett nytt Star Wars-spel. Ett Star Wars-spel med enbart en solid kampanj, inga mikrotransaktioner eller krav på konstantuppkoppling eller liknande moderniteter. Det är ett spel jag bara startar, klickar på spela och det kör igång utan all bullshit vi fyller spelen med idag. Det borde nästan vara kriminellt hur länge vi har gått utan detta. Tänka sig, det är nästan som att en spelupplevelse blir bättre om man designar det som ett faktiskt spel först istället för en plattform riktad mot försäljning.
Egentligen är det bara rent vansinne. Men det är inte direkt så att jag klagar över det faktum att Fantasy Flight just släppt en drygt 60 centimeter stor spelpjäs till Star Wars Armada (ett brädspel). Det handlar mer specifikt om en Super Star Destroyer, Exectutor, för att vara riktigt exakt. Ett skepp så gigantiskt att det är svårt att få in i någon byrålåda ens.
Kanske var det bra att Disney lärde sig läxan. Star Wars är inte Marvel och det går inte att pumpa ut filmer i hur högt tempo som helst. Dessutom är fansen rädda om sin älskade galax, långt, långt borta och det går inte att behandla den hur som helst. När Solo: A Star Wars Story gick upp på bio, blev den därför första Star Wars-filmen som floppade.
Jag har vid något tidigare tillfälle skrivit om kortspelet Star Wars Destiny, ett spel av samlartyp med en blandning av kort och tärningar. Till skillnad från de flesta sådana som kommer och går (medan Magic the Gathering består) - har Star Wars Destiny faktiskt lyckats bita sig kvar. Antagligen ett utslag av det enkla faktum att spelet är väldigt bra, förhållandevis billigt samt att det är tämligen unikt i sitt upplägg.
Kollade trailern till Star Wars: The Rise of Skywalker, kollade igen och sedan ytterligare ett par gånger. Och jodå, nog fasen kommer detta bli bra alltid. Faktum är dock att jag älskar det mesta som rör Star Wars, måhända kanske lite väl okritiskt ibland, det medger jag.
Som bekant kommer det visas upp mycket Star Wars från årets Star Wars Celebration, och igår vankades det äntligen en första trailer till Respawns kommande Star Wars-spel Jedi: Fallen Order. Något som jag definitivt sett framemot, om än enbart för att det är mer Star Wars och för att EA varit fruktansvärt dåliga på att släppa Star Wars-spel. Det är väl dock en hel diskussion i sig, men nu är i alla fall den första trailern släppt.
Som säkerligen bekant vid det här laget visades äntligen trailern till Star Wars Episode IX upp, något som jag har gått och längtat efter en längre tid nu. Hade dock mer en generell hype i egenskap av ett stort Star Wars-fan, och kanske inte just specifikt mot själva filmen eftersom... ja, det hade ju inte visats någonting från den så det blir ju svårt att bli ordentligt hypad.