Idag trillade de första dropparna regn vi sett här på bästkusten på nästan två hela veckor. Med en gång flockades kollegorna vid fönstret och högljudda besvikna suckar ekade från mun till mun medans svenskarnas favoritämne vädret kom på tapeten. Själv stod jag med disktrasan i handen och nickade jakande på allt som sades om den saknade solen men innerst inne log jag lite glatt. Inte så att jag inte gillar solen, jag älskar våren och sommaren men ibland så är det skönt med åtminstone en dag med lite rusk så det plötsligt blir acceptabelt att sitta inne och uggla med ett TV-spel som sällskap.
När jag Majsan fyllde sju år 1985 fick jag en trollerilåda efter att jag sett nån trollkarl på TV vid namn David Copperfield som gjort mig tvärsäker på att jag ville bli en riktig magiker och min dröm om att bli rallyförare hade nu alltså blivit glömd och begraven. På lådan jag fick stod en pojk med en svart hatt i sin hand och ur den drog han ut en vit glänsande kanin. I min trollerilåda låg det varken en svart hög hatt eller en vit kanin till min stora besvikelse utan allt som fanns i lådan var en liten bit rep, en kortlek av dålig kvalitet, tre plastmuggar och tillhörande liten boll och sist men inte minst en svartvit trollstav. Efter tre timmars trollande dog min trollkarlsdröm en plågsam död när jag insåg att jag mer såg ut som en Carl Einar Häckner i dvärgformat och utan framtänder än den illusionist jag sett som trollade bort hela byggnader och som mer såg ut som en rockstjärna när han gjorde det.
OK, det blev inget Injustice 3, som jag ju hade hoppats på, men lyckligtvis hade DC väldigt mycket annat att bjuda på under DC Fandome - varav nästan oroväckande mycket kändes högintressant. Det inkluderar såklart den vanvettigt läckra trailern från The Batman, vilket lett till fanteorier om att det kanske är Batmans son rullen handlar om snarare än Bruce Wayne.
Det sista wrestling-spelet jag verkligen lirade sönder och samman var WWE All Stars. Det kom för närmare tio år sedan och bjöd på halsbrytande fribrottning med karikatyrer till wrestlare, där de största stjärnorna medverkade liksom ett urval av dagens mest aktuella. Vi hade skitkul, jag bjöd över polare som satt i min soffa och åt salta kringlor från Lidl, drack blaskig öl och levererade dropkicks mot varandras hakor (sistnämnda i spelet).
Witcher-serien firar snart sin 10 års-jubileum och CDPR skickar därför ett kärleksfullt meddelande till sina fans, lagom till födelsedagskalaset - ett meddelande så kärleksfullt att det är svårt att inte bli rörd. Epilogen som CDPR kokat ihop är den bästa tänkbara fanservicen, där den ärrade monsterslaktaren har slagit rot i romantiska Toussaint och minns förgånga tider tillsammans med människorna han har knutit band med under sina äventyr. Den Blodige Baronen ser till exempel gladare ut än när vi sist såg honom, hertiginnan Henrietta minglar med gamle Olgierd, Lambert länsar Geralts vinförråd... och så klart Ciri passar på att titta förbi kalaset och ger Geralt en stor kram. Kan det bli bättre än så här?
Youtube är något jag, till och från, har sysslat med under några års tid, beroende på tid, pengar och intresse till att skapa videos och sedan ladda upp dem. I början, under 2012, så var det endast League of Legends ihop med vänner, vi satt och pratade med varandra över Skype och diskuterade strategier för hur vi skulle vinna matchen, eller så blev det mycket skämt om olika saker. Det är riktigt underhållande att titta på gamla videoklipp för att höra (och se) hur det gick till på "den gamla goda tiden".
Alla har vi våra minnen från när vi spelade just de där spelen. Ni vet, de spelen som fick er att vilja spela mer, och som dessutom har format er smak för spel idag. För vissa var det Pac-Man, andra Super Mario. Och i det här inlägget ska jag gå igenom de spelen som formade mig och min spelsamling.
Summer Games Done Quick på sommaren och Awesome Games Done Quick på vintern. Förbaskat trevligt att titta på och ett tips till alla som inte sett det. Speedruns av diverse spel samtidigt som de samlar in pengar till välgörande ändamål. Vem hade kunnat tro att det skulle vara så underhållande att titta på?
Jag funderar på att starta eget, det är något jag har funderat på i flera år och jag känner att jag börjar närma mig mitt egna företag, akta men säkert.
Förra veckan var det The Imitation Game och Indiana Jones som gällde och veckan innan dess var det Mad Max: Fury Road och Schindler's List. Idag lyssnar jag på Giacchinos soundtrack till Jurassic World medan jag skriver på lite projekt och rycks med i filmens nya ledmotiv. Den är magnifik, mäktig, magisk. Även om den inte riktigt rår på Williams klassiska ledmotiv, gör Giacchino ett strålande komplement till Jurassic Park-världen. Soundtracket en salig blandning som både kittlar nostalginerven och som väcker nytt liv i Jurassic Park-världen.
Bläddrar lite drömskt igenom vår artikelserie om 2015 års hetaste spel. Den publicerades för lite drygt tre månader sedan och känns redan som en relik. Sedan dess har uppgifter dykt upp som säger att No Man's Sky inte kommer i år, inte heller Street Fighter V, eller Uncharted 4. Eller The Division eller Silent Hills. Eller, som du säkert vet nu, Zelda till Wii U. Till dessa kan även läggas Quantum Break.
Den poppar upp mellan varven, diskussionen om spellängd. Och jag förstår den fullt ut, den som köper ett spel för 600 kronor, och absolut inte vill röra någon multiplayer vill få ut mer än 3-4 timmars underhållning. Egentligen inte konstigare än att den som köper en CD-skiva (vilket naturligtvis är väldigt få idag, men ändå) vill ha mer än två låtar på skivan, eller att den som löser in sig för 120 spänn på bio inte bara vill ha en tiominuters kortfilm.
Det är alltid hysteriskt roligt att se tv ta sig an spel/datorvärlden. Jag har exempelvis aldrig skrattat så mycket som i det ögonblicket där CSI-snutarna jagar antagonisten - genom onlinespelet Second Life - eller som i den där märkliga dubbel-kontra-hackning-scenen från skräpet NCIS. "Out of touch" kan vara en underbar sak ibland
Jag har ett intressant yrke, jag jobbar i hemvården, det innebär inte att jag torkar äldres rumpor hela dagarna, som tyvärr många tycks tro, utan det är väldigt mycket socialt och många intressanta diskussioner med de äldre.
(För er som snubblade över denna text och som inte vet vad The Legend of Korra är för något: The Legend of Korra är uppföljaren till Avatar: The Last Airbender och som nu gått och blivit tv-spel. Kolla upp det, vetja!)
Jag vet ju att Saints Row: Gat out of Hell är på väg inom en inte alltför avlägsen framtid. Och det kommer garanterat bli roligt. Saints Row-spelen har en tendens att vara just det. Roliga.
Såg för en stund sedan eftertexterna rulla efter att ha klarat säsong två av Walking Dead från Telltale Games. Och det övertygade. Nog kändes första säsongen bättre, men då fanns också inslag av nyhetens behag, och överlag inbillar jag mig att mina val då hade större konsekvenser. Å andra sidan fick vi bättre personligheter denna gång.
Någon egentlig aning har jag väl inte, men jag tänkte göra en tvärtomgrej mot för det jag brukar göra, vilket ju är att förutspå förseningar. Varför inte prova se om jag kan pricka in några spel som jag tror kommer utannonseras under hösten istället? Som vanligt är allt baserat på fuktiga fingrar i luften, tarot-kort, magkänsla och annat vetenskapligt. Samt möjligen en liten gnutta branschkännedom.
Jag har ju redan tidigare slagit fast att Amazon i konsolvärlden kan bli något riktigt spännande, och de senaste dagarnas turer där det bekräftats att de köpt upp ändå ganska kompetenta Double Helix Games har verkligen inte fått mig att ändra åsikt. Amazon har över 200 miljoner registrerade kunder som kommer exponeras för deras konsol och jag tvivlar inte för en sekund på att de kommer ha den bästa onlinebutiken för nedladdning av spel.
Själv har jag lyxen att ha både en Playstation 4 och Xbox One ståendes under TV:n i vardagsrummet. Men det vore lögn och förbannad dikt att påstå att det dräller av spel till dem. Förutom det som kom på premiärdagen - har det i princip inte släppts någonting på två månader. Och minst en månad till kan vi räkna med torka. Vad gör man då när spelsuget slår till?
Ni har säkert hört diskussionen till leda: är detta sista konsolgenerationen eller inte? Det kan mycket väl vara så att TV-spelen faktiskt är dödsdömda. Eller så har de redan dött, alternativt kommer leva för evigt. För det är trots allt en fråga om definitioner. Om ett TV-spel är något som bara kan användas till spel där man köper fungerande sådana på kassett/skiva för att slippa strul som man sedan spelar på en TV - ja då skulle jag vilja påstå att TV-spelen redan är döda.