Japp, min musiklärare vill åt mig.

Japp, en hatblogg bland många. Nu ska jag förklara exakt varför jag verkligen hatar, alltså VERKLIGEN HATAR min musiklärare och rektor.

Som många vet, så gjorde jag en tabbe andra dagen i början på denna terminen i skolan. En tabbe jag skäms över, och som jag aldrig kommer göra igen.

Jag förklarar detta igen, för er som inte visste om det.

Det började med att jag fick reda på en sida på internet där man kan skicka e-mails från falska msn-adresser. Jag tänkte utnyttja denna tjänst för att spela ett spratt på en kompis. Låt oss kalla honom Kalle.

Jag skickade ett e-mail från den falska adressen "almungeskola@uppsalaskolor.net". I e-mailet låtsades jag vara Almunge Skolas rektor, och jag skrev att Kalle skulle gå om i flera ämnen. Det var rätt snyggt skrivet, och alla hade nog inte förstått att det var förfalskat. Vad jag inte visste var att det var olagligt att förfalska en annans namn. Vilket jag såklart borde förstått, men eftersom det bara var ett simpelt litet skämt i ett simpelt litet e-mail. Jag skrev även rektorns adress, och ett falskt tlfn-nummer i adressen.

Min kompis gick på det totalt, och blev ifrån sig. Nu är han liksom inte den bästa eleven i skolan (om ni förstår vad jag menar), men när jag skrev att han skulle gå om flera ämnen så var det inte direkt riktat mot honom, utan jag skulle kunnat dragit skämtet mot vilken annan kompis som helst.

Han blev iallafall rejält sur. Och jag tänkte berätta samma stund som han läste e-mailet, men han hann logga ut. Så jag ringde honom, och sa vad jag gjort. Men då blev han bara argare. Han slog t.o.m sönder någon vägg där hemma.

Men enligt honom gick det över på 20 minuter, och nu är vi polare igen. Tyvärr hann han visa e-mailet för sina föräldrar, som sände vidare det till rektor.

Jag blev polisanmäld av denna rektor, och fick även mitt datorkonto låst för evigt. Rektorn ville inte heller att jag skulle få följa med på en Belgien-resa, men resten av alla lärare stod emot henne, så hon blev tvungen att låta mig åka ändå, på ett villkor: Gör jag en enda jävla tabbe till innan resan får jag inte följa med.

Alla lärare stod som sagt emot henne, förutom en. Musikläraren. Kommer dock till honom senare.

Efter detta har jag dock varit lugn, inte ställt till med större problem. Eller jo, ett faktiskt... fast eeeh... det är kanske inte riktigt nödvändigt att berätta det också?

Aja, vafan, here goes:

Förra året i skolan fanns det ett fett litet barn, 2 år yngre kanske, som hela tiden bussade sin brorsa (1 år äldre, skinhead) på oss utan anledning. Men nu gick vi i nian, och hans brorsa gick på gymnasium. Något skitgymnasium, ni vet.
Vi bestämde oss för att ge igen. Inte fysiskt, utan psykiskt. Vi hade inte gjort någonting för att han skulle bussa sin brorsa på oss någonsin, så vi bestämde oss för att psyka honom lite. Nu låter det kanske elakt, men hans brorsa gjorde verkligen 8:an ett helvete för oss.

Aja, jag ledde denna psykning, och några dagar senare kommer hans brorsa igen. Psykningen var lite av en engångsgrej, som vi inte skulle hålla på med hela tiden. Men han brorsa kommer iallafall, trycker ner mig mot marken och skriker lite på mig. Jag stannar dock helt lugn, och säger som det är: "Din jävla brorsa bussade dig på oss hela förra året utan anledning, så det var klart vi ville ge igen. Det var kanske dumt, men värt det. Ber väl om ursäkt." - Vanligtvis skulle väl vemsomhelst förstått att jag inte ångrade mig det minsta, men den här snubben är riktigt jäkla dum i huvudet. Han grymtar, släpper mig, och går iväg. Tro inte att han förstod något, snarare att han trodde att jag bad om ursäkt.
Smått kul var det iallafall. Dock får lärare nys om det, som börjar fundera över om jag borde få åka till Belgien eller inte. Lyckligtvis så ändras inte beslutet.

Låt oss gå vidare till vad den här bloggen till början handlade om: mitt hat mot musikläraren!

Värt att nämna först: förra året fick jag inte spela piano för honom så att jag kanske kunde höja mitt betyg. Han sa att vi gärna kunde spela instrument för honom så att han kunde ta med det i betyget, men jag fick inte. Slutsats: han har något emot mig. Jag var verkligen inte för sen för att fråga om att få göra det så... Ni fattar.

Vidare:

Någon vecka efter incidenten med Kalle, så får vi i uppgift på musiken att skriva en raplåt, vi får 3 veckor på oss och arbetar i grupper. 5 veckor om man räknar med praon, som avbröt under 2 veckor.

Jag och mina kompisar sammanställde våran låten efter 2 veckor. Jag tänker inte skriva låttexten här, men jag tänker iallafall skriva vad det var för typ av låt.

Det var ett skämt. Låten var en böglåt, men allting var liksom sarkasm, och ett enda stort skämt. Flera av våra klasskamraters namn stod med, men vi frågade dom flera gånger om de gick med på det. 3 namn stod med från klassen, 2 av dessa togs med för att de var de enda namnen som rimmade. Det tredje namnet, det som hela låten cirkulerade kring, var min kompis idé. Hela böglåten var egentligen min kompis idé.

Denna texten hade vi iallafall visat flera gången för Håkan (musikläraren), som vid varje tillfälle ögnade igenom och grymtade till, suckade lite, och läste vidare.

Han sa aldrig att han inte skulle tillåta den. Vi skulle nämligen spela in den också.

2 dagar innan inspelningen säger han att vi inte får spela in den, och att det är elakt. Även om elevernas namn som är med är med på det hela. Han säger att vi måste få tillåtelse från t.ex vår svenskalärare. Lite sent att säga till när vi har 2 dagar kvar, eller hur?

Den dagen ber han även om en kopia av låttexten, antagligen för att gå runt och visa den för alla andra lärare, inkluderat rektorn. Jag säger dock "varför vill du ha den? Jag kan visa den för min svenskalärare själv."

"Eehh.. ahh... " *tvekar lite* "'Kej då.."

Vi bestämmer oss tillslut för att slopa hela texten, och göra en ny. "Snäll" som han var, gav han oss 1 vecka till att göra en ny text. Vi har en musiklektion i veckan. Och vi hade egentligen 3 veckor på oss från början.
Men kör till! Inget verkar ändå gå bra för mig...

När jag går hem, får jag ett samtal från morsan. Tydligen har en av mina klassföreståndare ringt till henne, och berättat om raplåten. Håkan hade gått och berättat, utan papper.

Jag förklarade dock allt för morsan. Tur som var tycker hon också att Håkan är ute efter mig, och vill mig illa. Och det är sant. Han slutar inte kalla mig Magnus Uggla. Okej Håkan, det är kul de första dagarna eftersom jag afro och solglasögon, men 5 dagar senare så tröttnar jag. Han tar mig inte heller på allvar, och missar inte en enda chans till att skämma ut mig eller reta mig framför klassen.

Jag ringde min klassföreståndare, och förklarade allt, och han förstod även han. Tur iallafall att Håkan gick till min klassföreståndare innan rektorn, hon hade aldrig låtit mig åka till Belgien isåfall. Aldrig.

Morsan pratade även hon med min klassföreståndare, och diskuterade mig. De vill att jag ska sluta ha solglasögon på mig och bära runt på ett basebollträ. Men jag orkar inte med ett skit längre. När alla är ute efter en, så är det bäst att man ha ett försvar, och en look. Looken är viktigast, glöm inte det.

I'm a wanted man.