Mina intryck från The Witcher 3

Eftersom jag haft bland annat ett sista prov att ägna mig åt under veckan får det bli lite smått sena intryck av The Witcher 3 från min sida, men trots att detta sista prov hela tiden flåsat mig i nacken har inte stoppat mig från att blicka bortom fjärran och drömma mig vidare till Northern Kingdoms. Jag har ändå lyckats spela en del av The Witcher 3 och jag är uppe i över 10 timmar i skrivande stund.

Såhär långt kan jag säga att jag gillar spelet skarpt. Den stora och öppna världen ger spelet en helt annan dimension jämfört med ytorna i de två förra spelen. Grafiskt har CD Project Red lyckats galant, och spelvärlden är helt sinnessjukt vacker. Vacker på ett sådant sätt att jag jämnt och ständigt måste stanna upp bara för att kunna ta in utsikten.

Världen runtomkring mig känns också hela tiden levande, och det finns även mycket att göra. Jag tycker dock att utvecklarna fått till en bra balans här ändå, då jag (åtminstone inte än) inte upplevt det som att det finns alltför mycket innehåll proppat á la de senaste spelen från Ubisoft eller Dragon Age: Inquisition. Inte heller känns ett enda uppdrag meningslöst eller tråkigt, utan bidrar med sina egna intressanta historier. Att det är riktigt bra röstskådisar gör inte saken heller sämre direkt.

Men världen är inte bara vacker och levande, utan den kan också vara mörk. Naturligtvis finns det massvis med olika monster som härjar runt, men det är framförallt när det kommer till de olika valen som jag verkligen känner av detta. Inget är på svart eller vitt, utan allt befinner sig i en moralisk gråzon precis som i de tidigare spelen vilket jag gillar skarpt. Det känns helt enkelt mer trovärdigt, och bidrar för min del mer djup i valen och konsekvenserna jämfört med exempelvis Skyrim.

Dock finns det ett par brister som jag märkt av. Dels har vi striderna, som visserligen är bra, men jämfört med tvåan känns det emellanåt lite klumpigt. Sedan upplevs kontrollerna som oerhört styltiga, och bara triviala saker som att loota eller kliva på sin häst kan leda till mindre frustration. Animationerna känns också relativt stela, även fast det ändå är en förbättring jämfört med föregångarna hade jag gärna sett lite mer arbete på denna punkt.

Men med tanke på allt positivt som spelet bjuder på kan jag ändå ha överseende för bristerna, framförallt då det i princip är helt omöjligt att slita sig från spelet när det väl har startat. Det har blivit en del sena kvällar tack vare spelet kan jag säga. Men såhär långt är det verkligen ett fantastiskt spel som jag i nuläget inte kan få nog av, och jag tror inte jag känt såhär för ett spel sedan Skyrim.