Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

E3-fenomenen jag gärna slipper

Skrivet av Jonas den 25 maj 2017 kl 14:51
This post is tagged as: E3

E3-mässan är bokstavligen runt hörnet nu och tempen skruvas upp med stekheta utannonseringar var och varannan dag. Årets mässa har på pappret chansen att bli en av de bästa på mycket länge då Nintendo ska förklara varför vi ska fortsätta köpa deras konsol, Microsoft ska visa upp Scorpio och övertyga oss om att vi behöver den medan Sony nog ogärna spelar tredjefiol och försvinner i mängden och därför kommer ta i från tårna för att synas.

Kort sagt, jag har höga förväntningar och allra mest gillar jag utannonseringar av helt nya spelserier, sådant är alltid roligt, liksom mer oväntade grejer som när Rise of the Tomb Raider blev Xbox One-exklusivt eller när Sony hade både Final Fantasy VII: Remake och Shenmue 3 på samma presskonferens. Men det finns också sådant jag inte gillar som tyvärr ofta dyker upp på presskonferenserna, och här nedan har jag listat ett antal sådana:

• För tidiga utannonseringar - Alltför ofta visas spel alldeles för tidigt på E3-mässan. Det är inte ovanligt att de sedan inte släpps på åratal (jag såg Final Fantasy XV på E3 år 2006) alternativt inte alls (hej Scalebound). Vig tiden åt spelen som faktiskt inte är för långt borta istället för att bygga luftslott.

• Multiformatsspel - När Microsoft eller Sony ska ha presskonferens envisas de ofta med att låta multiformatstitlar som kommer till konkurrenten, PC (och möjligen även andra format) ta en massa tid i anspråk. Microsoft inledde länge sina konferenser med Call of Duty, och Sony låter gladeligen Ubisoft visa Assassin's Creed i en halv evighet. Dessa spel får vi se ändå, låt förstapartstitlarna och mer exklusiva grejer skina istället om det inte finns någon riktig tung exklusivitet kopplat till detta.

• Professionella jublare - Det anses vara vanligt (och jag tror det stämmer) att de som arrangerar presskonferenserna har anställda jublare som sitter med i publiken. Folk som överentusiastiskt klappar händerna av sig åt minsta lilla. Allt som sägs är verkligen inte så fantastiskt jämt och det kastar ett löjets skimmer över tillställningarna ibland.

• Små exklusiviteter - Ofta utannonseras samarbeten med olika utvecklare och utgivare på E3. När det liksom i fallet Street Fighter V handlar om en total exklusivitet är det såklart högaktuellt, men en alltför stor del av dessa är fullkomligt menlösa. Att ta E3-tid för att tala om att ett spel får DLC någon vecka innan eller att en exklusiv mössa finns till egna formatet är rent slöseri.

• Medveten otydlighet - Ibland utannonseras spel, där det som tittare är svårt att avgöra om det kommer till min Xstation U eller inte. Det är såklart medvetet för att få utannonseringar att framstå som bättre än de är. Men alla vi som följer presskonferenser är otroligt insatta. Den som inte verkligen dyrkar fotboll eller schlager kommer inte att kolla presskonferenser innan viktiga matcher eller sitta bänkade för att höra vad artister har att förtälja innan sina framföranden. Vi får direkt veta ändå om ett spel är multiformat eller ej (och vilka format som isåfall gäller), var tydliga istället för att oärligt ge sken av att något är mer exklusivt än det är.

• Diagram och overhead-bilder - Det har blivit bättre på denna punkt, men fortfarande åker de alldeles för ofta fram. Fula och plottriga diagram där vi ska sitta utläsa hur något gått som om det vore en företagsredovisning för aktieägarna. Slopa den skiten tack och låt E3 handla mer om spelglädje.

Har du några E3-inslag du tycker är menlösa?

Underbart tilltag av Sony

Skrivet av Jonas den 23 maj 2017 kl 02:11
This post is tagged as: Övrigt, Sony, Playstation 4

Jag gillar alltid när det rörs om lite i ankdammen vi kallar spelvärlden. När Microsoft köpte Rare av Nintendo, så tyckte jag det var roligt, likaså Bungie bröt sig loss från Microsoft för att jobba med Activision - och därefter Sony. Det liksom skakar om och visar att inget är skrivet i sten. Det är såklart på mindre skala, men lite samma känsla fick jag under dagen när det visade sig att Lawbeakers kommer till Playstation 4.

Nu är det såklart en tredjepartsutvecklare med enorm frihet att göra som de vill, men de flesta hade nog säkert ändå räknat med att om några hade uppvaktat Cliff Bleszinski extra mycket för en konsolversion av spelet - så hade det varit Microsoft. Jag har följt Cliffy på Twitter i åratal och har alltid slagits av att han haft en övervikt snälla saker att säga om Xbox och dess spelare.

Kanske inte så konstigt eftersom Bleszinski gjorde Gears of War och därför har haft en trogen Xbox-publik medan de som haft Playstation 4 knappt sett röken av honom. Kort efter att Lawbreakers utannonserats till Playstation 4 utbröt mycket riktigt också en svekdiskussion där somliga på Twitter (Xbox-spelare) ansåg sig ha övergetts av Bleszinski som nu satsar på Sony istället och säkert kommer debutera på deras E3-presskonferens i år.

För min egen del kan jag inte annat än gnugga händerna av förtjusning åt sådant här. Det var bra när Insomniac gjorde spel åt Microsoft, det var bra när Sony anställde chefen för Lionhead och det var bra när Corrinne Yu lämnade 343 Industries för att jobba med Naughty Dog. Det behöver liksom röras om i grytan ibland och det får spelvärlden att kännas föränderlig.

Cliff Bleszinski lär för första gången medverka på Sonys E3-presskonferens i år.

Atmosfärisk Alien: Covenant

Skrivet av Jonas den 22 maj 2017 kl 02:21
This post is tagged as: Film

Det vore lögn att påstå att jag är Alien-fantast, och det tog säkert tjugo år innan jag ens insåg hur ruggigt bra den första filmen i serien var. Det har liksom varit den där scifi-skräckserien som kommer vart femte år och som jag aldrig riktigt brytt mig om. Men för runt tio år sedan började det luckras upp och efter spelet som kom härom året vågar jag påstå att jag älskar konceptet med dessa oresonliga jätteparasiter.

Så sagt och gjort, jag och sambon var iväg och kikade filmen i fredags, jag fick omgående en positiv känsla för rullen. Fassbender fortsätter göra bra ifrån sig och casting kändes allmänt gedigen. Till och med Danny McBride kändes som klippt och skuren för sin roll i en skräckis/thriller. Allting får ta tid att presentera och Ridley Scott stressar aldrig fram något. Fotot är skitbra och det hinner byggas upp lite tvättäkta nerv innan andra halvan rullar på i ett betydligt rappare tempo.

Visst har Scott kanske fastnat lite i sin egen mytologi (så spännande är det inte, låt mig se folk överleva mot alla odds istället), och visst känns en del saker bara väldigt märkliga. Men ändå, det här fungerar och även om det inte är i närheten av samma klass som framför allt de två första filmerna i serien, så vill jag gärna se mer. Förhoppningsvis har gubben Scott (som trots allt är 79 år) en Alien till i sig, och jag kommer vara där och köpa biljett isåfall.

Har du sett Alien: Covenant och vad tyckte du isåfall?

Fyra spel som vore ypperliga för Switch

Skrivet av Jonas den 19 maj 2017 kl 02:13
This post is tagged as: Nintendo, Multiplayer

Jorå, liket lever. Efter att nätt och jämt kunnat sitta upprätt i söndags och måndags, började det bli fason och nu sitter jag här och känner mig ändå relativt OK. Lite lock för öronen, hosta och feber, men i övrigt med i matchen igen. Hur som helst har det varit lite sporadiskt bloggade på slutet och det är ju i sig inte så konstigt med tanke på att perioden bestått av två veckors semester och en knapp veckas sjukskrivning.

Men innan jag gick på semester för att fylla 40 hade polarna ställt till med brutal överraskningsskiva i regi av min älskade sambo. Jag hade inte fattat någonting, så det blev vansinnigt roligt. För att göra en lång historia kort så slutade den kvällen med TV-spel och skrikande grabbar. Underbart trevligt, och som vanligt när vi samlas så blir det lokal multiplayer. Dock inte Switch (Mario Kart 8 Deluxe var ännu inte släppt och det finns inte sådär vansinnigt många spel till Switch som lämpar sig för många samtidigt) den här gången.

Men! Vart jag vill komma är att jag verkligen önskar att flera av de här spelen vi lirade fanns till Switch, och jag hoppas innerligt att någon utvecklare(utgivare tar sig i kragen och ser till att det blir verklighet. Här är tre spel som verkligen borde släppas till Switch:

• Bionic Commando: Rearmed - Visst, remaken var kul och extremt välljudande. Men det är inte för singleplayer jag och vännerna fortsatt spela det, utan för multiplayern. Det är makalöst roligt att svinga sig omkring och beskjuta varandra. Hela Bionic Commando startade sin bana till NES en gång i tiden (ja, jag vet att det fanns en arkadförlaga) och spelet skriker verkligen Nintendo-klassiker. Rearmed har aldrig släppts till ett Nintendo-format och det är hög tid att åtgärda detta nu så att cirkeln är sluten (och jag får mer roligt multiplayer).

• Bishi Bashi - Konamis extremmärkliga partyspel är relativt lätt att få tag i till Sonys format, men finns även till PC och i arkadhallar. Ett problem är att Sony in i det längsta envisades med att bara ha två handkontrollsuttag på sina konsoler, vilket gjorde att de flesta aldrig fick uppleva det kaos det ofelbart leder till. Grenarna är direkt vansinniga som att avfyra farbröder så de landar i en statys hand, trycka ut stift ur stiftpennor och få kulörta afrofrisyrer att växa. Här måste Konami se till att göra en kulturinsats och släppa spelet till Switch, det här tigger ju verkligen om att tas med överallt och spelas på tåg och liknande.

• Trials HD - Finska Redlynx bjöd på magi med Trials HD, men i Evolution hade de tyvärr förlorat fotfästet lite och ur lokal multiplayersynpunkt är väl egentligen allt sämre. Men utvecklaren ägs av Ubisoft som brukar vara Nintendos kanske största tredjepartssupporter, och de borde verkligen beordra en Switch-version. Sedan har vi ett av de där liren folk kommer att sitta spela överallt, finslipandes tider och hånskrattandes åt motståndaren som försök bail out-fiffla sig över mållinjen men nu sprattlar som en mask och blir utan poäng helt.

• Wario Ware - Nintendo har flera gånger försökt med aldrig riktigt lyckats reproducera magin från det allra första Wario Ware-spelet. Där trängdes fullkomligt geniala minispel som alla var så simpla de någonsin kunde bli. En knapp, ett styrkors och lite tajming var allt som krävdes för att bemästra runt 200 grenar. Men när tempot skruvars upp blir det allt svårare att mosa ett äpple, klämma edamamebönor ur ärtskidorna eller suga upp snordroppen i näsan igen. Enkelheten gör att alla kan delta, men när stylus lades till i Nintendo DS-versionen och framför allt vift i Wii-diton - så försvann det enkla och roliga. Det är dags att ge Wario Ware nytt liv igen nu, partyspel och lokal multiplayer blir inte mycket bättre än så.

Ett fullkomligt magiskt bra partyspel som skulle göra sig fantastiskt bra till Switch - Trials.

En släng saftig förkylning

Skrivet av Jonas den 15 maj 2017 kl 02:59
This post is tagged as: Övrigt

Sover i skift just nu och lider av en rejäl omgång förkylning efter en inledningsvis trevlig helg med wrestling på Hovet. Redan där och då började känningarna som under natten övergick i frossa och en näsa med läckage motsvarande Ristafallet i Åre.

Nåväl! Förhoppningsvis ska ta det inte ta mer än två-tre dagar att vara på benen igen, även om det exakt just nu är schweizisk dödshjälp som lockar allra mest. Räkna med en artikel i veckan om mina tankar gällande PS Vitas oförtjänta öde och det är även en recension av Street Fighter II till Switch på väg.

Host, prosit och snörvel. Sedan repetera.