Jag saknar spel med tillbehör

Sony lät under dagen meddela att försäljningen av Playstaion 4 går bra, riktigt bra - och det inkluderar till synes även mjukvara. Något de däremot inte alls talade om var Playstation VR, där saknas sifferskryt nästan helt, mer än pliktskylda svar i stil med att "vi är nöjda". Det får mig att tro att de inte alls är speciellt nöjda, och ändå är det virtual reality-headsetet som går absolut bäst, klart före alternativen.

Ett stort problem med dessa tillbehör är, förutom att de fungerar så dåligt som de gör, priset. Det är inte alla som vill slänga upp 5000-10 000 kronor (sistnämnda är vad HTC Vive går loss på - och Microsofts Hololens kostar i dagsläget runt 25 000 kronor) för teknik som oroväckande många ändå är överens inte håller måttet. Men även andra tillbehör har haft svårt att hävda sig på marknaden, varken Rock Band 4 eller Guitar Hero Live lyckades göra något större intryck, trots att sistnämnda lär spelas sönder och samman med släkten till jul.

Det är som att förra generationens konsoler helt tog död på möjligheten att släppa framgångsrika tillbehör. Då köpte vi balansbrädor på löpande band, handlade plastinstrument till tusen, skaffade plastrattar till Wii, slog till på minitangentbord att fästa i Xbox 360-handkontrollerna, shoppade Kinect så teknikvärldsrekord slogs, investerade i Move och så vidare. Det var i sanning en märklig generation och där någonstans tog det till slut stopp. Vi ville inte ha plastskateboarden till Tony Hawk och tröttnade på att uppgradera instrumentparken med ljuset hastighet.

Och där är vi idag. Tillbehör göre sig icke besvär. Vi vill inte ha skiten. Och på ett sätt tycker jag det är synd. För trots allt är det så att vissa speltyper helt enkelt inte kan göras utan tillbehör. Det bästa exemplet är naturligtvis plastgitarrer, men där kördes konceptet så brutalt i botten att det nog helt enkelt inte är läge för en comeback riktigt ännu (även om jag rekommenderar alla att skaffa Guitar Hero Live om ni vill ha ett kul partyspel).

Men i samma veva kan jag sakna ljuspistolerna. Att kunna sitta i soffan med en polare och peppra sig igenom något coolt äventyr. Förr i världen var de alltid utformade som arkadspel, men idag tror jag begåvade utvecklare skulle kunna göra något helt annat av det. Det är ju kul att skjuta och att faktiskt rikta ett vapen är ju något annat än att styra ett hårkors.

Samma sak kan jag känna kring rörelsekänsligt spelande. I och med att Wii var så oprecis som den var och Kinect tämligen horribel (medan Move är en kalibreringsfest att försöka använda) så har konceptet helt dött ut. Men jag är övertygad om att det skulle finnas en marknad för ett riktigt bra fiskespel, en titel som möjliggör golf i vardagsrummet, roliga träningstitlar eller något helt vansinnigt japanskt som Pop 'n Music-plattan - och vem kan väl glömma Donkey Konga.

Idag finns tekniken och med dedikerade prylar skulle det kunna bli riktigt bra. Det skulle krävas en liten insats, men å andra sidan inte i närheten av virtual reality. Och det finns ingen naturlag som säger att det inte skulle gå att återupprepa Wii Fit-succén bara produkten håller måttet. Jag hoppas någon försöker igen, för trots allt ger det mer variation till spelvärlden och det tror jag ingen tackar nej till egentligen.

En omgång Duck Hunt är verkligen inte detsamma utan en ljuspistol.