Svenska
Blog
Jag gillar licensspel

Jag gillar licensspel

Skrivet av Love den 31 augusti 2010 kl 16:44

På senare tid har jag likt ett litet glin med happy meal-kartong på huvudet fallit hals för en medioker produkt, bara för att jag gillar varumärket.

Jag laddade hem Castlevania Puzzle: Encore of the Night till min gamla slitna Ipod Touch för ett par veckor sedan. Och sen dess har jag spelat det på varenda buss och tågresa jag gjort. Trots att det verkligen inte är speciellt bra. Snarare upprepande och mediokert. Ett spel bland alla andra halvdana pusselspel om det inte vore för temat.

För trots att spelet kretsar kring de brukliga små färgade blocken så är en mycket omtyckt byggnad egentligen i centrum. Man traskar sig helt enkelt igenom hela gamla klassiska Symphony of the Night. Pusseldueller mot bossar och vanligt småpatrask. Samma musik och samma korridorer, men med pussel istället för action.

Encore of the Night är inget dåligt spel. Men det är sämre än Meteos och det är sämre än Lumines. En närmare jämförelse är väl Puzzle Quest. Även där står pusselvania sig slätt. Ändå är lockelsen från originalspelet så stor att jag är klistrad.

Det är alltså mycket få skillnader på mig och en unge som sett filmen, lekt med leksakerna och därför MÅSTE ha spelet.

HQ

En pojkdröm i uppfyllelse

Skrivet av Love den 20 juni 2010 kl 11:11

Nu har jag slagit till efter tjugo års längtan. Jag har äntligen köpt ett eget flipperspel att ha hemma. Efter att varit och kollat på ett The Shadow (skitbra spel men fult), White Water (ganska kul, väldigt snyggt), Johnny Mnemonic (jag vägrar ha Keanu Reeves i mitt vardagsrum) och ett Star Trek: The Next Generation (älskar temat) föll till slut valet på ett Junk Yard.

Junk Yard har fått en del kritik av hardcore-flipper fansen, men det faller en del i smaken. Jag föll pladask. Trots att jag har nya Mario i bokhyllan så tror jag bestämt att den närmaste tiden kommer att gå i silverkulans tecken.

VARNING FÖR LÅNG BILD

En pojkdröm i uppfyllelse

Spelplanen är i riktigt fint skick. Kabinettet har några små skavanker, men är överlag välbehållet och inte det minsta solblekt. Nu gäller det att börja lära sig mecka.

HQ
Motsägelsefulla Avatar

Motsägelsefulla Avatar

Skrivet av Love den 9 januari 2010 kl 19:55

Jag såg Avatar häromkvällen. Nu har alla läst tjugotvå recensioner och dessutom redan sett filmen så kanske att ännu en kortrecension inte är Internets hetaste text just nu. Men det struntar jag i. Filmen var lika övertydlig och korkad som förväntat. Sällan har jag känt mig så skriven på näsan. Att det inte stod i vägen för en grym bioupplevelse är ett bra betyg på 3D-tekniken och effekterna. Coolt som tusan och klart värt slantarna.

Men det var inte för att skiva om vad jag tycker om filmen som jag bryter en bloggtystnad. Känner bara att jag måste kasta lite dynga på SF.

Jag satt på en fullsatt Royal (biograf i Malmö, Sveriges största duk) och njöt av smurfarna tillsammans med 681 andra besökare. Alla med läckra glasögon på näsan.

Där sitter man i godan ro och får en hel rad viktiga tankeställare nedkörda i halsen av en regissör med samvete och cash nog att missionera. Konsumera mindre, löd budskapet. Respektera naturen och andra kulturer. Tänk hållbart, resurserna är ändliga.

Så är filmen slut och vi tågar unisont ut från bion. För att lägga våra 3D-glasögon till återvinning? Nej, knappast. Släng skiten bara. Varför inte ha en återvinningsstation vid utgången? Sexhundraåttiotvå bitar plast varje visning. I EN av biograferna i lilla Malmö. Fy helvete vad mycket plast det måste bli världen över. Hoppas att andra länder har bättre system.

Peka och klicka

Peka och klicka

Skrivet av Love den 7 oktober 2009 kl 15:03

Äventyrsspelens död följdes av äventyrsspelens återuppståndelse. Jag har funderat en del på genren i allmänhet på senare tid, speciellt sen jag återupplevt två riktiga klassiker på min iPod touch. Jag har spelat igenom hela Secret of Monkey Island Special Edition och första halvan av Simon the Sorcerer. Båda spelen är guldklimpar från äventyrsspelens guldålder.

Jag har haft riktigt roligt, mest med Secret of Monkey Island som fungerar betydligt bättre på formatet, men också tillsammans med trollkarlen Simon. Och idag släppte vi nyheten att en annan av mina gamla favoriter, Beneath a Steel Sky, ska släppas på App Store (det är redan ute, laddar ner det nu!).

Så fort Day of the Tentacle och Sam and Max Hit the Road dyker upp så kommer mina förväntansfulla fingrar trycka på köpknappen. För jag spelar gärna om mina barndomsfavoriter, speciellt om de fungerar bra på ett nytt format.

Samtidigt släpps det episodbaserade nyproducerade spel baserade på gamla varumärken. Dessutom utvecklas också otroligt snygga äventyrsspel som inte bygger på trygga gamla spelserier. The Wispered World som lysande exempel.

Så det rör på sig. Ändå är jag skeptisk. För det är klart att det går att charma gamla Lucas Arts-rävar som undertecknad. Speciellt när det spelas friskt på nostalgi. Men sanningen är att genren är otroligt långsam. Det krävs mängder med tålamod för att spela ett äventyrsspel. Hade genren introducerats idag tror jag den hade självdött.

Jag spelade igenom Secret of Monkey Island på några få dagar. När jag var liten tog det månader. Jag kunde sitta en hel eftermiddag utan att avancera alls. Det skulle aldrig fungera idag. Det handlar inte om att den nya generationens spelare har mindre tålamod. Eller kanske, men i så fall är det på grund av att spelutvecklare gör tajtare och bättre spel än när jag var liten.

Anledningen att Monkey Island redan är avklarat är att man kan få tips på hur man ska avancera genom att bara skaka på sin ipod/iphone. Jag skakade mest hela tiden. Och om hjälpfunktionen inte funnits så hade spelets walkthrough med största sannolikhet legat som bokmärke i webbläsaren. För jag har inte tålamodet. Längre.

Jag har lite svårt att tänka mig att äventyrsspelen någonsin kommer att föra mer än en marginaliserad tillvaro. Hur är det med er läsare, de yngre av er? Ni som inte växte upp med äventyrsspel. Är det en genre ni känner att ni kan ta till er? Och ni som spelade genren när det begav sig, när var senast ni pekade och klickade er igenom ett helt spel?

Laytons läckra dubbelsmörgås!

Skrivet av Love den 11 september 2009 kl 14:57

Vad vore en spelblogg på Gamereactor utan lite läckra recept mellan varven? Inspirerad av andra skribenters bidrag tänkte jag lägga upp receptet på vad jag lunchade på denna fredag.

Du behöver:
* Ett exemplar av Professor Layton and Pandora's Box.

* Ljust surdegsbröd av högsta kvalité,

* Ett serveringsfat i engelskt porslin.

* Sisådär ett halvkilo gott humör, självhävdelsebehov och stursk vinnarskalle.

* Ett väl inoljat tarmsystem.

Tillagning:
* Smörstek brödskivorna.

* Lägg spelet mellan de krispiga brödskivorna.

* Lägg mackan på serveringsfatet tillsammans med hela inlagda saltgurkor.

* Servera med en kopp nybryggt te.

* Äts medan lustfyllda ljud utstöts, hånfulla fniss fyras av och med lillfingrar spretandes åt alla håll.

Laytons läckra dubbelsmörgås!

Redan uppe i 114 lösta gåtor Love? Då får man minsann och dar lyfta på hatten.