Det är inte långt kvar nu

På tisdag klockan nio, amerikansk tid, har sista säsongen av Lost premiär. Jag är spänd. Väldigt spänd. Det har gått mer än ett halvår sedan jag såg historiens mest irriterande slut i en TV-serie. Säsong fem var det. Men jag vill inte spoila för er, inte ens för er som inte ens är intresserade i serien. För jag minns exakt hur upplevelsen var. Spänning, sorg och chock. En stor chock var det verkligen. Jag satt där som förfrusen, helt tyst stirrade jag in i skärmen några minuter innan jag hoppade ut ur fönstret av ren galenskap. Dom vännerna som också följde Lost avrådde jag från att se slutet på den säsongen och vänta till dagen innan säsong 6 istället. "Vadådå? Är det så dåligt?" undrade dom. Mitt svar var så simpelt som "Det gör en galen av längtan".

Men snart är galenskapen över och även serien i sig. Säsong 6 är the finito, slutet, efter det blir det inget mer. Damon och Carlton säger i flera intervjuer att dom funderar inte ens på en spin-off. Så ni som suckade så hårt över att dom lade till två ytterliggare säsonger (fyra var egentligen planerat från början) kan äntligen komma ut ur skåpet.

Kan inte fatta att det har gått 6 år redan. 6 år sedan jag började följa serien. År 2004, jag minns att jag satt i min brors rum och tittade på TV när plötsligt en trailer från första säsongen dök upp på skärmen. Jag sade direkt att den där serien skulle jag ge en chans. Jag såg första avsnittet och har vart fast sedan dess. Har jag lärt mig några budskap sedan dess? Nej. Men jag har börjat tro på att det finns ett högre väsen som, jag ska inte våga säga "styr våra öden", men vägleder och ger oss ett syfte.

Rätt fånigt, jag vet, kanske det inte ens är serien utan något annat som har fått mig att börjat tro så. I vilket fall, all denna glädje, sorg och ilska som serien har inverkat på mig är precis det som fått mig fängslad. Även karaktärerna är intressanta, speciellt på det sättet att man ser hur alla har utvecklats genom serien. Jack, exempelvis, var hjälten, ledaren och mannen som endast trodde på vetenskapliga slutsatser. Nu är han en bruten man som ständigt tjatar om hur det är deras "öde" att att vara på ön. En ny John Locke helt enkelt. Eller ta Sawyer som bättre exempel. I början var han ett riktigt äckel man bara ville lära en läxa. Han ställde inte upp för någon, om nån annan var i livsfara så krävde han någon form av betalning för att hjälpa till. Nu är han personen jag hejar mest på. Han gör det som är rätt och är rent allmänt en riktigt skön snubbe med humor dessutom.

Kate åt andra sidan är fortfarande samma gamla jobbiga Kate som bara ställer till med problem och är en överdramatisk drottning ända ner till roten. Seriöst. Den enda anledningen de andra överlevarna ständigt räddar skinnet på dig är för att de tycker att du är snygg. Annars hade de skänkt dig som eftermiddags-snack till monstret för längesedan.

Skulle jättegärna vilja posta en trailer eller en teaser som avslutning på min lilla pepp-blogg men... det finns inget. Inte ens en bild. Nepp. Skaparna bakom serien Damon Lindelof och Carlton Cuse har gått ut med att säsong 6 är något helt nytt för serien. Inga fler flashbacks, flashforwards eller timetravels (ja) utan något helt nytt. Endast en enda bild från serien skulle kunna avslöja precis vad dom har planerat och vi får helt enkelt hålla oss tills serien startar. Måste nästan ge dom en applåd för att kunna bygga hype på det viset.

Snart...