Domedagsmaskinen

Denna dag började som de flesta andra dagar, en sömndrucken yngling klättrar ur sängen för att glupskt förtära sig på en ranson rostade mackor.
Men denna dag var ingen vanlig dag, den var speciell, nya äventyr väntade för våran hjälte.

Efter att ha spenderat ett fåtal timmar vid akademin var det dags att bege sig hemåt, ty han skulle på en resa.
En resa till en befästning belagd i ett avlägset län.
Denna resa var påfrestande, i ett snökaos likt hämtad från en katastroffilm kämpar våran hjälte sig fram på vägen.

Nästan två timmar senare var slutdestinationen nådd, men äventyret hade bara börjat.
Våran protagonist leds in i ett rum med instruktionerna att byta om, ögonen flackar över rummet tills de får syn på det enda plagget i rummet. Med bister uppsyn klär sig hjälten i en lång blå rock, han stannar upp och skrattar åt synen av sin egen spegelbild innan han kommer på att han har viktigare dåd att utföra här.

Nervöst stapplar han in i rummet bredvid, där möts han av ett stort monster, en maskin, en domedagsmaskin.
Personen i rummet instruerar honom hur han ska göra, han ska ligga blickstilla på en brits i ungefär 25 minuter, rör han på sig så bestraffas han.

Vår tappre hjälte hinner bara tänka ordet "barnlek" innan han skjuts in i vidundrets gap.
Med instruktörens ord klingandes i hjärnan, "rör dig inte", blir uppgiften svårare än någonsin.
Ett fåtal sekunder senare ligger vår förkämpe där, i full koncentration, allt för att inte röra sig.
Då händer något, en situation som tidigare verkade hanterbar spårar ur, en stickandes känsla drar sig över foten.
Han kämpar, verkligen kämpar, men för varje sekund blir smärtan värre och värre, tillslut ber våran tappra man om nåd. Men det slutar inte, inte på länge. Men efter vad som verkade vara en evighet stannar maskinen upp och våran vapendragare klättrar omtumlad ut ur helvetes käftar.
Han hade klarat det, han hade genomgått en magnetröntgen.