Så det kan gå!

Vare sig man vill kalla det för slumpen eller ödet, så har livet en tendens att utsätta oss för händelser som nästintill verkar förutbestämda.

En kväll i Oktober 2008, efter många om och men, var det äntligen någon som svarade i min morbrors telefon. Jag och min morbror hade gjort upp planer om att ses den kvällen, men han hade fått i sig någon öl för mycket på en kryssning som han varit på under dagen. Han hade lyckats övertala ett par av sina vänner som egentligen hade annat för sig att följa med på sagda kryssning, och det var en av dessa vänner som svarade i telefonen till slut. Dom hade tagit sig hem till min morbrors lägenhet och han låg utslagen som en klubbad säl på soffan. Föga förvånande så var vännen på andra sidan linan extremt uttråkad då min morbror inte var mycket till sällskap. Jag åkte dit och resten är egentligen historia.

Idag har vi varit gifta i 2 år, föräldrar i snart 7 år och tillsammans i snart 9. Många säger att man inte hittar sin själsfrände på krogen, och till viss del har dom väl rätt. Vi träffades ju i en lägenhet innan. Men en krogkväll och en kebabtallrik senare så var det vi! :P

Har ni träffat någon i erat liv på något udda vis, behöver inte just vara en partner?
Må gott allihopa! :D