Nostalgi eller bara pengar?

Remakes, remasters och uppföljare. Gamla titlar återvinns mer än någonsin.

Jag är en otroligt nostalgisk människa, älskar att grotta ner mig i allt ifrån retro serier till samlarprylar. Och spel är inget undantag. Nu senast i förrförra helgen så startade jag upp "Conker's bad fur day" igen tack vare skivan med Rare's godbitar som släpptes till Xbox One.

Personligen så uppskattar jag remasters och allmänna nysläpp av gamla titlar. Allra helst tack vare den praktiska aspekten, det är mycket lättare att få chans att spela en gammal klassiker på en maskin som redan är inkopplad när man inte har plats för sina gamla enheter och behöver koppla in dom varje gång känslan faller in (ska bli ett mediarum i källaren i framtiden).

Men samtidigt så ligger det ju en ganska negativ känsla där och gnager. Den att företagen bara vill casha in ännu mer på ett relativt litet jobb. Det krävs ju ofantligt mindre team för att konvertera ett spel till ett annat format än att skapa ett nytt från grunden.

Har sett en del människor klaga över denna företeelse och att man släpper så mycket prylar ikring titlar. Det finns serier, kläder, leksaker och allt däremellan. Men detta är ju inte alls någon ny grej som uppkommit dom senaste åren. När jag var barn så satt jag där med pennfodral, nyckelringar, jeans och en massa andra samlarprylar (se bilden ovan på mitt dåtida favoritspel som inte kopplades in i en tv-apparat) prytt av allt ifrån Mario till Turtles. Det är ju en helt valfri sak att lägga sina hårt intjänade pengar på.

Och vad jag tror så är det ju samma generation som njöt av exempelvis Pokemon, klassiska Sonic, Power rangers och allt annat som fått sig en pånyttfödelse, som idag jobbar på företag och ser till att även dagens generation får ta del av allt. Samt att föräldrar nog är mer sugna på att lägga pengar på något dom känner igen och kan tänkas få ut lite egen tillfredställelse av (talar från egen erfarenhet :P).

Handen på hjärtat så tror jag självklart inte att företag skulle släppa ut produkter om dom inte trodde dom skulle tjäna pengar på dom, det vore ju extremt korkat rent företagsmässigt. Men i grunden tror jag ändå att det bottnar i en kärlek till produkten, och att man vet att det finns människor som känner likadant ute i vår stora värld. Att åter låta en ny generation gamers få ta del av något som gav så mycket.

Men även nya saker får en rejäl dos av vårt behov för det nostalgiska, Shovel knight och Cuphead för att bara nämna några relevanta exempel. Jag väljer att tro att detta beror på kärleken för denna ypperliga konstform, att det inte bara är en trend utan något som faktiskt drivs tack vare just kärleken. Och allting som tillkommer runtomkring är bara en valfri bonus för dom som kanske känner ännu lite extra för just en titel eller spelserie.

Hur ser ni på alla dessa nyutgåvor av gamla titlar, och på allt lull-lull som finns att tillgå?

Må gott allihopa! :D