erotomania, mer än en chockad pojke

Efter mycket förhandlingar så gick till slut erotomania med på en intervju. Har fortfarande inte förstått vad han menade med tjänster och gentjänster i förhandlingarna.

Jag har hört att du kan hantera ett hagelgevär bra, stämmer det?

Det stämmer alldeles korrekt. Lärde mig konsten i ett talibanläger jag var på med klassen, och sedan dess har jag blivit en virtuos med hagelbrakaren.

Oh, vad spännande. Du verkar ha ett spännande liv, kan du möjligtvis berätta lite om dig själv?

Kan jag väl! Är för tillfället 18 år gammal och pluggar vid tillfället informatik på högskola. Min uppväxt är av den konstnärliga typen, och jag är musiker ända in i ryggmärgen då jag knappt kan göra något utan musik. Har även färdigheter i tre instrument, men jag skulle gärna vilja lära mig mer. En konstnärssjäl är vad jag är.

En estetisk man alltså. Förutom det konstnärliga, har du andra intressen?

Oja. Givetvis är jag en spelentusiast, och jag har alldeles nyligen upptäckt hur kul det är med level design. Älskar även att utöva de flesta typer av sporter, men tyvärr händer det allt för sällan nu för tiden... Något som jag är förvånad över att jag är intresserad av är mikrobiologi och partikelfysik. Tycker faktiskt det är enormt roligt och beroendeframkallande, även om det mot alla odds låter så, hehe.

En liten pojke med många intressen hör jag. Men då den ständigt återkommande frågan, hur har du tid med allt? Du har många intressanta intressen som måste ta oerhört mycket tid.

Det gäller att ta sig tid, inget mer med det. Sen har jag också tagit paus från ett av instrumenten, så det är inte så värst många bollar i luften. Vetenskapen är något jag endast har som sidointresse - något jag gillar att vara á jour med, men inte nödvändigtvis skulle vilja ägna mig åt. Högskola är väldigt mycket synonymt med semester för min del, så jag kan inte längre klaga att jag har för lite tid. Snarare tvärtom!

Högskolelivet verkar vara ganska slappt med mycket fritid. Då slipper du i alla fall all stress som finns i vårt samhälle idag. Det måste vara ganska skönt.

Ja, det är otroligt skönt, speciellt efter all panik och stress jag hade i gymnasiet. Det var en extrem press och prestationsångest där, så jag är mycket glad över att det är slut. Måste hursomhelst bara inflika att all högskola inte är så slappt som jag har det. Antar att det bara gäller några få inriktningar.

Du hade då turen att få komma in på en slapp inriktning. Men du läser alltså informatik, vad har du för planer efter högskolan?

Ingen aning. Har haft hjärnsläpp i fyra år nu, och har ingen aning om vad jag vill göra av framtiden, så jag låter livet styra och ser vad som händer. Ger mig även en chans att leva i nuet istället för att oja mig inför det som inte hänt än (det är det jag har GR-bloggen till).

Härligt, att bara vara, att leva utan att följa utstakade stigar. Då brukar de flesta möjligheter uppenbara sig. Ett fritt och harmoniskt liv, ett liv fullt av upplevelser. Det låter faktiskt riktigt vettigt, det måste jag ta och erkänna. Nästa anhalt, Nobelpriset i vettiga tankar kanske?

Haha! Det tar not ett bra tag innan jag kan komma nära något sådant! Korrelationen mellan mycket fritid och ett harmoniskt liv är tyvärr mindre betydande än jag önskat, men jag ska definitivt inte klaga. Värst vad det blev snack om liv och hälsa nu förresten!

Nej, varför klaga. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan.

Nej, speciellt inte nu i november då allt antingen ska vara betonggrått eller osynligt på grund av mörkret som faller strax efter att man vaknat. Vad är grejen med det liksom?

För att ha mycket fritid, kunna ägna dig åt det du tycker om, få en bra utbildning så är du ovanligt pessimistisk. Tappades du i trappan när du var liten?

Haha nejdå, men halkat i trappan har jag gjort någon gång. Det gör riktigt ont i rumpan efteråt! Angående pessimismen så vet jag inte riktigt vad jag ska svara. Tror det snarare grundar sig i hur jag observerar omgivningen. Jag är en mycket kritisk samhällsobservatör - ungefär som en Magnus Betnér utan humor. Har i och med det väldigt svårt för att hålla mig ifrån att klaga, och det är nog det som förväxlas med pessimism. Har i grund och botten ofta ett ganska infantilt leende på läpparna när jag går omkring och drömmer på dagarna.

En lugn och harmonisk livsstil och med ett leende på läpparna i princip hela tiden. Du måste vara riktigt populär.

Oja! Min vilja är andras lag, så är det bara.

Oh, en liten diktator med andra ord. Riktigt dominerande också, sånt gillar tjejer.

Jag har ärligt talat ingen bra motreplik på det där...

Det är ingen fara, vissa har speciella önskemål när de är med tjejer.
Det hela kan förklaras med de enkla meningarna
Some of them want to use you
Some of them want to get used by you
Some of them want to abuse you
Some of them want to be abused.

Det där känns misstänksamt likt textraden från första versen ur "Sweet Dreams" av Eurythmics...

Nehe, det menar du inte. Tycker att den beskriver din relation till folk oerhört bra.

Nu vet jag inte riktigt vart det konstaterandet kom ifrån, men jag tror det stämmer på alla, fast med individuella variationer. Är personligen inte så mycket för det där med "abused", men det kanske var nya heta grejen 1983.

Modet kommer och går förstår du. Allting kommer tillbaka förr eller senare.

Jovars. Hoppas bara det tar lång tid innan 70- och 80-talsmodet kommer tillbaka. Inte för att man är särskilt insatt i allt det där, men sådana monumentala snedsteg i människans historia är svåra att missa. Det är som att försöka att inte stirra på den där flodhästen på tåget som glufsar i sig ett halvt kilo Marabou. Inget agg mot tjocka människor, men come on! Det är precis samma sak med det där modet - var är självinsikten liksom?

De levde livet då. De kände sig fria, de kände ingen press. De kunde vara sig själva. Sådant kan man inte hysa agg mot. Idag är ju var och varannan människa falska uppifrån och ner och tror att de är störst, bäst och vackrast. Är det sådant du vill ha istället?

För att vara ärlig tror jag du har fel där. Människan har tagit myrsteg rent fysiskt i sin evolution om man tittar tillbaka, säg 8-9000 år. Rent mentalt har vi ändrats ännu mindre. Vi hyser lika mycket agg mot varandra nu som vi gjorde då. Enda skillnaden är att då var det helt okej att knulla i kollektiv, röka på tills hjärnan frätte sönder och ha kläder gjorda i neon.

Men om du inte ser upp till det fria folket, vem ser du upp till då? Någon speciell person som betytt mycket för dig?

Ska vi prata förebilder så har jag redan nämnt en - Magnus Betnér. Han har väldigt intressant syn på saker och ting samtidigt som han är världens bästa ståuppare. Unik i sitt slag. Några till jag beundrar är hela gänget i bandet Dream Theater.

Sjukt talangfulla människor med mycket till övers för andra. Precis så som jag vill vara. Det blir dock lite svårare att svara på vem som dock betytt mycket för mig rent personligt. Det har varit lite till och från, men tilltar man tillbaka på de senaste åren så vill jag i varje fall tacka frökenvinter (som hon heter på forumet) som ofta funnits när jag behövt henne. Sånt glömmer jag aldrig, och jag hoppas vi ses snart igen.

Människor som finns där för en är helt underbart, man känner sig uppskattad. En underbar känsla. Ditt liv verkar vara väldigt varierat, ingen dag är den andra lik. Du har en egen stil och går en egen väg. Hur tror du att andra ser på dig?

Det beror helt på. Hemma i huset är jag något av det lataste som finns. Det är inte tal om att lyfta fingret för att städa så länge det inte är hälsorisker kryper upp för tapeten. Med kompisar och i skolan så tror jag att jag uppfattas som fantasifull och skojfrisk, men stundtals sådär irriterande ärlig också. Just det sistnämnda är något jag försöker förbättra mig på - jag har lätt att låta orden flyga ur munnen. Mest beror det på att jag pratar snabbare än jag tänker.

Snackar vi forumet så vet jag att alla ser upp till mig. Jag är ledaren i mörkret och räddaren i nöden, men framför allt är jag ödmjuk och har svårt för att ljuga. Skämt åsido, jag vill gärna vara sedd som både resonabel och bra på att argumentera, eller det är åtminstone det jag siktar på som både forumit och person. Har alltid som tumregel när jag är ute på internet att det jag säger till någon online ska jag även kunna säga ansikte mot ansikte till samma person.

Ett bra tankesätt som fler borde följa, då skulle världen vara en bättre plats. Utan krig och andra orättvisor. Det skulle vara skillnad. En stor skillnad.
Detta är något som de på Gamereactor borde ta efter. På tal om Gamereactor, hur hamnade du där egentligen?

Den storyn har jag nog mycket gemensamt med andra medlemmar här. Det började med att jag läste tidningen för att sedan gå in på hemsidan. När jag sedan märkte att man kunde spela "Dudley Jensvold och Tunnan med Myror" om man blev medlem så skrev jag på direkt!

Gamla hederliga Dudley, en stor stilikon. Är det någonting annat du vill berätta och dela med dig av till resten av alla läsare?

Ja, det finns några grejer jag skulle vilja få sagt! Jag hoppas verkligen inte det här uppfattas som någon sorts desperat promotion för mig. Det skulle verkligen vara tråkigt för min del om detta togs som ett kasst PR-trick (varför jag nu vill göra det i första början är en gåta...) istället för en kul grej.
Sedan vet jag inte om jag kan dela med mig något, eftersom det känns rent spontat som att jag borde ha någon extravagant egenskap eller erfarenhet i baggaget för att göra det, men jag vill gärna tipsa om att pepparkakor i mjölk är väldigt gott! Till sist vill jag också tacka dig för att du tog dig tiden med den här intervjun!

Det var så lite så. Vi tackar dig för dessa ord och önskar dig all lycka i framtiden.

Med detta avslutar vi denna intervju och ser fram emot nästa intervju med en ny person (duh!) som dyker upp inom en inte alltför avlägsen framtid.

erotomania till vänster, med sin bästis i mitten och en landkrabba till höger.