Sverige vann, grattis

Det var tur det. Att Ljungberg nickade in bollen till slut. Annars hade denna nattsuddarblogg döpts till "Vi är klåpare". Jag såg matchen, eller ja, sista halvan i alla fall. Kände mig tvungen och hade ändå inget inget bättre för mig medan jag väntade på veckans avsnitt av Surface. Sverige vann, grattis. Lagerbäck hoppade och dansade. Paraguays målvakt grät Lille-Skutt-tårar och drack sportdryck på samma gång. En annan stampade på den svenska landslagströjan han bytt åt sig av Henke Larsson (himla massa tröjor blir det). Jamena, hur coolt är det att lipa efter en fotbollsförlust i grundspelet i ett ständigt återkommande mästerskap? Inte så coolt. Kommentatorn pratade om att fotboll väcker mer känslor än någon annan sport, och att detta skulle vara orsaken till den enorma sorg som den gråtandes/sportdryck-drickandes målvakten uttryckte. Jag tvivlar.
Men Sverige vann, och därför sparar jag de retliga kommentarerna om sporten i sig, till senare.

Om tre timmar hoppas jag att Dallas vinner. Finalmatch fyra i NBA-mästerskapet startar 03.15 lokal tid och Mavericks mega-forward Dirk Nowitzki har en del att uträtta på planen efter den pinsamma straffmissen i slutet på match tre. Jag skrek så det sved i lungorna. Bankade näven i väggen och rabblade stygga svordomar som en påtänd Scatman. Dirk din förbannade **********!

Jag hade så gärna velat se Shaquile O'Neal sådär bedrövad som när han efter att enbart ha fått i fem ynka poäng i match två bänkads av en iltokig Pat Riley och sedan blickade ut över planen som en ledsen hund resten av matchen. Jag hade så gärna velat se Alonso Morning sådär arg som han var efter de två första förlusterna. Istället dansade de på borden.

Jag vill så gärna att Mavericks ska vinna och koras till mästare. Jag vill så gärna att Heat ska förlora. För mig är basket det viktigaste som finns just nu. Och jag kommer att lipa och dricka sportdryck (samtidigt) inatt - om Dallas förlorar.