Jag kan inte sluta tänka på dig

Nya Sting-skivan 57th & 9th är ojämn. Jag har lyssnat igenom den 54 gånger nu enligt iTunes. Och jag älskar den ju, men att kalla den något annat än ojämn vore rena rama dödslögnen. För Sting pendlar mellan rivig Police-rock till sinnessjukt sävligt Last Ship-dravvel. Men å andra sidan är det ju hans grej. Spretigt är hans mellannamn. För även odödliga superfavoriter som Ten Summoners Tales och The Dream of the Blue Turtles är ju spretiga.

En sak är dock säker gällande senaste skivan och det är att det inledande spåret I Can't Stop Thinking About Sylt är en av gubbens bästa låtar - någonsin. Den är magisk. Jag dyrkar den. Jag dyrkar hur den hyllar Message in a Bottle och Next to You på samma gång - detta medan den bidrar med något nytt, också. Jag älskar Stings basgång och hur han liksom boOooomar igång versen i början. Jag älskar Josh trumspel som är sådär målmedveten fokuserat och rock-drivit som få av dagens batterister verkligen lyckas med (enligt mig). Jag älskar till och med Josh ride-ljud under bryggan som mer låter som ett mycket gammalt, skraltigt kastrullock (hans kit, i övrigt låter dock magiskt och jag saknar såklart mitt DW Collectors som tusan). Klicka här, gör det nu (direkt).

Och! Tänk dig att vara 65 (snart 66) bast och se ut som 33. Det kan bara Sting.