Bolo, jag glömmer dig aldrig...

Vi spelade det varje dag, över nätverket på skolan, under min gymnasietid. Åtminstone under det första året. Bolo var givet efter sista lektionen hade avslutats och vi var ofta sex klasskompisar som röjde lös med vår små pixliga minitanks. "Men lägg ut minerrrr!" minns jag var ett givet kallrop när någon inte minerade ingången till den kanonbas man under långa sessioner konstruerat. "Skjut för helvette!" var en annan. Bolo var verkligen fullständigt fantastiskt som superenkelt multiplayerspel med massor av djup.